RF-stämman - Ett slagfält med endast förlorare - Svensk Fäktning
Hem » Aktuellt » RF-stämman – Ett slagfält med endast förlorare

RF-stämman – Ett slagfält med endast förlorare

Nu föreslår Riksidrottsstyrelsen inför RF-stämman, att regeln tas bort, trots att mängder av specialförbund på DN Debatt på långfredagen uppmanade Riksidrottsstyrelsen att inte lämna förslag om en förändring. Det är, för att uttrycka sig milt, något provocerande.

RS kluddar på lite kosmetika. RS ska i framtiden godkänna de upplåtelseavtal, som också idag skrivs mellan föreningen och s.k. IdrottsAB. Finns det någon som tror, att RS skulle säga nej, om t.ex. någon av de största fotbollsföreningarna, understödda av Svenska Fotbollförbundets styrelse, kommer och ber RS att godkänna avtalet? Och är det acceptabelt att RS lägger fram ett helt nytt förslag, utan brett samråd, i en viktig grundlagsfråga för svensk idrott?

Låt mej börja med svensk idrotts värdegrund, som den uttrycks i programmet “Idrotten vill”. Det är ytterst om detta det handlar.


Demokrati och delaktighet

Föreningsdemokratin innebär att alla medlem¬mars röst har lika värde.

Svensk idrotts värdegrund, ur “Idrotten vill”

Inom fäktningen ville vi slå vakt om 51-procentsregeln. Men vi borde också försöka leva oss in i de stora kommersiella förbundens villkor. Därför föreslog jag följande, vilket också blev RF-stämmans beslut för två år sedan:

“att tillsätta en kompetent utredningsgrupp som inför RF-stämman 2013 ska framlägga en ny svensk idrottsmodell som har möjlighet att konkurrera på både landslags- och klubbsidan och i både små och stora idrotter. Arbetet bör ske i bred dialog med politiska företrädare bl.a. för att säkerställa, att statens, landstingens och kommunernas stöd inte kommer de nya bolagen, utan föreningsmajoritet, till del.”

Svenska Fäktförbundet ville genom yrkandet få till stånd ett seriöst arbete med den principiellt mycket viktiga sakfrågan men också en bred dialog inom svensk idrott. Avsikten var bl.a. att komma till ett definitivt och väl förankrat beslut, som skulle kunna gälla under överskådlig tid. Nu gör RS motsatsen, lämnar ett förslag till beslut som inte alls är förankrat. Det var ju helt okänt för några veckor sedan. Och det har inte behandlats av utredningen.

Själv kom jag med i något som kallades utredningens referensgrupp. Till utredningen handplockade däremot Riksidrottsstyrelsen ledamöter, som utan undantag hade uppfattningen att 51-procentsregeln skulle tas bort. Det var ingen bra början för den som vill ha ett trovärdigt utredningsresultat som grund för ett brett samtal inom svensk idrott. Men det skulle bli ännu värre.

Utredningen följde inte RF-stämmans beslut om att “arbetet bör ske i bred dialog med politiska företrädare bl.a. för att säkerställa, att statens, landstingens och kommunernas stöd inte kommer de nya bolagen, utan föreningsmajoritet, till del.”

Bilden av svensk idrott kan förändras radikalt, om 51-procentsregeln försvinner. Därför handlar en eventuell förändring också om att skapa ett nytt “samhällskontrakt” mellan staten, kommunerna och idrotten.

En förändring av 51-procentsregeln är inte på något sätt förankrad hos framträdande politiker på riks- och kommunalnivå.  Förändringen skulle ganska snabbt kunna tas som intäkt för att hålla tillbaka traditionellt stöd från stat och kommun till idrotten. Utan en dialog med, och utfästelser från, framträdande politiska företrädare borde det vara helt omöjligt att lämna ett förslag om att ta bort 51-procentsregeln. Det är att släppa ut anden ur flaskan. Den risken vill RS nu ta. Det är modigt men inte speciellt klokt.

Att utredningen inte har följt RF-stämmans beslut är egentligen skäl nog för att rösta nej till RS-förslaget. Vilka andra stämmobeslut ska inte följas?

Utredningen var mycket klar på en annan punkt. En bred dialog var förutsättningen för en eventuell förändring. Utredningen skriver på sid 36:

“Det är angeläget med en bred förankring av förslaget inom idrottsrörelsen. Den helt övervägande majoriteten av SF och föreningar är starka försvarare av den svenska idrottsmodellen. Oron för förändringar, som kan uppfattas som hot mot den, ska tas på allvar. En nödvändig förutsättning för förändring är en dialog i form av regionala konferenser där synpunkter och frågeställningar kring utredningens förslag och motiv till dem ges en möjlighet att komma fram.”

“Den svenska modellen” betyder bl.a. en stark folkrörelse, som påverkar beslutsfattare i kommunerna, landstinget och i riksdagen. I den finns också det ideella ledarskapet. 600 000 personer i Sverige är ledare, tränare, styrelseledamot eller har liknande uppdrag i någon idrottsförening. De ideella idrottsledarna lägger ned ett arbete motsvarande 140 miljoner timmar per år i föreningarna. Om ledarna fick betalt motsvarande en fritidsledarlön för den tid de lägger ned på idrotten skulle det innebära ett värde, inkl. sociala avgifter, om ca 20 miljarder kronor per år. Det är ungefär tre gånger så mycket värt som det totala stödet från stat och kommuner.

Allt detta är omistliga värden som hotas, om vi nu gör något ogenomtänkt.

Remisstiden 10 december – 18 februari, en tid som störs bl.a. av julstök och nyårsfirande, var kort. Formen för presentationen av remissen var också sådan, att flera specialförbund inte upptäckte handlingarna förrän mycket sent.

I handlingarna inför RF-stämman skriver Riksidrottsstyrelsen så här:

“RS har följt sina vanliga rutiner gällande utredningsarbete. Utredningens förslag har utöver den sedvanliga remissprocessen, med en remisstid på två månader, även behandlats vid SF-ordförandeträffar.”

Ja, det står så. “Vanliga rutiner”. Men det var ju just det som inte skulle ske. En förutsättning för förändringen, skrev utredningen, var en bredare remiss med bl.a. regionala konferenser.  Och för oss som var med vid SF-ordförandeträffarnas kvartssamtal om utredningen, är formuleringen fantastisk. Varför gjorde inte RS som t.ex. utredningsledamöterna Jonas Bergqvist och Lars-Åke Lagrell föreslog om bred remiss? Och till sist på den punkten. En grundlagsändring genomförs inte enligt “vanliga rutiner”.

Fotbollen skickade däremot en remiss till sina elitföreningar och distrikt. De tusentals föreningarna hann man av naturliga skäl inte med. Resultatet var tydligt. Varken föreningen Svensk Elitfotboll eller distrikten ville förändra 51-procentsregeln. Om inte Svensk Elitfotboll vill ta bort 51-procentsregeln, i vems intresse ska vi då allvarligt splittra svensk idrott?

Svenska Fotbollförbundets berättade efter remissen, att man på RF-stämman nu i helgen skulle arbeta för att 51-procentsregeln skulle vara kvar. Den nye ordföranden Karl-Erik Nilsson lyssnade och ändrade sig. Det är värt stor respekt.

I förrgår blev för övrigt Tre kronor världsmästare, ett starkt bevis för att den svenska idrottsmodellen är en styrka och inte något problem. Grattis till svensk hockey!

Varför ska vi utan ett brett samtal inom svensk idrott och utan en dialog med de politiska företrädarna riskera det som byggt svensk idrott stark?

Riksidrottsstyrelsens hantering av den viktiga frågan och förslaget om att ta bort 51-procentsregeln har skapat en allvarlig spricka i svensk idrott. Oavsett hur beslutet blir, kommer det endast att finnas förlorare på slagfältet.


Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Du missar väl inte att få nyheter och viktig information om Svensk Fäktning?