Idag visade kadett-tjejerna på ECC-tävlingen i Poznan att det finns en del att vara glad över och att det möjligen börjar skymta ett frö till vad man skulle kunna hoppas vara en bredare topp inom damfloretten. Vi har redan tidigare sett prov på Ester Schreibers förmåga och säsongen 2013-2014 är inget undantag. Kvartsfinal på ECC Manchester, 3:a på ECC Budapest och idag ytterligare en kvartsfinal på ECC Poznan. Det som var extra roligt med just Poznan var att alla de fyra svenskorna tog sig in i DE32. Förutom Ester, som slutade 5:a, lyckades Julia Engström fäkta sig till en riktigt fin placering 9-12. Harriet Rundqvist var inte mycket sämre och slutade på 17-24. Och även Patricia Gilljam fick det att stämma ordentligt och slutade 25-32. Alla tjejerna gjorde bra ifrån sig i sin respektive pouler och det borde väl säga en del om att de blivit bättre på att komma ordentligt förberedda till start. Fokus var liksom påkopplat från början. Det hjälper en hel del.
Med den här typen av nivå på fäktningen är det inte alldeles omöjligt att vi kan ha tre av tjejerna med på KVM i april. Ester är redan klar. Julia behöver ta sig in bland de 64 på EM för att klara kvalgränsen till VM. Harriet skulle behöva en placering bland de 32 bästa för att komma dit och det är naturligtvis inte enkelt. EM är en hård tävling. Men det är inte heller omöjligt.
Bland kadettkillarna är det inte riktigt lika ljust som hos tjejerna, men det finns en hel del hopp även där. Framförallt bör man lyfta fram Vincent Mindelöfs topp-16-placering på ECC Cabries i december. Det var en imponerande insats som nog var frukten av en rätt målmedveten satsning, inte minst på fysiken. Vincent låg under stort i den näst sista matchen. Det stod 10-14 vid något tillfälle och det såg rätt tungt ut. Men Vincent hade den extra “jävlar-anamma-energin” som krävdes just då och vände matchen och vann med 15-14. Det visade att det finns en viss kapacitet. Även Calle Ahlqvist har tagit ett par rejäla kliv framåt i sin fäktning. Det har inte synts på samma påtagliga sätt i något enskilt toppresultat ännu, men det känns som om det finns där på lut. Fysiken har blivit bättre även där. På ECC Halle visade han att det faktiskt är fullt möjligt att dominera sig igenom både en och två pouler. Vid sidan om Vincent och Calle kommer truppen till KEM i Jerusalem bestå av bröderna Petter och Albin Kajbjer som ju dessutom har ett år kvar som kadetter. Det är glädjande att de börjar få lite rutin internationellt. Idag tog sig Albin in i DE64 och var en hårsmån från att fäkta sig in i DE32. En förlust med minsta möjliga marginal (14-15) satte stopp för det, men visar också att han är någonting på spåren. Generellt sett behöver fler fäktare den typen av matcher oftare. De erfarenheterna är vad som behövs bland fler fäktare för att vi kollektivt skall bli starkare och vi kan egentligen bara skaffa oss den typen av sparring genom att tävla mer och oftare på ECC, JVC och VC. Möjligheten finns naturligtvis via träningsläger. Mellandagslägret i Göteborg var ett bra exempel på att det går att få till en riktigt bra sparringmiljö även i Sverige om man går ihop och jobbar lite för det. Ja, det kostade. Alla fick bistå med en tusenlapp i lägeravgift – Svenska Fäktförbundet bistod med inte mindre än 20 stycken sådana. MEN, vi hade på det sättet tillgång till väldigt bra sparring under fem dagar. Sådant behövs.
På juniorsidan har vi också en del att hoppas på. Simon Rizell har hittills i år klättrat från 84:e plats på JVC-rankingen till 53:e. Han har visat att han är en mycket habil fäktare genom att besegra väldigt meriterade fäktare som Mark Perelmann (GER) med 15-14, Raymond Chen (USA) med 15-9 och Francesco Ingargiola (ITA) med 5-1. Kapaciteten finns där. Även Josef Rizell har hunnit visa att det går att ta klivet upp i juniorklassen genom att konsekvent prestera starka pouleresultat och genom att prioritera JVC-tävlandet framför andra starter. Vid sidan om Simon och Josef har Elis Wickman jobbat med att etablera sig på juniornivån och Olle Wikström, Jesper Löf och Jimmy Stjerndal hänger i. En rätt glädjande detalj för den mer nördigt orienterade är att konstatera att det bland de 10 bästa på herrjuniorernas uttagningsranking finns 6 klubbar representerade: Göteborg, Kalmar, Solna, Halmstad, Ängby och Helsingborg. I kadettklassen finns det 5. Man får känslan av vi lyckats växa lite. Skall vi fortsätta med det är det otroligt viktigt att vi både lyckas få fler yngre fäktare att våga ta klivet upp på ECC-touren och att vi lyckas få alla våra nuvarande juniorer att stanna kvar och hänga i ytterligare.
I det sammanhanget är det väldigt glädjande att konstatera följande två saker: 1. Filip Hedenskog var med och tävlade på Sat-VC i London och körde stenhårt både där och på träningslägret i Göteborg i mellandagarna. Filip är en enorm inspirationskälla för junior- och kadettgenerationen. Således, tack Filip för att du vill fortsätta köra! 2: På CEP Marathon Paris i februari kommer det starta uppskattningsvis 30 svenska florettfäktare under överinseende av ca 10 tränare och ledare! Det känns VÄLDIGT roligt att inte minst ledarsidan ser så tät ut. Det blir fler och fler som följer med på tävlingar och som engagerar sig i utvecklingen på klubbnivå. Nästa helg debuterar t.ex. Ana Valero Collantes som truppledare på damjuniorernas JVC-tävling i Zagreb. Hon kommer få coacha och peppa tre av våra juniorer: Linn Löfmark, Hanna Högström och Cristina Valero Collantes. Vi säger lycka till till alla fyra!
Till sist: inför kadett- och junior-EM i Jerusalem har vi inom landslagsledningen bestämt att vi skall upprepa förra årets uppladdningsläger. Det var en lyckad idé att samla både kadetter och juniorer, tjejer och killar på både värj- och florettsidan tillsammans. Vi är i slutänden EN trupp och där har vi blivit bättre. Vi behöver bli bäst.
Tack för en trevlig säsong så här långt! Nu kör vi på fram mot EM och VM och ser till att göra det riktigt ordentligt.