Vi bjöd också i pressmeddelandet in till en träff för journalister i FFF:s lokaler på måndagsförmiddagen. Om allt gick som vi hoppades, skulle vi på måndagsförmiddagen träffa tre glada tjejer och en nöjd förbundskapten, alla fyllda av självförtroende.
När kvartsfinalerna startade hade damernas tävling blivit den landskamp mellan Sverige och 2013 års europamästare i lagvärja, Estland, som vi från början hade förutsett.
Där fanns åtta fäktare, fem från Estland och tre från Sverige.
Johanna Bergdahl, Sanne Gars och Emma Samuelsson vann sina matcher mot sina estniska vänner. I den fjärde kvartsfinalen slog Julia Oleinik ut världsmästarinnan Julia Beljajeva. Därmed liknade landskampen mot Estland nästan ett svenskt mästerskap. 5 – 3 till Estland i antal fäktare hade nu blivit 3 – 1 till Sverige. Som ni har läst på annan plats vann Johanna Bergdahl den välorganiserade tävlingen.
På måndagsförmiddagen, i FFF:s lokal, fick Viasat och DN möjlighet att prata med Björne Väggö och tre glada svenska fäktstjärnor, som dagen innan hade visat storformen.
Det är roligt att vara med vid sådana här stunder och se hur Björne Väggö som förbundskapten skapar ett klimat, som lockar fram de egna initiativen, skickligheten och glädjen. När de alla på Arlanda klev ur min stora bil för att åka till världscupen i Doha kände jag, att det här laget kommer att ge oss många glädjeämnen.
Vi har redan tre av våra kvinnliga värjfäktare i SOK:s topp- och talangprogram. Och strax före jul fick vi en fin present. Robin Kase kom också med i det programmet. Det betyder ökade resurser till tävlingar men också det stöd som SOK kan ge på alla de sätt, som våra tjejer redan har fått uppleva.
Våra landslagsansvariga har nyligen presenterat skisser till verksamhetsplaneringen för de närmaste åren.
Vi kommer självklart att lägga stor kraft på värjdamerna för att kunna föra laget mot OS i Rio 2016. Det är viktigt, att flera än de som nu är med känner att de finns i en landslagsgemenskap och sporrar dem som nu är i ledningen.
Vi har anställt två grenledare på deltid, Peter Barvestad för värja och Martin Roth Kronwall för floretten. De kommer bl.a. att arbeta hårt för att ge kadetter och juniorer en bild av vad som krävs bl.a. i träningstid, träningskvalitet och resultat för att nå framgång som senior.
Rapporter från de läger som de redan har organiserat är positiva. Allt fler känner sig välkomna i den stora landslagsgemenskapen.
Vi måste också lyckas skapa ett herrvärjlandslag för deltagande på VC-touren med målet att delta på EM och VM och därigenom inleda en klättring på VC-rankingen. Robin Kases plattform i SOK:s topp- och talangprogram är en bra början.
Det är viktigt att ge stöd till individuella florettfäktare som tränar hårt och visar internationella framgångar. Den kraft som nu finns i florettens ungdomsverksamhet kommer om några år att växa ut till framgångar och en bredare topp både inom junior- och seniorverksamheten.
Nu är det två och ett halvt år kvar till den där natten i augusti 2016, då vi hoppas kunna fira med dem som är på plats och ligger fem timmar efter.
Fyra värjtjejer kliver upp på prispallen, och hela Fäktsverige, precis som tjejerna, smågråter av glädje, sjunger med i nationalsången och ser den svenska flaggan vaja i grytan inte långt från Copacabana, mellan Jesusstatyn och Sockertoppen i den underbart vackra staden Rio de Janeiro.
Sällan har en resa till något så spännande börjat bättre.
Lars Liljegren