Visst var det en annan tid. Grävande journalister var sällsynta. Auktoriteter behandlades med överdriven respekt. Men ändå. I Strängs svar låg också att han inte hade något att skämmas för.
Samtalet om svensk idrott har under senare år haft en mer kritisk ton än tidigare. Gymnastiken har fått skit, liksom hela friidrotten fick, när Patrik Sjöberg avslöjade att hans styvfar hade begått övergrepp. TV- och radioprogram under senare tid har skildrat barn, som mår dåligt och ledare som uppträder som barn. Det är bra att det kommer upp till ytan. Våra principer om barn- och ungdomsidrott ska följas. Av alla.
I den svenska politiska debatten ställs nu också allt fler krav på att idrotten ska klara av det politiken inte klarar, t.ex. jämställdhet, integration, hbt-frågor och mycket annat. Det är en tidsfråga innan vi också får, speciellt i OS-tider, huvudansvaret för världsfreden. T.ex. handlar regeringens propositioner om idrott numera allt mer om allt annat än idrott. Allt vi förväntas göra vid sidan av idrottsplatserna och fäktlokalerna.
Hur ska vi förhålla oss till det här?
Liksom i samhället finns det också i svensk idrott, troligen också i svensk fäktning, pedofiler, hustrumisshandlare, pyromaner och rasister. Det är baksidan av att miljoner människor är med som medlemmar i svensk idrott. Men där finns också lyckligtvis en del annat. Något mycket gott.
I vårt programförslag ”Fäktningen inför framtiden”, som kommer att diskuteras och antas vid förbundsmötet den 9 mars, skriver vi så här:
”Många av de ideellt arbetande ledarna är också föräldrar som coachar, tränar, tvättar, lappar, lagar, tröstar, uppmuntrar, kör bil, säljer lotter, knyter skor och snyter näsor, kyler ner och plåstrar om. De ger en öppen och varm famn att krypa in i och ett knä att krypa upp i, när det besvikna barnet som bäst behöver stöd och tröst.
De ideella idrottsledarna lägger ned ett arbete motsvarande 140 miljoner timmar per år i föreningarna. Om ledarna fick betalt motsvarande en fritidsledarlön för den tid de lägger ned på idrotten skulle det innebära ett värde, inkl. sociala avgifter, om ca 20 miljarder kronor per år. Det motsvarar en kommunal skattehöjning på ca 1:50 kronor.
Idrotten ger lust och glädje för både utövare och åskådare. Den ger en spontan social gemenskap både i omklädningsrummet och vid sidan av arenan. Den ger sina utövare bättre hälsa och ungdomar en social fostran. Idrotten ger unga människor möjlighet att tillsammans med andra förverkliga sina drömmar och ambitioner.
Idrottsrörelsen är landets i särklass mest utbredda demokratiskola.
Idrottsrörelsen är en oöverträffad positiv mötesplats för människor med olika etnisk eller religiös bakgrund.”
I vårt programförslag ”Fäktningen inför framtiden” vill vi också ännu bättre förankra svensk fäktnings grundläggande värderingar, bl.a. ”jämlikhet och jämställdhet”. Så här skriver vi om hur vi ser på detta:
”Jämställdhet och jämlikhet betyder respekt för varandra men också för varandras olikheter.
Alla ska vara välkomna att delta oberoende av kön, social ställning, ekonomiska förutsättningar, religiös trosuppfattning, sexuell läggning eller etnisk bakgrund.”
Och vi måste också leva som vi lär. Programförslaget säger följande:
Svensk idrott och svensk fäktning måste stå upp för goda värderingar och bekämpa motsatsen, varhelst det förekommer. Det svenska samhället har rätt att kräva av svensk idrott och svensk fäktning, att goda värderingar försvaras bl.a. genom samtal vid föreningarnas träffar och föräldramöten och genom gott föredöme.
Den som medvetet och upprepade gånger handlar i strid med svensk fäktnings värderingar ska helt enkelt inte vara med.”
Men låt oss också berätta som det är, när undersökande journalister sticker upp mikrofonen under näsan och frågar: ”Vad gör ni åt det?”
Vi fördjupar oss inte i t.ex. integration, hbt-frågor och jämställdhet. Vi får vara glada om vi får tid att lära barn och ungdomar fäkta, och ibland dyka ned i något studiematerial om ungdomsidrottens grundläggande frågor. Men vi försöker varje dag leva som vi lär och i vardagen följa våra värderingar. Inte alla men de flesta av oss.
Den som har rent mjöl i påsen behöver inte bry sig om skitprat.
Lars Liljegren