Estlands guldsäsong
I juni 2013 tar Estlands damlag EM-guld. Det är ingen skräll då de knipit höga placeringar under hela säsongen. Lagets självsäkra, tekniska fäktstil, som inte ofta bjuder motståndare på misstag, passar perfekt för lagfäktning. Det är sällan någon av tjejerna tappar flera stötar i en match. De fäktas som ett lag och maler målmedvetet ner sina motståndare.
Två månader senare tar Estland två VM-guld, under samma kväll i en fullsatt arena i Budapest. Världsstjärnan Nikolai Novosjolov vinner lekande lätt sitt andra VM-guld i karriären, mot regerande OS-mästaren Ruben Limardo. Och bara en halvtimme senare kommer kvällens andra guld. Julia Beljajeva endast 20 år gammal har under dagen slagit ut den ena världsstjärnan efter den andra. I finalen blir det vinst med 15-14 mot Rysslands Anna Sivkova: när guldet är säkrat skriker Julia ut sin glädje och kramar om sin tränare.
Hur kan ett litet land som Estland med begränsade resurser om man jämför med exempelvis Tyskland, Frankrike och Kina hålla på att bli en stormakt i fäktning? Jag har deltagit på fäktläger i många olika länder. Estland har ofta mindre fäkthallar att träna i och lågt deltagarantal på träningspassen. Men deras fäktare har ofta en otroligt bra teknik och bra benarbete. Vad är deras hemlighet? Under EM-förberedelselägret i Haapsalu passar jag på att ställa lite frågor till fäktaren Erica Kirpu och damernas förbundskapten Kaido Kaaberma.
Intervju med Erica Kirpu
Erica Kirpu är 22 år gammal. Hon kom med i seniorlandslaget 2012 och gjorde en fantastisk första säsong med 2 brons i världscupen. Tidigare hade hon vunnit både JVM och JEM med laget. I seniorlaget har hon varit med och vunnit både guld och brons på senior-EM. Erica pluggar till advokat och ägnar därför otroligt mycket tid på studier.
Hur är det möjligt att Estland med begränsade resurser om man jämför med andra stormakter i fäktning har gjort fantastiska resultat de senaste åren?
Estland har goda traditioner inom fäktsporten. Klubbarna har länge hållit en hög nivå. Efter Sovjetunionens fall stannade många bra fäktare kvar i Estland och dessa fäktare har blivit tränare för sina barn. På så vis har traditionen förts vidare. Många av dagens fäktare har fäktare i släkten vilket är roligt. Dessutom införde Clavdi Jablovski en bra teknisk fäktskola som förts vidare i generationer.
Vad ligger bakom era framgångar i just lagfäktning?
Alla tjejerna i estniska laget är väldigt bra kompisar. Jag hör av mig till de andra tjejerna i princip varje dag, vilket jag tror gör mycket för lagandan. Vi kämpar för varandra med en gemensam dröm om OS-guld. Därför är vi disciplinerade. Om tränaren säger till oss att göra en övning under träningsmatcherna gör vi den tills vi känner oss nöjda. Det är viktigt att lyssna på sin tränare.
Vad föredrar du: lagtävling eller individuell?
Jag vet inte riktigt… Det är roligt på olika sätt. Att vinna med laget är fantastiskt eftersom det känns som att man firar med hela sin familj. När jag vinner individuellt känner jag mig väldigt stolt över mig själv vilket också är trevligt.
När kände du att ni som lag tog ett stort steg framåt?
Under OS-kvalet 2012. Det var egentligen mitt första år som senior och allt kändes nytt och roligt. Att kämpa tillsammans med de andra tjejerna mot ett stort mål lärde mig väldigt mycket och gav mycket glädje, det fick oss att bli tighta och att vilja kämpa tillsammans.
Kan du leva på fäktning i Estland?
Just nu kan jag det. Efter EM-bronset 2012 började vi få lön och nu efter EM-guldet höjdes lönen. Jag tänkte aldrig på att vinster skulle ge mig pengar innan dess. Vi får efter EM-guldet finansiellt stöd under två år. Om vi inte presterar efter det får vi ingen lön och inga resebidrag. Nu när jag vant mig vid min livsstil och har min egen lägenhet tänker jag därför att jag måste prestera för att inte bli av med mina förmåner.
Vad är det bästa med fäktning?
Fäktningen har hjälpt mig mycket även utanför sporten och fått mig att bli väldigt målinriktad. Nuförtiden vet jag hur viktigt det är att kämpa för mina mål och att aldrig ge upp. Det är en lärdom som jag använder även i skolan och kommer ha med mig resten av mitt liv. Fäktningen har också lärt mig att vara tålmodig (vilket du kanske inte alltid märker när jag fäktar). Jag tror att all sport är bra för att lära sig disciplin, tålamod och att alltid sträva efter dina mål.
Hur ofta tränar ni tjejer ihop?
De flesta av oss bor och tränar i Tallin. Vi har fem gemensamma läger per säsong där alla tjejerna deltar.
Är det något speciellt lag som du tror kan bli en extra stor utmaning under EM?
Nej, i fäktning varierar det från dag till dag. Är min dagsform bra kan jag fäkta riktigt bra mot ett lag exempelvis, veckan därefter när det känns mindre bra kan jag få minus mot samma lag. Detta är typiskt för fäktsporten. Därför ska jag under EM försöka vara fokuserad och tålmodig för att få ut min allra bästa fäktning. Får jag ihop allt kan det gå riktigt bra.
Intervju med Kaido Kaaberma, förbundskapten för estniska damlaget
Kaido Kaaberma har varit damernas förbundskapten sedan 2009. Han var själv en framgångsrik fäktare med en bronsmedalj på VM 1999 och en fjärdeplats på OS i Barcelona 1992 som främsta meriter. Han gjorde sin sista tävling 2007 och bestämde sig därefter för att bli fäkttränare. Det bästa med Kaido som förbundskapten enligt tjejerna är att han själv var en duktig fäktare och därför kan lägga upp taktik och läsa motståndarna på ett bra sätt. Kaido använder sin egen tävlingserfarenhet under träningslägren och lägger upp varierande matchträning för tjejerna.
Vad tror du damernas framgångsrecept är?
Tjejerna är väldigt bra kompisar. Jag brukar jämföra dem med de tre musketörerna som alltid kämpar för varandra. Tjejerna är som fäktare väldigt jämna vilket är en fördel i damernas lagtävling, ingen brukar tappa många stötar utan brukar hålla en jämn nivå för att sedan avsluta starkt.
Hur förbereder du laget som coach?
Jag brukar säga att fäktning är 50 % psykologi och 50 % teknik. Visst måste du träna och ha en bra teknik men det är minst lika viktigt att kunna lägga upp en bra taktik mot olika motståndare och lag. Det har vi jobbat med väldigt mycket.
Hur har EM-förberedelserna gått?
Jag tycker att det har gått riktigt bra, vi har tränat i Haapsalu i en vecka och tjejerna verkar vara redo, vi ser fram emot EM.