Låt mig presentera min klubbkompis och ständiga ”partner in crime” genom åren Sanne Gars:
Sanne Gars fyller 25 år i juli och har varit med i SOK:s topp och talangprogram sedan 2012. Sanne tävlar för Göteborgs Fäktklubb och har en kandidatexamen i Idrottsvetenskap från Göteborgs Universitet. Hennes bästa resultat är brons på U23-EM 2012. Hon har blivit svensk mästare vid två tillfällen och tog VC-silver i lag 2014. Nyligen tog hon sig till 16-tablån i världscupen i Rio efter att ha slagit ut världsmästaren Lubov Shutova.
Du tog ett stort kliv under säsongen 2012 som gjorde att du kom med i SOK:s topp och talangprogram. Vad var skillnaden från föregående säsonger?
– Jag förbättrade min fys genom att träna dubbla träningspass fem gånger i veckan och jobbade väldigt mycket med det mentala. Jag fick bättre inställning till fäktningen och mitt självförtroende förbättrades.
Du har alltid varit väldigt talangfull, du vann bland annat JEM guld under din andra säsong som värjfäktare. Trots detta hade du tidigare dåligt självförtroende under tävlingarna. Vad tror du detta berodde på?
– Jag tror att det handlade om en mognadsprocess, alla mognar olika. För mig tog det lite längre tid att komma till rätta med det mentala under tävlingssituationen. Jag har fått jobba hårt och ju mer jag jobbat desto bättre självförtroende har jag fått. Sedan jag kom med i SOK har jag fått hjälp med en idrottspsykolog vilket har varit väldigt positivt för min utveckling.
Har du varit nummer ett sedan du var liten?
– Jag var bäst i Sverige på florett under de första fem åren. Det var väldigt stor skillnad att byta över till värja kommer jag ihåg.
Varför bytte du då från florett trots framgång?
– Jag kände att jag inte kom vidare. Min fäktning funkade jättebra nationellt men inte internationellt. Jag valde därför att vara sämre i en svårare tävlingsmiljö än bäst i en enklare. Det var svårt i början och jag tyckte först inte att värja var lika roligt. Men eftersom det var mycket roligare att tävla i värja började jag gilla det mer och mer.
Hur ser en vanlig träningsvecka ut för dig?
– När det inte är tävling på helgen tränar jag 10 till 12 träningspass. Vi får fysprogram från SOK som inkluderar 2-3 gympass och 2-3 konditionspass. Sedan har jag individuella fäktlektioner med Adrian Pop och fäktträning på kvällen.”
Vilken är din absoluta favoritträning?
– Jag älskar att komma iväg på träningsläger utomlands och träna med fäktare från olika länder. Att köra ordentliga pass med bättre fäktare är det absolut roligaste och väldigt utvecklande.
Är det någon motståndare som du har extra stor respekt för?
– Jag har respekt till många fäktare, särskilt de allra bästa och beundrar att de ständigt håller en hög nivå. Däremot har jag ingen respekt när jag fäktas med dem. Jag strävar ständigt efter att bli lika bra som världstoppen.
Vilket land tycker du har den bästa fäktstilen?
– Jag gillar hur ryskorna och rumänskorna fäktas; de är väldigt tekniska. Jag älskar teknisk fäktning och föredrar det framför exempelvis fysiska eller extremt defensiva matcher. Jag vill fäktas i mina matcher! Mot de allra flesta motståndarna tjänar jag på att fäktas och utnyttja min teknik i matcherna istället för att vara väldigt defensiv som många damvärjfäktare är.
Har du någon förebild inom fäktningen?
– Jag ser självklart upp till flera av världstjärnorna som vunnit massor av medaljer. Men vi i Sverige är en liten fäktnation och jag såg upp till er i laget när jag kom in i landslaget. Jag var ny och jagade därför dig (Emma Samuelsson) och Johanna Bergdahl. Vi fäkttjejer har verkligen hjälpt och pushat varandra att bli bättre och kan nu göra riktigt bra matcher mot de starkaste fäktnationerna.
Vilket är ditt roligaste minne från fäktningen än så länge?
– Fäktmässigt var det nog lagmedaljen i Saint-Maur. Vi har kämpat otroligt mycket och varit nära att ta medalj flera gånger. Annars var nog Universaden i Kazan det som var upplevelsemässigt det allra roligaste. Universaden är ju så nära OS man kan komma. Det var jättekul att träffa andra idrottare och kolla på andra sporter än fäktning i tävlingssammanhang.
Vad får dig att fortsätta med fäktning i motgång?
– Jag tillåter mig själv att vara besviken ett tag. Nu när jag jobbat med det mentala gör jag mig själv ingen otjänst genom att grotta ner mig i en förlust utan försöker hantera det på ett bra sätt. Detta har gjort det lättare för mig att se framåt och tänka på nästa tävling.
Du spenderade ett år på college i USA (Saint Johns i New York), vad betydde det för dig?
– När jag åkte till USA hade jag en dålig säsong bakom mig. Jag kom inte med i SOK:s topp och talangprogram och var petad ur landslaget. Genom att komma bort och se fäktningen från ett annat perspektiv hjälpte det mig att kunna ladda om och fortsätta min satsning. Jag tror faktiskt att det var året i USA som gjorde att jag har fortsatt med fäktning, vilket jag är glad för nu.
Hur har du förberett dig inför EM?
– Det har varit lite svårare än vanligt eftersom det har varit lite sparring på träningarna under sommarlovstider. Jag har därför kört mycket själv och mest laddat mentalt eftersom jag känner mig i bra form efter världscuperna i Rio och Havanna.
Vad är dina mål på EM?
– Jag vill inte låta klyschig men det är faktiskt att fäktas så bra som möjligt. Om jag måste säga ett resultatmål så vore det ju toppen att komma bland de 16 bästa.