Göteborg 2015-04-20.
Till valberedningen, RF och valberedningen, SISU.
En av de största, mest meriterade, och mest erfarna idrottsledare inom Svensk Idrott, ställs återigen utanför RF/SISU valberedningars förslag till ordförande i RF, och är inte på förslag till den nya Riksidrottsstyrelsen!
När Hans Hellquist, ordförande för RF:s valberedning, presenterade förslaget, sa han så här:
”Valberedningen var enig och de övriga har dragit tillbaka sina kandidaturer. Alla utom Lars Liljegren ska enligt valberedningen ingå i den nya styrelsen, vilket de har accepterat. Jag tror inte det kommer att bli någon strid i ordförandefrågan på Riksidrottsmötet i maj.”
Citatet visar med all önskvärd tydlighet, att Lars Liljegren har frusits ut av valberedningen i en tid, när svensk idrott behöver samling och försoning.
TT-artikeln har fått spridning i hela landet och är inget annat än ett offentligt karaktärsmord på en av landets mest meriterade idrottsledare. Läsare i hela landet måste naturligtvis undra, vad det är för fel på Lars Liljegren, som får stå utanför, när andra bjuds in till Riksidrottsstyrelsen.
Vad har Lars Liljegren gjort för att förtjäna denna behandling? Vi är många inom idrottsrörelsen som kräver en förklaring!
Vi är sex förbund, nämligen Varpa, Taekwondo, Fäktning, Bågskytte, Mångkamp och Sportdykning som nominerat Lars Liljegren. Vi har gjort det med anledning av Lars fantastiska meritlista som vida överskrider samtliga övriga nominerade. Vi vet dessutom att det är många fler SF som vill se Lars som RF:s ordförande eller väljas in i styrelsen. Vi vet inte om Lars Liljegren skulle acceptera den styrelseplats han inte tillfrågats om.
När valberedningens ordförande Hans Hellquist presenterar RF/SISU:s förslag till ordförandekandidat, nämligen Björn Eriksson, säger han att Björn har en gedigen erfarenhet och motsvarar den utarbetade kravprofilen! Det kanske stämmer! Men vad saknas i kravprofilen hos Lars Liljegren? Enligt valberedningarna räcker inte Lars meriter ens till en plats i styrelsen!
Lars Liljegren har skrivit fler debattartiklar, krönikor och böcker om idrott än alla de föreslagna kandidaterna tillsammans. Han syns och hörs i den offentliga idrottsdebatten. Han har varit den drivande, då 20 – 30 förbundsordföranden har samlat sig till gemensamma artiklar på t.ex. DN Debatt om bl.a. ”TV-lista” och 51-procentsregeln.
Hans egen idrottserfarenhet är omfattande. I ungdomen spelade han fotboll, bandy och ishockey. Handboll spelade han tills han började närma sig de 60.
Det är mångas övertygelse att Lars Liljegren har de egenskaper som en ordförande i Sveriges Riksidrottsförbund bör ha. Lars har en dokumenterad, mycket djup och bred kunskap om idrottsrörelsen. Det har han fått genom ledaruppdrag på alla nivåer inom idrotten såsom: ledamot i RS i 12 år och SISU:s förbundsstyrelse i genombrottsåren, som ordförande i Stockholms Idrottsförbund i 22 år och minst 14 år som ordförande i Svenska Fäktförbundet, samt stora erfarenheter från den olympiska gemenskapen. Detta överskrider mycket långt övrigas kandidaters meriter.
Lars Liljegren är enligt vår mening den mest meriterade, kunnigaste och mest kompentent av samtliga nominerade till RS-ordförande. Och det är skrämmande att Lars Liljegren inte ens är föreslagen till Riksidrottsstyrelsen.
Som jag ser det har RF/SISU valberedningar missat Lars Liljegrens CV och meriter totalt!
Vad har han gjort för att förtjäna denna behandling? Och vad tänker valberedningen, och i första hand dess ordförande, göra för att återupprätta Lars Liljegrens heder?
På uppdrag för Svenska Varpaförbundet och övriga som nominerat Lars Liljegren.
Idrottshälsningar!
Lars Henriksen/Ordförande Svenska Varpaförbundet.