Mellan åren 2009 och 2013 minskade antalet deltagartillfällen i statistiken över det lokala aktivitetsstödet från 54,8 miljoner till 52,3 miljoner, eller med 4,5 procent.
De tio största förbunden inom svensk idrott svarar för 81 procent av alla aktivitetstillfällen. Där har minskningen varit 5, procent. Åtta minskar, medan två skiljer sig från mängden, simning och gymnastik, som ökar med 6 respektive 18 procent.
De som ökade mest var klättring med 79 procent, mångkamp med 76, skridsko med 62 och curling med 59 procent. Totalt har de fyra förbunden 84 937 tillfällen. Vi kom på femteplats, något att verkligen vara stolta över. Antalet deltagartillfällen hos oss ökade från 77 942 till 102 562, eller med 32 procent. Om vår ökning skulle ha varit svensk idrotts, skulle antalet aktivitetstillfällen ha varit 72 miljoner istället för 52!
I ett fint försök att ha en dialog också med de mindre förbunden bjöd RF:s nyvalde ordförande Björn Eriksson in alla de förbund, som endast hade ett ombud på RF-stämman. De är ganska många. Riktigt häftigt var det att konstatera, att det som förenar fyra av de fem förbund som har utvecklats bäst, när det gäller aktiviteter, är att de alla har endast ett ombud. Vilka slutsatser kan vi dra av detta? En slutsats är att RF kanske borde försöka att satsa resurserna ännu mer till de förbund som visar utvecklingskraft. Även rent dramatiska förbättringar för de små, när det t.ex. gäller aktiviteter och nybildade föreningar, förändrar inte det ordinarie SF-anslaget annat än marginellt.
RF har under senare år satsat en del pengar på förbundsaktiviteter i linje med programmet ”Idrotten vill”, vid sidan av det ordinarie SF-stödet. Vi fick hela 175 000 kronor till ungdomssatsningen för 2015. Det ledde till att vi hade resurser till verksamhetskonferens om ungdomsfrågor i samband med årsmötet.
De särskilda pengarna från Idrottslyftet, som vi har styrt hårt till rekrytering och aktiviteter som gör fäktningen roligare i tonåren, t.ex. läger, är också en del av framgångens förklaringar. De extra pengarna, vid sidan av SF-stödet, har varit viktiga för vår utveckling.
På årsmötet reviderade vi avsnittet om ungdomsfäktningen i programmet ”Fäktningen inför framtiden” efter en bred remiss. Jag försöker alltid berätta, att vår framgång inte är en slump utan resultatet av hårt arbete och en bra dialog om målen och vägarna till målen. Vi har gjort de breda samtalen om program, förankrade beslut och lojalitet mot fattade årsmötesbeslut till en vana. Det är inte alla förbund som har det så. Det ska vi fortsätta med.
Nu går vi vidare tillsammans. Här är vår målbild i programmet ”Fäktningen inför framtiden”:
”Svensk fäktnings ungdomsverksamhet öppnar dörrarna för allt fler ungdomar. En större andel ungdomar än tidigare stannar också kvar i verksamheten som aktiva fäktare eller som domare och ledare.
Fäktningen ger, bättre än många andra idrotter, ungdomarna ett livslångt idrottsintresse”.
Under senhösten kommer vi att arrangera föreningskonferenser i varje region. Ungdomsfrågorna är huvudnumret. Vi har tagit fram ett material för föreningarnas verksamhetsplanering. Våra visioner blir inte annat än drömmar, om de inte blir verklighet i föreningarna.
Ännu fler ska börja fäkta. Ännu fler ska stanna kvar i fäktningen.
Det här ska vi försöka klara av i föreningarna, i samråd med SDF där de finns, för att göra en bra ungdomsfäktning ännu bättre:
- Fler lokala läger och engagemang i regionala läger och tävlingar.
- Rekrytering av föräldrar och fäktare till ungdomsledarutbildningarna.
- Pröva möjligheterna för barn och ungdomar att kombinera utbildningen med fäktningen genom bl.a. läxläsningsrum, läxhjälp och mellanmål.
- PR för fäktmärken och möjligheterna att erövra dem i föreningen.
- Uppmuntra och premiera lyckade insatser både på pisten och utanför genom t.ex. Hall of fame. Premiera också Fair play.
Och vi ställer naturligtvis frågan, medan vi centralt försöker arbeta med bl.a. tävlingsformerna:
”Hur kan SDF redan nu förändra tävlingsformerna i de traditionella tävlingarna, så att deltagarna får fäkta mycket mot så jämnt motstånd som möjligt?”
Om ytterligare några år ska vi fortfarande vara stolta över att vi växer och behåller fler i fäktningen.
Nu har vi sökt ännu mer extra stöd från RF inför 2016. Rubriken på vårt arbete är ”Från förankrat program till verklig förändring.”
Vår ambition är att varje föreningsstyrelse under våren ska göra verksamhetsplaneringen tillsammans med en styrelseledamot från Svenska Fäktförbundet. Samtalet ska leda till att alla, utan undantag, medverkar till att göra målen till verklighet. Vår framgång ska fortsätta.
Vi har en del att lära av andra. Men svensk idrott som helhet har också en hel del att lära av oss.