Ett viktigt moment är att prata mycket och länge om s.k. svenska värderingar, t.ex. i Almedalen.
Jonas Gardell beskrev tokigheterna på detta sätt i en krönika:
”Det hela har inte så lite påmint om Hasse å Tages klassiska sketch ”Folkspillran” i “Gula hund”, där ett antal romer ska lära sig om det svenska och i ett förhör på frågan ”Huru äro skåningarna?” anger det rätta svaret: ”Skåningarna äro feta, dryga och sävliga!”
Så huru äro då svenskarne? frågade Jonas Gardell.
Några har försökt berätta, att det handlar om jämlikhet. När detta ord stod på socialdemokratins valaffischer för ett antal år sedan, var det inget som uppskattades av alla. Andra har tänkt tanken, att svenska värderingar är att arbeta och göra rätt för sig. Detta är ett ovanligt långtgående självskryt och en fantastisk anklagelse mot t.ex. tyskar och holländare, som väl också vill vara kända för att arbeta hårt och göra rätt för sig. Någon har talat om ”frihet” som en speciell svensk värdering. Men den som säger det har knappast läst den amerikanska konstitutionen, denna välskrivna ”en sång om frihet”, som Mikis Theodorakis sång hette. Hoppsan, han kom från Grekland!
Under flera år har jag funderat på vilken ”svensk värdering” som fick framträdande företrädare för ett riksdagsparti att beväpna sig med järnrör, lalla runt på sta´n och skrik ”hora” till okända kvinnor.
Eller var det kanske en svensk värdering som vägledde en misshandlad flykting? Han sa, att han inte ville döma alla svenskar. Alla människor är olika, sa han. Så klokt sagt i dessa tider. Tänk om den insikten omfattades av alla.
Det här med typiskt svenska värderingar är naturligtvis inget annat än trams.
Lika viktigt som det är att konstatera detta är det att försöka sprida och leva efter goda värderingar, oavsett var de har sitt ursprung. Idrotten har ett stort ansvar för detta. Ett sådant försök har vi gjort i Svenska Fäktförbundet, när vi i samband med vår debatt om programmet ”Fäktningen inför framtiden” i en bred remiss blev överens om våra värderingar, eller kärnvärden, som vi kallar dem.
Svensk fäktning har följande kärnvärden, värden som föreningar och förbund vill stå för och förknippas med: Olympisk, nytänkande, glädje, jämlikhet och jämställdhet samt sportsmannaanda. Låt oss se på några av dem, och hur vi berättar om konsekvenserna av dem.
”De olympiska idealen är också annat än drömmen om segrar. Det viktigaste är inte att segra, utan att kämpa väl, som de moderna olympiska spelens grundare formulerade det.
De olympiska spelen är också en manifestation för fred och förbrödring över nationsgränser.”
Och om glädjen säger vi bl.a. så här:
”Glädje är den starkaste drivkraften för att idrotta.
Glädje innebär att lyfta fram den goda idrotten som en källa till personlig utveckling. Glädjen hos barn och ungdomar ökar, om de får bedriva idrotten på egna villkor, inte på vuxnas villkor.
Glädjen i föreningen och föreningens sociala gemenskap, vid sidan av pisten, är avgörande för unga människors vilja att vara kvar i idrottsrörelsen också längre upp i åldrarna. I den goda föreningen är det nära till skratten.”
Det är viktigt att vi förbättrar både jämlikheten och jämställdheten. I programmet beskriver vi det bl.a. så här:
”Arbetet för jämlikhet och jämställdhet utgår ifrån att framgång inom detta område också leder till bättre beslut inom fäktningen. Svensk fäktning får därigenom en verksamhet, som i ännu större utsträckning är attraktiv för alla, oavsett kön eller bakgrund.
Alla ska vara välkomna att delta oberoende av kön, social ställning, ekonomiska förutsättningar, religiös trosuppfattning, sexuell läggning eller etnisk bakgrund.”
Och det något käcka ordet ”sportsmannaanda” förklarar vi så här:
”Sportsmannaanda betyder god etik och moral. Att verka mot fusk, en osund ekonomi, mot mobbning, trakasserier och våld såväl på som utanför idrottsarenan. Det betyder också att vara god förlorare, att aldrig fuska, att alltid göra sitt bästa.
Sportsmannaanda betyder att fördöma doping och att aldrig använda förbjudna preparat. Doping är ett allvarligt fusk.
Detta var några rader om Svenska Fäktförbundets värderingar, som vi har formulerat tillsammans.
De här värderingarna vill vi gärna dela med oss av, till svensk idrott i övrigt och till samhället utanför idrotten. Om flera, hemma och utomlands, levde efter dem, skulle mycket bli annorlunda och bättre.
Det är i barn- och ungdomsåren som värderingarna grundläggs. Men det är också i de åren de lättast förändras. Därför har skolan och idrotten ett speciellt ansvar för att etablera goda värderingar bland de unga. Speciellt i de hem, där föräldrarna kanske inte vill, orkar eller kan, eller helt enkelt står för helt andra värderingar.
Ingen kraft i det svenska samhället har större betydelse för integrationen av barn och ungdomar från andra länder än idrotten. Tusentals idrottsledare lägger just nu ned en stor del av sin fritid på att lära barnen idrott men också på samtal om idrottens goda värden och svensk idrotts grundläggande värderingar .
RF:s ordförande Björn Eriksson berättade i en DN-artikel för ett tag sedan, att svensk idrott under 2016 med hjälp av över 5000 ideella ledare i ungefär 1700 föreningar hittills har aktiverat och skapat meningsfull fritid åt närmare 60000 nyanlända.
Kanske hinner politikerna med att prata om denna samhällsinsats och idrottens långsiktiga utveckling i Almedalen nästa år. Det är verkstad vi behöver, inte så mycket prat.
Lars Liljegren
Läs Björn Erikssons artikel här:
http://www.dn.se/arkiv/debatt/sluta-gor-vara-ideella-ledare-till-kommunaltjansteman/