December är inte bara glögg, pepparkakor och julklappsinköp. I vår värld, idrottens såväl som andra ideella organisationer, innebär den första vintermånaden att nästa års verksamhet ska såväl planeras som budgeteras. Varje år ställs frågorna; hur mycket pengar kan vi räkna med att få in? Hur vill vi använda dem och hur får vi använda dem? Inte minst den sista frågan är central i en verksamhet som vår där en stor del av intäkterna utgörs av stöd som i förlängningen kommer från staten.
Det är ingen hemlighet att vår självfinansieringsgrad är låg, dvs. att en allt för liten del av våra intäkter genereras av oss själva. Vad det leder till är att en mycket stor andel av de intäkter vi har kommer vidhäftade med krav på hur de ska användas.
Riksidrottsmötet som är idrottens högsta beslutande organ har beslutat om att införa helt nya stödformer för idrotten.
Förenklat kan dessa beskrivas som att man vill styra all verksamhet tydligare mot de åtaganden som idrotten har från staten som villkor för statsstödet. I ”Idrottens strategi 2025” går det att läsa mer om vart idrottsrörelsen är på väg.
Samtidigt vill RF ”effektivisera” genom att förmå små specialidrottsförbund att antingen växa kraftigt eller gå ihop flera idrotter i samma förbund. För närvarande ligger trycket på de förbund som har färre än 50 föreningar men framöver är det sannolikt att även förbund med 50-100 föreningar kommer att hamna i skottgluggen. Under 2000-talets första decennium ökade vi i Svensk Fäktning antalet föreningar från ett fyrtiotal till drygt 50 men sedan har vi stått och stampat. Det förefaller också som att antal medlemmar och licenser för närvarande inte växer
De tydliga signaler som skickas om stödsystemet framöver indikerar att ett så litet förbund inte kommer att kunna fortsätta som självständig idrott.
Antingen behöver vi slå ihop oss med andra förbund eller också behöver vi växa i antal föreningar och i antal utövare. Årsmötet har satt upp det utmanande målet att växa till 75 föreningar. Mycket tyder på att inte heller 75 föreningar kommer att vara tillräckligt på sikt för att överleva som självständigt förbund.
En viktig faktor som hela tiden måste hållas med i beräkningen är att också bevara och utveckla de föreningar vi redan har.
De nya stöden ger under de närmaste åren möjlighet att öka insatserna för utveckling av föreningarna, både existerande och nya föreningar. De är ändamålsinriktade och ska gå till att utveckla breddverksamhet.
Samtidigt får förändringarna i stödsystemet stor påverkan på vår elitverksamhet. Redan till nästa år förlorar Svenska Fäktförbundet ungefär 200 000 kronor i organisationsstöd. Utrymmet för att genom hårda prioriteringar få fram medel till landslagsverksamheten minskar. Prognosen är att denna minskning kommer att fortsätta varje år under lång tid.
För styrelsen innebär ovanstående stora utmaningar i budgetarbetet. Fokus för förbundet behöver flyttas för att säkra en långsiktig överlevnad. Det är ett smärtsamt och svårt arbete men i prioriteringstider måste vi sträva efter att sätta upp långsiktigt hållbara strukturer såväl vad gäller elit och landslag som föreningsstöd.
Inom stora delar av landslagsverksamheten väntar nu besparingar som ingen önskar men som är nödvändiga. Bland annat kommer deltagande i mästerskap att bli dyrare för den enskilde fäktaren såtillvida den egna klubben inte kan bidra i större utsträckning.
Utgångspunkten är att de måste gå att hitta lösningar tillsammans med de aktiva och de föreningar som har elitverksamhet. En del lösningar vad gäller träningsläger har redan börjat tillämpas och innebär att bra verksamhet kan bedrivas till lägre kostnad.
Vi behöver konstatera att det är mycket svårt att hitta kommersiella partner till vår idrott men att vi måste fortsätta att försöka. Samtidigt behöver vi kunna öka vår egenfinansiering, idag huvudsakligen licensavgifter och avgifter från föreningarna. Den viktigaste förutsättningen är att vi lyckas öka antalet fäktare och fäktföreningar i Sverige.
Med dessa rader vill jag också passa på att till önska alla inom Svensk Fäktning en riktigt God Jul och Gott Nytt År.
Otto Drakenberg
Förbundsordförande