Jag heter Petter Narby och är tränare i Uppsala fäktning. Jag har deltagit i Unga ledares grupp tre (specialgruppen) sedan projektets början. Samtidigt studerar jag på Uppsala universitet och jobbar som tränare i värja. Min främsta uppgift på klubben är att ta hand om ungdomsverksamheten, men i och med Igor Tsikinjovs utökade arbetsuppgifter för SOK:s räkning har jag också kommit att vikariera för honom.
Min egen karriär som fäktare ledde mig tyvärr ingenstans (tredjeplats i kadett-SM) och jag kände att andra sprang om och ifrån mig. Jag hade under gymnasietiden börjat träna nybörjarna på klubben och efter att ha studerat ett år i Frankrike och gjort lumpen (som definitivt gjorde att jag lade mina egna ambitioner åt sidan) kom jag tillbaka för att ta ett utökat ansvar. På den vägen är det!
Genom Unga ledare har jag kunnat få möjlighet att lära mig nya saker om fäktning och inte minst få bättre grepp om sådant jag tidigare bara hade idéer om. Fokus har till stor del legat på teoretiska frågor som det kan vara svårt att lära sig själv. Vi har talat om närings- och träningslära, om barn- och ungdomsverksamhet och om hur man kan söka bidrag för olika projekt, vi har också talat om fäktning och fäktsportens utveckling. Bland annat genomfördes en helgkurs i samband med världscuptävlingen i värja för damer i Göteborg. Där berättade Igor Tsikinjov om sin fäktfilosofi samtidigt som vi såg och analyserade bra fäktning.
Det fanns inom projektet också möjlighet att gå domar- eller fäkttränarutbildning. Jag tror tyvärr inte att någon tog den chansen. Personligen kände jag att det som skulle ge mig mest var att åka på en internationell tävling. Jag hade inte själv lyckats ta mig dit som fäktare och jag har ambitionen att få åka på större tävlingar som ledare. Då behövs erfarenhet av hur en tävling går till erfarenhet som är svår att få om man inte kan skaffa sig den själv.
Med tanke på mina ambitioner var det väldigt roligt för mig att jag inom Unga ledare fick följa med herrlandslaget i värja till EM i Bourges i somras. Jag fick då chansen att se hur en stor internationell tävling går till fäktmässigt men också administrativt eftersom jag samtidigt skötte vissa kontakter med tävlingsledningen. Dessutom fick jag möjlighet att studera hur olika framgångsrika ledare agerar. Under de dagar som svenskarna fäktade försökte jag hjälpa dem på bästa möjliga vis. Då den svenska truppen hade vilodag var jag själv i fäktsalen och såg så mycket fäktning som möjligt. Under resan fick jag också flera positiva erfarenheter som jag inte hade räknat med innan jag åkte: För det första lärde jag känna killarna i laget, något som jag tror kan vara nyttigt för att jag ska kunna skapa mig ett kontaktnät i Sverige. För det andra fick jag ansikten och fäktstilar att sätta till de namn som jag kunde sedan tidigare. Slutligen fick jag möjlighet att prata med likasinnade om fäktning, något jag tror är jätteviktigt. Genom att analysera och sedan sätta ord på det man har sett tvingas man strukturera sina kunskaper. Detta kan i sin tur leda till att man skapar sig en egen filosofi om vad fäktning är och om hur man ska kunna nå framgångar. På det hela taget var det alltså en mycket lyckad resa som också kommer att motivera mig till att fortsätta satsa på fäktningen inte som aktiv men som tränare.
Jag tycker att det har varit jätteroligt att vara med i Unga ledare och jag hoppas att fler kommer att kunna ta del av motsvarande utbildning i framtiden. Avslutningsvis vill jag rikta ett stort tack till dem som har varit ansvariga för projektet Unga ledare men också till dem som har deltagit och gjort det meningsfullt att åka på träffarna. Sverige behöver nya tränare, kanske framförallt fler tjejer. Om vi ska kunna locka fler tjejer att börja med sporten tror jag att vi också behöver fler kvinnliga tränare. Jag hoppas också att projektet på sikt ska kunna leda till något som liknar ett nätverk av unga ledare i Sverige. Vi bor i ett litet land och fäktningen är en liten sport i det lilla landet: för att nå framgångar internationellt (som väl ändå är det sportsliga målet) måste vi samarbeta. Kan vi i Sverige föra fram så pass duktiga fäktare som vi ändå gör, borde vi också kunna få fram duktiga tränare!
Petter Narby
Fakta Unga Ledare
Riksidrottsförbundets projekt Unga Ledare startade 1 juli 2002 och skall avslutas den 31 december 2003. Syftet med projektet är att locka och engagera ungdomar att bli mer engagerade inom idrottsrörelsen. Att visa ungdomar möjligheterna att vara delaktiga i sin idrott på fler sätt än att enbart träna och tävla själva. Faktum är att många ungdomar slutar med sin idrott när de inser att de inte kommer att nå den yttersta eliten. Men inom idrotten finns många möjligheter till inflytande och engagemang. Engagemanget kan bestå i såväl tränaruppgifter som att vara domare eller styrelseledamot. För ett sådant engagemang krävs ofta någon form av utbildning, ett brett kontaktnät och en känsla av gemenskap. Möjligheterna att erbjuda detta har underlättats av de medel som RF avsatt till de deltagande förbunden. Svenska Fäktförbundet är ett av dessa förbund.