Svenska Fäktförbundet har i remissvaret om utredningen om IdrottsAB bestämt sagt ifrån, att förändringen inte får göras utan ett försök till analys av konsekvenserna. Vi har dessutom föreslagit att ett utredningsarbete startar om att formellt splittra svensk idrott i två organisationer.
Den ena organisationen är dagens, präglad av demokrati, med RF som högsta beslutande instans.
Den andra organisationen för förbund och föreningar är ”Svensk Underhållningsidrott AB”. De företag som ingår i den organisationen får självfallet inget stöd från stat och kommun, och de ska naturligtvis betala kostnaderna för t.ex. polisinsatser på samma villkor som företag får göra för närvarande. I den organisationen får Bill och Bull göra som de vill.
Läs remissvaret här.
Vår idé har uppmärksammats av Rune Andersson, idrottsengagerad näringslivsman i fotbollsklubben Trelleborgs FF och trolig ägare i ett framtida bolag.
I ett klargörande och fint reportage i Sydsvenskan den 10 mars säger han så här:
”Alla borde inse att fotboll aldrig kommer att gå med vinst. Därför skulle det vara en fördel för ägare att med koncernbidrag som är avdragsgilla i bolaget täcka fotbollens förluster. Så skulle man automatiskt slippa 26 procent i skatt, och det är klart att det inte för mig och andra entusiaster är lika roligt att stötta med skattade pengar”.
För att kunna hävda koncernbidrag måste ägaren ha 90 procent av aktiekapitalet.
Så fick vi då förklaringen till att fotbollen i sitt remissvar inte ens lät sig nöja med den föreslagna ”Minst en tredjedelsregeln” istället för ”51-procentsregeln” utan pratade om endast 10 procents ägande för föreningen. Det förde tankarna till huggsexa, budgivning eller fiskauktion helt utan idrottspolitisk kompass.
I artikeln kan vi också läsa detta:
”Rune Andersson förundras över fäktnigens tuffa angrepp inför Riksidrottsmötet, men kommer fram till samma slutsats”.
Och han ställer i artikeln frågan:
”Varför bryter vi inte ut fotbollen ur organisationen? Måste all idrott vara samlad under samma tak?”
Vi i fäktningen vill helst hålla samman svensk idrott. Men låt oss bli eniga om en lösning som får bred uppslutning. Låt oss titta på alternativen och tala med varandra något år. Vi ska naturligtvis inte stå i vägen, när andra vill utvecklas i viss mån på egen hand. Men om vi nu gör förändringen släpper vi anden ur flaskan. Den kan inte göras ogjord, om vi senare upptäcker negativa konsekvenser t.ex. från stat och kommuner.
Bill och Bull har fått dålig förståelse för sina synpunkter också i den egna världen.
Häromdagen satt jag och såg kvartsfinalen i hockeyns slutspel mellan Brynäs och Färjestad. ”Behåll 51-procentsregeln”, stod det på en stor banderoll.
Och låt mig ta ett av många exempel från fotbollen. När Göteborgs Fotbollförbund hade årsmöte häromveckan tog man ett uttalande.
Så här sa man:
”Vi yrkar på att Svenska Fotbollförbundet vid Riksidrottsmötet i maj månad 2011 agerar i bolagsfrågan på ett sådant sätt att den nuvarande ordningen bibehålls.
Vi kan i det nya förslaget vare sig styra eller påverka kapitalets ägare vid ett fritt fram för full bolagisering och idrotten riskerar därmed att skadas.
Vad händer med statliga och kommunala bidrag till ett idrottsförbund med bolag ägda av föreningar?
Kommer staten fortsatt godkänna att tipspengar går till ett idrottsförbund med bolagsägda föreningar?
Vad händer med ungdomsfotbollen om elitverksamheten lyfts in i ett aktiebolag som ägs och styrs av privatkapital?”
Bills och Bulls förslag syftar ju faktiskt till att försöka skydda föreningarna från medlemsinflytande. Det är inte underligt att medlemmarna behöver lite betänketid för att smälta den synen.
Svenska Fotbollförbundets remissvar har också undertecknats av ordföranden i Svensk Elitfotboll, Bosse Johansson, som också är ordförande i Elfsborgs IF.
Tre dagar efter att han hade skrivit på remissvaret skrev Elfsborg detta på sin hemsida:
”Hur ska framtidens idrottsklubbar ägas? Det finns de som vill att Riksidrottsförbundet ska överlåta till specialidrottsförbunden att själva få styra över hur ägarstrukturen kan vara inom respektive idrott. Men det vill inte IF Elfsborg.
– Vi har svårt att se vad vi skulle tjäna på att RF släpper på 51-procentsspärren. Därför vill vi inte ha någon förändring på den punkten, säger Elfsborgs ordförande Bosse Johansson.”
Det är tydligen en del oordning i Bills och Bulls egna jaktmarker. Katterna jamar och skriker. Det är inte många som lugnt ligger och spinner.
Det här ger mig en möjlighet att bjuda på en av svärfars (sportjournalisten Bengt Ahlbom) favorithistorier.
Johan av Klercker var Svenska Dagbladets förste sportchef. Han var sekreterare i Djurgårdens skidsektion och Svenska Skidförbundet samtidigt.
När den olympiska truppen till de första vinter-OS i Chamonix 1924 togs ut blev djurgårdaren Esse Schuman förbigången. I Djurgården blev man ursinnig och uppdrog åt af Klercker att skriva en skarp protest. Som sekreterare i Svenska Skidförbundet föredrog han denna i styrelsen. Det blev blankt avslag, som af Klercker meddelade Djurgården på följande sätt:
”Vi hava mottagit edert ärade brev av den 14 januari, vari ni protestera mot att eder medlem Esse Schuman ej blivit uttagen till de olympiska spelen. Vi kunna ej erinra oss att vi efterfrågat eder åsikt i berörda angelägenhet…”. Skrev han alltså till sig själv.
”Rolig historia”, sa Bill. ”Någonting att lära sig av?”, frågade Bull.