Den första att krama om henne var pappa Johan, den andra brodern Erik. Sedan kom vi på rad från FFF, med ordföranden Fredrik Eriksson i spetsen. Det är i FFF Johanna tränar och tävlar sedan i höstas.
Uppsala Fäktförening med Sofie Larsson, som också arbetar i landslagsledningen, var där. Och själv fick jag krama om Johanna och ge henne en stor bukett med gula nejlikor och blå riddarsporrar som ett symboliskt tack från alla i svensk fäktning, som genom Johannas seger fick något extra att glädja sig åt.
Johanna visade upp sin guldmedalj, och de andra besökarna på Arlanda blev nyfikna. Någon frågade: ”Är det den där fäkttjejen, som jag läste om häromdagen?” Jo, nog var det en fäkttjej, och en alldeles speciell sådan.
Vi hurrade för Johanna, och sedan var det dags för pappa Johan att ta med henne till Jönköping och mormors kalas på kvällen. På måndagen ska hon firas i sin hemstad. Om det kan ni läsa på annan plats på hemsidan.
En speciell glädje kände jag den här förmiddagen. Johan Bergdahl fick sin mycket välförtjänta framgång. Han har under barnen Eriks och Johannas barn- och ungdomstid varit pappan, kamraten och fäkttränaren. Och nu fick han stå där och, precis som vi andra, sola sig i glansen från Johannas guldmedalj. Ett lysande kvitto på en lysande gärning både som pappa och fäkttränare.
Grattis Johan!