”Ögonen dunkla sin kos, och synen molnar i mörkre”. Hos Stiernhielm är
ögats sakta skymning bilden av livets utslocknande. Vid varje blinkning erfar vi detta ridåfall även om det är hastigt som öppnandet av kamerans slutare. Utan ljus finns inget avklarnat eller materialiserat.
Bataille talar om våldsamheten i den akt när ögat vänds uppåt inåt i huvudet. Han menar att mörkret hos det inåtvända ögat inte är en frånvaro av ljus utan själva seendets process driven till sin yttersta spets, en
okulär maximering där mörker och ljus inte längre står i ett dialektiskt förhållande till varandra.
Inåtvändandet är totalt.
För en fäktare är det som ligger i synfältets periferi det primära
genom att man lättare kan träffa en punkt om man inte fokuserar den.
I videon Fencer kan man betrakta de ögonblickliga skiftningarna i
blickens uttryck, ett spel med uttryck av attraktion och repellering. I ett tidigare arbete om rodnaden har Staffan Redin studerat huden som en projektionsduk för våra inre sinnestillstånd. I fotografierna av fäktare handlar det om ögonen som projektorer eller reflektorer av medvetandet och det flytande gränstillstånd av blick och icke-blick som utgörs av ett spänningsfält mellan hud och hornhinna.
Den oseende blicken bakom ögonlocken kan visa att huvudsaken alltid är
osynlig.
GALLERI SKARSTEDT
Riddargatan 70
S-114 57 Stockholm
+46 8 662 12 26