Vår resa till Halle, som ligger ca 15 mil söder om Berlin, började redan i våras med en inbjudan som gick ut till några svenska klubbar som tycker om att fäkta florett. Gensvaret före sommaren var ganska klent men en grundstomme började i alla fall ta form. Förnyade ansträngningar under hösten resulterade i en grupp föräldrar och fäktande barn från Ängby FK och FK Chapman. Totalt var det 18 personer som tog plats i tre bilar. Två minibussar startade från Åkeshovshallen mitt på torsdagen den 4:e november. Efter diverse strategiska omplaceringar mellan bussarna tog vi oss ned till Ödeshög där kaffe och macka väntade.
Vidare till Helsingborg där MAX fick påhälsning av några svultna. Ankomsten till färjeläget i Trelleborg skedde enligt plan. På kajen anslöt även våra vänner från Karlskrona. Eftersom vi hade gott om tid innan färjan gick kunde vi ägna lite tid åt planering av hur följande dag skulle te sig. Eftersom färjan landar tidigt i Rostock bestämde vi att frukosten skulle intagas i land på ett lämpligt Gaststäte. Somliga åt mer frukost än andra. Somliga åt mer nötkräm på croissanterna än andra. Dessutom tyckte någon att färden från färjan hade gått fett långsamt, på Autobahn skall man ju gasa.
Nåväl, efter alla olikheter fortsatte färden mot Berlin dit vi anlände under förmiddagen. Önskemål hade kommit under planeringen att titta på ett museum, Check Point Charlie, över Berlinmurens uppgång och fall. Många lyckade flyktförsök visades med autentiska föremål. Somliga fick veta att man flydde från Öst till Väst och inte tvärtom.
Ett museibesök tröttar alltid så en rask promenad upp till Unter den Linden och vidare till Brandenburger Tor stärkte både humöret och hungern. En dagens och något drickbart vid Potzdammer plats satt inte fel. Nu sattes reseledningen på prov eftersom kravs restes på en överkursövning, tunnelbana i en främmande stad, dessutom med byte! Nåja mod repas och en mycket vänlig tunnelbanevärd tillfrågas om hur man kommer till Kurfürsten Damm vilket är shoppinggatan. Efter en mycket tysk, tydlig, beskrivning av hur man tar sig dit bestämde någon i gruppen att vi kliver av en station tidigare så slipper vi byta. Reseledningen tycke detta var ett utmärkt förslag. Att vi sedan kom fram precis till KaDeWe vilket är ett NK i kubik fick ju beslutet att framstå som genomtänkt. Här spreds gruppen i olika intressegrupperingar. Vi vuxna åkte upp till översta planet för att titta på olika delikatesser. Någon fick lära sig att inte lagra sina Don Perignon så mycket längre. Han började få bråttom hem igen .
Tillbaka med tunnelbanan till bilen där en fäktare till anslöt med syster, mor och morföräldrar.
En preussisk precision i navigeringen förde oss ut ur Berling i riktning mot Halle, resans mål.
Hotellet visade sig ligga i ett östtyskt miljonprogram men var trivsamt inrett. Medan vår incheckning ägde rum anlände den 30 man starka japanska truppen som också kommit till Halle för att fäkta. Efter incheckningen bestämdes att utnyttja en facilitet som hotellet erbjuder, gratisbiljett på spårvagn och buss. En mor och en far tog alla större barn in till stan där en charmig italiensk restaurant besöktes. Diverse pizzor, pastor och glassar slank ned. Någon gick på tricket att glassarna räckte till alla utom just honom. Någon annan komponerade sin egen glassefterrätt vilket ledde till att kökets resurser beträffande bananer tömdes. Nåja, det kompenserades med andra frukter till full belåtenhet. Ett antal euro fattigare tog alla spårvagnen tillbaka. Det var kanske någon som noterade vilken spårvagn vi tog tillbaka. De mindre barnen intog middag på hotellet med ett antal föräldrar. De mindre barnen skulle ju dessutom fäkta följande dag.
En ordentlig frukost från den rikhaltiga frukostbuffén gjorde att alla kände sig väl till mods när vi förflyttade oss till fäkthallen. Inte ens en ordentlig Umleitung fick sällskapet att tappa fattningen, vi hittade ändå. Sällskapet var väl förberett att hallen skulle vara finare än de man var van vid men detta överträffade nog de flestas förväntningar. Hallen rymde ledigt 20 pister med gott om plats emellan. Alla pister var av den art som användes på OS, d.v.s. mjuka, lätta, plastmattor som knappt behöver tejpas, bara att rulla ut.
Snabbt ut till försäljningen där besvikelsen var desto större, nästan inget utbud alls. Det visade sig att japanerna hade varit där dagen innan och länsat nästan allt. Exempelvis fanns det bara 4 klingor kvar och några par skor.
Allt detta medan reseledningen på bästa tyska anmälde dagens tre fäktare, Jimmy och Andreas Stjerndal samt Ludvig Flyborg. Denna klass (B-jugend) delades in i två grupper, den ena födda 91 och den andra 92 och yngre. Det tog ett tag att övertyga kansliet att vi i Sverige inte använder fäktpass vilket alltså tyskarna använder. Tyskan nådde höjder som aldrig till förne. Klasserna visade sig innehålla 24 resp 38 manliga fäktare. Andra nationer som var representerade var Japan, Frankrike, Slovakien, Lettland, Ungern och Tyskland.
Ludvig och Jimmy fäktade väl i både första och andra poulen. 24 av 38 fick fäkta båda poulerna. Ludvig tog 8 av 11 skalper men Jimmy nöjde sig med 6 av 11 skalper. Inför DE var Ludvig rankad 11:a och Jimmy hamnade oturligt nog på en 17:e plats och fick alltså inte fäkta i DE. I första DE körde Ludvig över en lokal förmåga vid namn Kittelmann men i nästa match var det tvärstopp mot en annan lokal förmåga vid namn Hartmann (sedermera segrare). En andra chans gavs mot Kahl från Lüneburg men det var för svårt, förlust 7-10. Slutresultatet blev en hedrande 10:e resp 17.e plats
Andreas kom tvåa i sin poule och blev rankad som 7:a inför DE. Endast 16 av 24 fäktare gick till DE. Där blev dock en Fisher från Donauwörth för svår. En andra chans gavs mot Gawliczek från Weimar. En mycket jämn match och hård match mot klockan slutade dock i förlust med 9-10. En 14:e plats blev dagens facit.
Johan Ljungberg dömde under dagen och fick därmed öka på sina tyskakunskaper. Det fanns både fäktare och föräldrar som hade synpunkter. Ett stort tack skall riktas till honom, för utan hans domarinsatser hade vi inte kunnat åka.
Efter dagens vedermödor styrde vi kosan mot Lützen och hedra vår nationalhjälte G II A. Ett flertal kransar var nedlagda vid minnesmonumentet men några blodspår ute på fälten såg vi inte. En Schwedenspiess intogs på det näraliggande värdshuset. En av oss fick erfara att en osköljd sallad till lunch toppad med friterad camenbert och konjak inte var den bästa kombinationen. Ett stopp utmed vägen hem till hotellet lättade på situationen.
På vägen upp till hotellrummet var en gosse oense med sin mor huruvida de bodde på första eller tredje våningen. Gossen försökte öppna en dörr på tredje våningen varvid en tyskpratande figur visade sig och hävde ur sig några kraftuttryck. Gossen flydde till mors trygga famn på första våningen.
Följande dag fäktade Rebecka Andersson, Edvard Flyborg, Henrik Ljungberg, Filip Hedenskog, Johan Ljungberg, Johan Bång, Andreas Stjerndal och Rasmus Törnblom i klassen A-jugend, födda 90, 89 och 88. 106 fäktare kom till start i herrklassen. Samtliga gossar utom Johan Ljungberg fäktade bra i första omgången. Johan lyckades dock ta sig i kragen efter tre inledande förluster och radade sedan upp åtta raka vinster t.o.m. andra omgången. 84 fäktare gick vidare till andra omgången och 64 gick till DE. Samtliga svenska fäktare utom Andreas tog sig till DE. I första DE föll samtliga fäktare utom bröderna Ljungberg. I den andra föll lillebror Henrik medan storebror gick vidare till åttondelsfinalen. Där blev motståndet dock för svårt mot Gshing från Tyskland. Han slutade sedan som femma.
Svenska placeringar blev:
12. Ljungberg, Johan
30. Ljungberg, Henrik
34. Hedenskog, Filip
39. Törnlom, Rasmus
43. Bång, Johan
48. Flyborg, Edvard
77. Stjerndal, Andreas
Representerade nationer var Japan, Tyskland, Lettland, Slovakien, Frankrike, Tjekien, Ungern och Nederländerna.
Rebecka lyckades efter 4 vinster och 6 förluster ta sig till DE. Tävlingen mönstrade 64 deltagare. Efter första omgången var de 48 kvar och till DE var de 32. I DE mötte Rebecka Stephanie Romanus som blev för svår. Stephanie slutade som 6:a. Rebecka fick en 30:e plats vilket är bra med tanke på att det var den första internationella tävlingen för henne. Representerade nationer var Tyskland, Japan, Ungern och Nederländerna
Samtliga fäktare har all anledning att vara nöjda med sina insatser. Det var skönt att se att det inte är omöjligt att hävda sig internationellt.
Resan hem till Sverige via Rostock gick som på räls. Vid ett stopp strax norr om Berlin tankades både bilar och magar. Några magar tankades särskilt extra med hjälp av gratisbiljetter till hamburgare på McDonalds.
I väntan på att få komma ombord på färjan var det en gosse som tyckte om att tugga på en strumpa som han hittade på kajen, undrar om den var god?
Vi andra avnjöt en öl i restaurangen på båten och summerade resan, alla var rörande överens om att detta tålde att upprepas. Så håll ögonen öppna fram på vårkanten, det kanske blir en ny resa, möjligen österut.
Vi som åkte var:
Rebecka, Linn och Sus Andersson
Johan, Evelin och Göran Bång
Ludvig, Edvard och Niklas Flyborg
Filip och Pia Hedenskog
Johan, Henrik och Olle Ljungberg
Jimmy, Andreas och Tommy Stjerndal
Rasmus Törnblom