Jeff Bukantz’ pappa Danny deltog i fyra olympiska spel mellan 1948 och 1960. Danny Bukantz var, och är, känd för sitt oklanderliga uppträdande och alltid vänliga sätt.
Jeff bestämde sig tidigt för att bli som sin pappa men upptäckte snart att ”det skett en del generationsöverhoppning när det gällde talang i familjen Bukantz”. Inte ens det vänliga sättet hade gått i arv. Kvar fanns envisheten och det fanatiska intresset för fäktning, "the fencing bug".
I ”Closing the distance – Chasing a Father’s Olympic Fencing Legacy” berättar Bukantz den stundtals rörande, stundtals dråpliga historien om sitt liv med fäktning. Han är brutalt ärlig och läsaren får ta del av en mycket långsam personlig mognadsprocess hos denne fäktare som Los Angeles Times kallade ”fäktningens svar på John McEnroe”.
En av de bästa historierna i boken handlar om hur Jeff arrangerar en gala i amerikansk fribrottning med kända stjärnor på gatan utanför sitt hus i Livingstone, New Jersey. ”Maccabiah Mania: Shekel Slam” finansierade det amerikanska fäktlagets deltagande i Maccabiaden, de judiska världsmästerskapen.
Bukantz skriver enkelt och rakt på sak och det är roligt att läsa hans berättelser vare sig de handlar om en viktig match i andra omgången av Colorado Nationals 1977 eller om kända fäkthändelser som skandalfinalen i damflorett vid OS i Mexico City 1968 då pappa Danny Bukantz blev utbytt efter sovjetiska påtryckningar. En bok för alla oss som gillar fäktanekdoter.
Jeff Bukantz: Closing the distance – Chasing a Father’s Olympic Legacy. Acanthus Publishing, Boston 2006. 250 sidor.