Emma har haft ett fantastiskt framgångsrikt år. Etta individuellt i totala juniorvärldscupen (värja) 2006, etta individuellt vid junior-VM 2007, och 2:a i lag vid junior-EM 2006. På seniorsidan har de riktigt stora framgångarna inte kommit förut, kanske inte så konstigt med tanke på Emmas ålder. Det är först under 2006 som hon börjat delta vid seniorvärldscuptävlingar.
Att nu fäkta sig fram till en andraplats vid EM är en nästan otrolig prestation och helt klart Emmas genombrott på seniorsidan.
I EM-finalen mot Laura Flessel-Colovic blev fransyskan för svår, men Emmas bedrift är fantastiskt. Och det bästa svenska resultatet vid EM i modern tid. Den ende svensk som stått högre på prispallen vid ett EM är Hans Drakenberg (1935).
Fencing.se hann få ett par ord med Emma innan prisutdelningen:
Först – jättestort grattis! Varför gick det så bra i dag?
Emma: För första gången kunde jag gå ut och inte känna för stor respekt för de andra. Tidigare tävlingar har det varit så, men nu har jag tänkt att jag är rätt duktig jag med. Sen har jag och min tränare Sergiy Paramonov pratat mycket taktik.
Det är din första stora framgång som senior – vad betyder det för framtiden?
Emma: Självförtroende. Många har sagt att bara för att man är en duktig junior behöver inte det innebära att man blir bra som senior. Att de flesta slutar att utvecklas. Resultatet här på EM bevisar att jag är bra.
Vad har du för planer för den närmaste tiden?
Emma: Det här var en fantastiskt bra avslutning på min tävlingssäsong. Nu ska jag ha ett brejk från fäktningen ett tag och åka ner till min bästa kompis som flyttat till Italien. Sen är det väl dags för att starta fysträningen och så börjar skolan. Och så börjar laddningen inför VM i slutet av september