“Tycker att domarna ägnade sig lite väl mycket åt videotittande utan att så
var begärt i några av matcherna i damflorettens kvarts-/semifinalrundor.
Den egyptiske domaren tog nästan inte ett enda domslut utan video när
två lampor tändes. Publiken blev otålig – i alla fall upplevde jag det så.”
Vad jag har hört så har domarna blivit starkt rekommenderade att konsultera videon så fort det är mer än en lampa. Utan tvekan förstör detta det som vi uppfattar den normala rytmen i matchen. EL-Arabys agerande skapade en viss oklarhet i matchen som de erfarna italienskorna förstås utnyttjade till att ta mikropauser, själv titta på reprisen, prata och resoner, vila, demonstrera att de inte håller med mera.
Detta leder i sin tur att domaren måste ta mer plats under matchen med disciplinära tillsägelser som “på med masken” och “i gard”. På den franska sajten escrime-info.com har de senaste dagarna pågått en livlig debatt om detta.
Jag vet inte vad jag tycker. Den andra sidan av saken är att domsluten ofta blir genomtänkta och sannolikheten minskar för att att domaren sätter sig i trubbel genom ett ogenomtänkt beslut som han sedan måste försvara till sista blodsdroppen, något som verkligen kan skapa irritation och matchavgörande frustrationer hos både fäktare och domare.
Jag pratade med den franske delegationsledaren Patrice Menon som sa att han tyckte att det är OK att domaren tittar på videon innan han avkunnar sitt domslut om han känner minsta tveksamhet. Alla vet att det inte är lätt att vara domare.
Samtidigt sa han att han märkt att han tyckte det var ett mindre irritationsmoment om domaren omedelbart visade sin spontana reaktion, typ “attacken kommer från vänster”, så att man visste om videon fick honom att ändra sig eller inte. I dagens final gjorde italienaren Siesto exakt så, direkt markerade han vad han tänkte om situationen, sedan kontrollerade han aktionen på video.
Jag tror att transparens i processen i slutändan är mycket viktig. Det är rätt att låta fäktare, tränare och publik se videoupptagningen och ju mer alla förstår av orsakerna till domarens agerande desto lättre har de att acceptera och gå vidare.
Ett annat problem som skapar longörer är att fäktarna ofta själva vill se på reprisen innan de begär videobedömning. Ibland vill de till och med höra tränarens bedömning av reprisen innan de bestämmer sig för att utnyttja ett videobedömningstillfälle. Detta är irriterande å ena sidan men å andra sidan hindrar det kanske fäktarna från att begära tidsödande omprövning i onödan, något som jag tyckte mig se några gånger igår.
Ett tredje debattämne är om domaren ska se reprisen i normalt tempo eller slow-motion. Under OS är det sagt att domaren först ska se reprisen i normalt tempo och därefter i slow-motion. Många menar att man, framför allt i sabel, inte borde använda slow-motion alls eftersom det ger en helt förvriden syn på aktionernas ordningsföljd.
Ett fjärde problem är att det inte sällan uppkommer förvirring om hur många gånger fäktaren har kvar att utnyttja videon. I semifinalerna idag kunde det höras att fäktarna och domaren hade olika mening. Inför finalen hade rutinerna uppenbarligen stramats till och Siesto var noga med att göra klart för Lopez att hans möjligheter att begära VB nu var förbrukade.