Den andra semifinalen var sådan som man tycker att fäktning ska vara. Visst är det fantastiskt att, under denna oerhörda anspänning, med
starkare känslor än de flesta någonsin upplever, lyckas fäktarna i
stort sett behålla sitt goda uppförande och till och med uppträda med
uppseendeväckande sportslighet. Det känns som att detta är mer kulturen
i sabel än i florett och värja, där man mer kallhamrat försöker sätta press på
domaren och aldrig erkänner att han gör rätt om stöten går emot
Covaliu är en fantastisk sabelfäktare och Lopez gjorde en hjälteinsats. Det såg ut som att Covaliu hade koll men han släppte Lopez för nära och hamnade under press. Frankrike har minst en medalj.
Jean-Philippe Daruelle, den franske tränaren, kokade verkligen under den någorlunda behärskade ytan. Den bulgariske domaren dömde bra men hamnade under press inför den sista stöten. Det brukar vara ett dåligt tecken när man börjar döma ”attaque simultanée” vid avgörandet men samtidigt tyckte jag att det verkade som han faktiskt gjorde rätt.
Det jag har lärt mig om sabelbedömning som underlättat mycket för mig är att det verkligen är viktigt att stöten sitter innan främre foten träffar golvet i utfallet. Om man träffar efter räknas det som att attacken passerat och stöten blir en remise.
Tror att Zho har större chans mot Lopez än han skulle haft mot Covaliu.