Den entusiastiske Olof Stenhammar svalde nederlaget, precis som vi andra som var med i styrelsen för kampanjen, och sedan gav han sig ut med håven. Med sin kompetens, sin kraft och sin smittande glädje fylldes den ganska snabbt av hans kontakter i näringslivet. Sjuttio miljoner fick han ihop, tio miljoner per år i sju år. Det var ju då, i Aten, sju år efter, som vi skulle ta våra första medaljer. Den socialdemokratiska regeringen öppnade också plånboken och ”matchade” som det heter nuförtiden. Och plötsligt fanns det 20 miljoner om året i sju år.
Så föddes SOK: s topp- och talangprogram, utvecklat i bred dialog mellan SOK-förbunden och beslutat av flera årsmöten.
Det blev inget OS i Stockholm. Men medaljer blev det, även om den internationella konkurrensen ökar dramatiskt varje år. Det ser vi inte minst i fäktningen, när 120 länder deltar i VM. Jag vågar knappt tänka på vad som hänt utan de nya 140 miljonerna.
Regeringen ökade därefter på det årliga stödet till topp- och talangprogrammet. År 2006 fanns det 23 miljoner samt 40 miljoner till från sponsorer, som attraherades av framgångarna och ville synas i glansen av de olympiska ringarna, ett av världens starkaste varumärken. Dessutom fick SOK pengar för att kunna ta trupperna till OS och hem igen.
Men trots ett bra program och starkt statligt stöd kände vi, att vi halkade efter. Andra regeringar satsade bedövande mycket pengar. Då kom den nya regeringens besked, som beskrevs så här av kultur- och idrottsminister Lena Adelsohn Liljeroth i ett svar på en artikel i DN för någon månad sedan:
”En annan stor nyhet under den gångna mandatperioden är den samlade elitsatsningen och den principiella uppfattningen att staten aktivt bör stödja elitidrotten.
Regeringen beslutade därför att Riksidrottsförbundet fick använda sammanlagt 212 miljoner kronor till en flerårig samlad förbundsövergripande och behovsprövad elitsatsning. Satsningen syftar till att stärka svenska idrottsutövares möjligheter att nå framgångar vid OS, Paralympics och andra internationella mästerskap. En målsättning med en samlad elitorganisation är att ta tillvara och vidareutveckla den centrala kompetensen inom Sveriges Olympiska Kommitté, Sveriges Paralympiska Kommitté och Riksidrottsförbundet.
Jag förutsätter att detta arbete fortsätter och att idrotten också visar att de förmår ta ansvar för sin egen framtid”.
Nu skall företrädare för svensk idrott träffas i Malmö till helgen. Där skall vi bl.a. få reda på vilket elitstöd varje förbund får 2011. Inte vilket stöd vi får för 2012, inte hur det blir inför 2016, då våra unga fäktare skall vara som bäst. Inte en långsiktig dialog som vi är vana vid när det gäller SOK. För riksidrottens ledning tar man i bästa fall ett år i taget. Så utvecklas inga elitidrottare av yppersta klass.
Men det mest dramatiska är något annat, som det kanske inte kommer att pratas om offentligt. Ännu ska jag väl tillägga.
För att undvika att Riksidrottsstyrelsen och SOK-styrelsen skulle gräla vidare och därmed inte lyckas få ut de nya miljonerna tillsattes en s.k. styrgrupp. Den består av förra statsrådet Ulf Lönnqvist, ordförande, Birgitta Ljung och Helén Wiklund Wårell från RS, Stefan Lindeberg och Peter Reinebo från SOK och Kari Marklund, ordförande i Sveriges Handikappidrottsförbund.
Det är denna grupp som fattar beslut om hur pengarna skall fördelas.
Majoriteten vägrar nu att ge SOK pengar för att fortsätta topp- och talangprogrammet. Istället skissas på en lösning som handlar om att skicka ut pengarna direkt till specialförbunden. Jag kan redan höra mantrat att ”specialförbunden vet bäst själva hur elitidrotten skall utvecklas”. Men det är faktiskt inte sant. Denna lösning betyder att pengarna kommer att användas för att täta läckor i budgeten och i bästa fall något förbättra elitsatsningen. De kommer att smetas ut inte koncentreras.
Det är i dialogen mellan förbundet och en kompetent samtalspartner (SOK för de olympiska förbunden) som vi har utvecklats tillsammans i topp- och talangprogrammet.
SOK: s topp- och talangprogram kommer, om det här blir verklighet, att vittra sönder tillsammans med organisationen som helhet.
Det här stämmer illa med regeringens intention att ”ta tillvara och vidareutveckla den centrala kompetensen inom Sveriges Olympiska Kommitté, Sveriges Paralympiska Kommitté och Riksidrottsförbundet”.
Nu är det inte styrgruppen som skall ta det yttersta ansvaret för detta. Det är Riksidrottsförbundet, och därmed Riksidrottsstyrelsen, som har fått regeringens uppdrag att göra den samlade elitsatsningen. Om detta blir Riksidrottsstyrelsens linje har vi fått en central idrottsstyrelse, som efter det misslyckade sammanslagningsförsöket med SOK istället försöker svälta SOK till döds. Kommer regeringen att tillåta ett lustmord på SOK?
En sådan linje från Riksidrottsstyrelsen blir en krigsförklaring mot en framgångsrik organisation och mot medlemmarna, de olympiska specialförbunden. Den kommer för lång tid att helt splittra världens starkaste och finaste folkrörelse.
Om Riksidrottsstyrelsen hamnar på samma linje som styrgruppens majoritet kommer jag själv att ta initiativ till följande:
- Fäktförbundet kommer att skriva till regeringen och fråga om en dödsstöt mot SOK var vad regeringen avsåg, när man gav uppdraget till RF och betonade, att kompetensen inom SOK skulle tas tillvara och vidareutvecklas.
- I brevet bör vi också berätta att idrotten enligt regeringens förslag i budgetpropositionen får 1 705 miljoner kronor för år 2011. Riksidrottsstyrelsen har stort inflytande över hur dessa pengar används. Är det inte märkligt och onödigt att starta ett krig i svensk idrottsrörelse för 25 – 30 miljoner till SOK: s topp- och talangprogram?
- Det är naturligt att också skriva att allt detta bör lösas på följande sätt:
SOK får av regeringen öronmärkta pengar, som tidigare, till topp- och talangprogrammet och till grunduppdraget, att ta trupperna till OS och hem igen. Vad resan kostar, kan man räkna ut. Stödet till topp- och talangprogrammet kan spegla olika ambitioner.
De förbund som inte är med i SOK får samma möjlighet och samma resurser. De kan ju själva få välja, om de vill komma in i SOK: s topp- och talangprogram.
Svenska Handikappidrottsförbundet får ett liknande stöd. De förbereder Paralympics och har, tror jag, allt att vinna på att vara med i SOK-gemenskapens topp- och talangprogram.
Vill regeringen att den starkaste kraften i utvecklingen av svensk elitidrott, SOK, svälter ihjäl? Det var inte därför svenskt näringsliv samlade ihop 70 miljoner för några år sedan.