Att visa, att organisationen själv sätter dagordningen och formulerar de viktiga framtidsfrågorna. Att göra tydligt för viktiga sponsorer och samarbetspartners att organisationen styr över sin egen framtid.
Årsmöte efter årsmöte sedan solskensolympiaden 1912 har lagt fast, att SOK ska vara en självständig organisation för de olympiska förbunden. Den plattformen, och den kompetens som finns i organisationen, bör ge ett sådant självförtroende, att vi också kan kosta på oss en del självkritik och önska en förnyelse, bl.a. i dialogen och det konkreta arbetet med elitidrottsstödet tillsammans med RF. Respekt och öppenhet mot varandra måste prägla båda organisationerna.
Ett antal krönikor i den här spalten har handlat om de viktiga sakfrågor som har betydelse för elitidrottens utveckling och för relationerna mellan RF och SOK. Det kommer att bli fler sådana.
Det är också viktigt vem som leder våra organisationer. Igår kom valberedningens förslag inför SOK:s årsmöte, där fyra styrelseledamöter ska väljas. Ordföranden Stefan Lindeberg valdes för en fyraårsperiod 2009. Låt mig fundera lite om förslaget.
Se valberedningens förslag i bilaga.
Valberedningen föreslår nyval på samtliga platser. Det brukar normalt vara en signal om att valberedningen underkänner styrelsens arbete så till den milda grad, att man tar risken att förlora den kontinuitet som också behövs i den framgångsrika organisationen. Är det så valberedningen menar? I så fall har man upptäckt brister, som de olympiska förbunden själva har hållit tyst med under alla årsmöten hittills.
Svenska Fäktförbundet har tagit ett stort ansvar för nomineringar både till SOK:s årsmöte och till vårens RF-stämma. På det sättet har vi medverkat till förnyelse.
Det är glädjande att valberedningen föreslår vår kandidat Ria Damgren, ordförande i Svenska Triathlonförbundet, till SOK:s styrelse. Ria har en imponerande meritlista och står för de ideal som hittills har präglat SOK:s arbete.
Dessutom föreslår valberedningen tre män, som alla, precis som Ria, har utomordentliga meriter för styrelseuppdraget.
Hans von Uthmann är ordförande i Svenska Basketbollförbundet sedan 2009 och har civila meriter, som är viktiga att få in i SOK:s styrelse.
Jonas Bergqvist, legendarisk ishockeyspelare, är sedan 2010 ledamot i Svenska Ishockeyförbundets styrelse. Hans civila meriter, bl.a. från ledarskap i näringslivet, är också imponerande.
Jerker Löfgren är vice ordförande i Svenska Skidförbundet sedan många år. Han var med i Riksidrottsstyrelsen 1997 – 2009, varav de två sista åren som vice ordförande. Han är en utomordentligt kunnig jurist. Jag känner Jerker som en fin idrottsledare.
Det känns naturligt, att Svenska Skidförbundet, vårt dominerande och mest framgångsrika vintersportförbund, har en plats i SOK-styrelsen. I det förbundet finns kunskap och erfarenhet, som är viktig att sprida till oss andra.
Efter alla lovord till personerna och till deras meriter är jag ändå tveksam.
När det gäller Hans von Uthman och Jonas Bergqvist är de medansvariga till något som skulle kunna kallas krypskytte mot SOK, om man är på dåligt humör. Det är jag sällan nuförtiden.
Den 14 december skrev de s.k. lagidrotterna (bandy, basket, fotboll, handboll, innebandy och ishockey) ett brev till Riksidrottsstyrelsen, där de bl.a. önskade att RF skulle ta ansvar för alla lagidrotters talangarbete. Brevet var en vidräkning med SOK:s sätt att arbeta. Istället för att starta ett samtal inom SOK-familjen, och t.ex. skriva en motion till årsmötet, gick förbunden till RF. SOK:s ledning fick information av RF om de egna medlemmarnas framstöt. Det sättet att arbeta har jag lite svårt för. I praktiken var brevet en ansökan om utträde ur SOK.
Se hela brevet i bilaga.
Det skulle kännas bra om Hans von Uthman och Jonas Bergqvist före vårt årsmöte säger, att brevet var ett olycksfall i arbetet och att de vill vara med i familjen och inte baktala den.
Under Jerker Löfgrens tid som vice ordförande berättade Riksidrottsstyrelsen, mitt under Marianne Niverts och Kai Lerviks pågående utredningsarbete om idrottens organisation, att RF och SOK borde slås samman, d.v.s. lägga ned SOK. RF-stämman 2009 fattade också ett sådant inriktningsbeslut. Ingen enskilt beslut eller enskild händelse har gjort relationerna mellan RF och SOK så infekterade som detta. Det känns konstigt att välja någon till styrelsen som vill lägga ned organisationen.
Jag hoppas att Hans von Uthman, Jonas Bergqvist och Jerker Löfgren i god tid före årsmötet säger som Västtysklands förbundskansler Konrad Adenauer, när han ändrade mening: ”Ingen kan förbjuda mig att bli klokare för varje dag jag lever”.
Vi får se hur Svenska Fäktförbundet kommer att plädera och rösta vid årsmötet.