OS i London blev väl ungefär som vi hoppades, ingen stormande succé men heller inget bottennapp.
Om en styrelse ska bedömas efter vad den åstadkommer, borde vi redan ha skickat blommor och gratulationstelegram. Så här skrev vi, när vi nominerade Stefan Lindeberg, född 1950, som ordförande för ytterligare en fyraårsperiod:
“Stefan Lindebergs kompetens är oomstridd, och hans engagemang för de olympiska idealen är gränslöst. Vi vill också tillägga, att SOK:s styrelse under senare tid, med stor osäkerhet om bl.a. det statliga elitstödets framtid, har lyckats öka sponsorintäkterna från ca 40 Mkr per år till ca 80 Mkr under de närmaste åren. Det är ingen hemlighet, att Stefan Lindeberg är den drivande kraften i detta arbete. Han bör få fortsätta att leda organisationen i en turbulent tid.”
I en tid, när regeringen har slagit fast, att det tillfälliga stödet till elitidrott om 212 miljoner kronor just var tillfälligt, skaffar SOK:s styrelse nya resurser. Det ordinarie statsanslaget är mycket osäkert. Osäkerheten ökar dessutom, när RF, som nu får alla pengar av staten för vidare fördelning bl.a. till SOK, ibland ser ut att använda pengarna som påtryckning i någon form av pinsam maktkamp.
För någon vecka sedan kom ett brev från SOK:s valberedning. Där fick vi reda på att tre förbund (basket, golf och ridsport) hade nominerat Hans von Uthman som utmanare till posten som ordförande. Stefan Lindeberg var nominerad av fem förbund (kanot, boxning, fäktning, konståkning och triathlon)
Hans von Uthman är en utomordentligt trevlig och kompetent person. Jag blir ofta glad i hans närvaro. Jag har inget ont att säga om honom. Men varför ska vi just nu, när Stefan börjar gå in på sista varvet, byta ordförande? Ser han trött ut? Har han gjort ett dåligt arbete?
I listan från valberedningen syns det också, att några stora och kommersiellt starka förbund nu gör en förnyad framstöt. Golfen, det relativt nya olympiska förbundet, har utmärkt sig genom att till styrelsen också nominera Birgitta Ljung, nu vice ordförande i Riksidrottsstyrelsen och vikarierande generalsekreterare i RF. Hon har meddelat att hon lämnar Riksidrottsstyrelsen vid RF-stämman i maj. Ishockeyn har nominerat trefaldige världsmästaren och OS-guldmedaljören Jonas Bergqvist, också detta en person som jag har de bästa erfarenheter av. Vi har, bl.a. tillsammans med Hans von Uthman, både grälat och kommit överens i den s.k. bolagiseringsutredningen.
Vad står förbunden och de nominerade personerna för i synen på SOK? Den frågan borde vi alla ställa oss och gräva för att få svar på.
Den 14 december 2010 skrev de stora lagidrotterna (bl.a. basket, fotboll, handboll och ishockey) brev till RF och bad, att RF skulle ta ansvar för SOK:s dåvarande arbete med lagidrotternas talangutveckling. Brevet var en total sågning av SOK:s sätt att arbeta. Samma förbund hade varit näst intill tysta som möss, när verksamheten diskuterades vid SOK:s årsmöten. I praktiken var brevet en ansökan om utträde ur SOK.
Vid SOK:s årsmöte några månader efteråt valdes Hans von Uthman in i styrelsen tillsammans med bl.a. Jerker Löfgren från skidor. Jerker, också en utmärkt kunnig och trevlig person, var fram till 2009 RS-ledamot, som tillsammans med bl.a. Birgitta Ljung med liv och lust deltog i Riksidrottsstyrelsens fleråriga och pinsamma kampanj för att försöka slå samman RF och SOK. Eller, för att vara riktigt tydlig och formell, lägga ned SOK.
Det är lite originellt att välja in personer i styrelsen, om än aldrig så trevliga och kompetenta, som i sin meritlista kan peka på en aktiv kamp för att lägga ned organisationen. Om det händer i t.ex. Ericsson och Volvo blir jag allvarligt oroad för Sveriges framtid.
Den som är konspiratorisk kan ana en fientlig äntringsstyrka, som försöker ta över det stolta och ståtliga slagskepp som vi kallar SOK. Några kanske redan har hunnit ta sig ombord och tills vidare kapitulerat inför övermakten.
Stefan Lindeberg har kritiserats för att han har haft dubbla roller, dels ordförande, dels främste operativt ansvarig på kansliet. Han har inte riktigt förstått kritiken, säger han. Antingen är det så, eller också har han endast varit tjurig. Det kanske är ett karaktärsdrag hos oss sörmlänningar.
I vår nomineringsskrivelse skrev vi därför också så här:
“Till sist hoppas vi att ordföranderollen blir allt mer renodlad. Det utomordentligt framgångsrika arbetet med sponsorer måste få ännu mer tid under Stefans Lindebergs självklara ledning. En ännu mer engagerad ledning av styrelsen som kollektiv är önskvärd och kräver mer tid av ordföranden. Aktivt ledningsarbete på kansliet bör därför, enligt vår mening, arrangeras på annat sätt än för närvarande.”
Det tog inte många veckor förrän Stefan Lindeberg föreslog styrelsen att utse Peter Reinebo, uppskattad sportchef med förflutet i basketen, till chef för den svenska verksamheten. Problemet med de dubbla rollerna är därmed ur världen. Vad ska vi då hitta på att tjata om?
Nu behöver vi arbetsro i SOK. Och vi behöver styrelseledamöter som slår vakt om organisationens principer och gör en bra verksamhet ännu bättre. Styrelseledamöter som också har integritet och kompetens för att ibland också ifrågasätta tankar, som tänks i huvudet på Stefan Lindeberg. Styrelseledamöter som tar för sig och bildar ett starkt lag med ordföranden som lagledare.
En sällsynt viktig princip är ett förbund – en röst. Så är det i SOK. Så är det inte på RF-stämmor, som de stora förbunden dominerar. Där har de riktigt stora sju röster.
Den här principen är en garant för kvalitet i elitidrottsutvecklingen. Om också elitstödet, som RF:s stöd till specialförbunden, fördelas till förbunden i förhållande till antalet utövare i föreningarna, kan vi inte ge det kraftfulla och nödvändiga stöd som behövs för att få fram OS-stjärnor som t.ex. Lisa Nordén i triathlon eller “lag Norberg” i curling för att ta två exempel på lysande artister från några av de många mindre förbunden.
De fem förbund som har nominerat Stefan Lindeberg har tillsammans 9 röster vid RF-stämman. De tre som har nominerat Hans von Uthman har tillsammans 13. Kan det möjligen finnas ett samband?
Det kan gå bra på SOK-mötet. Där hjälper det, om mössen piper. Ännu så länge.