Fäktåret 2023 rivstartade som vanligt i tidiga januari med juniorvärldscupen i italienska Udine. En stark laginsats för de svenska fäktarna, med Christopher Kellys sjätteplats som höjdpunkt, kom att bädda för en rekordstark säsong. Tävlingarna fortsatte dugga tätt i januari både på hemmaplan och i utlandet. Exempelvis var Svensk Fäktning i Paris för florettvärldscup, men också på Kungsbacka Masters och WCC 2023 i Göteborg.
Maskoten ”Stinky” ger positiv energi
Vi vandrade raskt in i februari, där månadens första stora händelse var den anrika fäktmaran i Karlskrona, anordnad av Fäktklubben Chapman. Tävlingen pågick traditionsenligt kvällen lång, och efter en utmanande andradag stod Djugårdens Solt Serra och Kalmars Emma Fransson som segrare. Samma Emma slog följande vecka personligt rekord med att nå plats 39 på världscupen för damvärja i Barcelona. Damlaget, som tagit ett kliv framåt efter sjätteplatsen på EM 2022, visade att det inte var tur. De besegrade starka lag som Japan och Schweiz för att slutligen nå en tionde plats som de tillägnar Stinky, maskoten som blivit kär hos Svensk Fäktning. Den efterföljande veckan var det alla hjärtans dag och Svensk Fäktning lanserade #fencingforall för att markera att all typ av kärlek är kärlek.
Minns ni Christopher Kelly? Han slog till igen, denna gång med ett silver vid juniorvärldscupen i Riga och slog sig in i topp-10 på juniorvärldsrankingen. Från Riga hoppade vi till grannen Estland och Tallinn som stod värd för kadett- och junior-EM 2024. Efter en något trög inledning på mästerskapet stod Göteborgs Marcus Broberg för en historisk insats efter att ha vunnit silver i juniorflorett. Medaljen var Sveriges första genom tiderna på florett vid ett junior-EM och var ett perfekt avslut på Marcus rekordsäsong. Andra imponerande insatser var Linnea Erikssons (född 2008) åttondeplats och Christopher Kellys tjugonde plats som cementerade hans plats som en av de bästa juniorerna i världen det året.
I mars hjälpte Wadköpings Fäktförening i Örebro till med att Städa Sverige, en organisation som Svensk Fäktning är stolt medlem i och som bidrar till en renare miljö. Tack WFF! Veckan efter var det dags för Svenska Fäktförbundets verksamhetskonferens och årsmöte, sista gången under generalsekreterare Pierre Thulbergs regi. En helg med mycket engagemang, livliga diskussioner och trevliga återseenden – precis som ett demokratiskt årsmöte ska vara. Månadens första stora tävling var Westend Epee Grand Prix i Budapest. Elvira Mårtensson slog där till med personbästa fjortonde plats och ledde en stark insats av de svenska värjdamerna. Sport medför dock inte bara glädje, utan vi lever i en värld som skakas av många oroligheter. Under mars bestämde FIE, det internationella fäktförbundet, att låta ryska och belarusiska fäktare återvända till de internationella tävlingar som arrangeras på uppdrag av FIE. Sverige uttryckte å det starkaste sitt motstånd och fortsatte med sin ståndpunkt #standwithUkraine. På junior-SM i Kalmar var det ingen politik utan bara fäktning. Det blev en helg av mycket fäktning och många medaljörer, tack Kalmar FK för ett fint arrangemang!
Donate your fencing gear
April inleddes med kadett- och junior-VM i bulgariska Plovdiv. En överlag bra insats av den svenska truppen, men efter många knappa förluster och andra besvikelser skiftade fokus till nästa tävling, senior-SM i Göteborg. Arrangemanget går bara att beskriva med ett ord – succé! Förutom själva fäktningen, som såklart stod i fokus och som bjöd på en hel del spänning, bedrevs ’Donate your fencing gear’, ett projekt som syftar till att samla in fäktutrustning som doneras till länder med sämre ekonomiska villkor. Ordförande Otto Drakenberg var också på plats för att dela ut medaljer till eldsjälar inom Svensk Fäktning. Stefan Widmark fick ta emot den kungliga förtjänstmedaljen i guld och Alexsandar Matic tilldelades Svenska Fäktförbundets förtjänsttecken.
Ett av Svensk Fäktnings mål med 2023 var att starta och utveckla parafäktning; rullstolsfäktning och blindfäktning. I maj deltog därför Svensk Fäktning på möte med Sveriges Paralypiska kommittée som en första insats för att bättre sätta sig in i parasportverksamheten. Mot slutet av maj var det en del världscupstävlingar, men fokus låg på USM i Karlskrona. Lika bra arrangerat som alltid och en stämning som inte går att uppleva på många tävlingar. De yngre fäktarna hade alla kul och det är roligt att Svensk Fäktnings framtid vilar i trygga händer. Parallellt pågick veteran-EM i franska Thionville, och vilken succé det blev för Sverige! Jan ”Janne” Tivenius tog hem guldet, Sveriges andra på raken efter Peter Barvestads guld senast tävlingen gick av stapeln. Maj avslutades med Riksidrottsmötet som samlar alla medlemsförbund från RF och SISU för att fatta beslut för idrottsrörelsens framtid. Sverige representerades briljant av GS Pierre Thulberg och styrelseledamot Åsa-Lena Andersson.
Jonathan tog 6:e plats på EM
Efter många om och men var det äntligen dags för EM för seniorer i juni. Tävlingsförberedelserna hade präglats av osäkerheter orsakade av det rådande politiska läget där välkomnandet av ryska och belarusiska gjorde att det initialt planerade individuella EM flyttades från Krakow till Plovdiv i sista stund. Det satte dock inte stopp för svenska framgångar, utan Jonathan Svensson skrällde med en sjätteplats på EM, den bästa individuella placeringen på ett bra tag. Lagtävlingen hölls en vecka senare i Krakow, som stod värd för megaevenemanget European Games 2023, ett europeisk OS. En sjätteplats blev bästa placering även här, denna gång genom Emma Fransson i damvärja. Under lagtävlingen visade de svenska lagen på god form, men den senaste månadens tumult tog ut sin rätt och det blev inte några framskjutna placeringar.
Några veckors välförtjänt semester senare var våra fäktare på plats i Milano som i år stod värd för världsmästerskapet i fäktning. Att VM gick i Milano var svårt att missa då affischerna hängde tätt över hela staden och på flera torg runtom i staden hölls det medaljceremonier. Den elektriska stämningen hjälpte var våra fäktare till gagn och hela sex svenskar tog sig vidare till huvudtablån i olika klasser. På plats för fanns också FIE-domaren Tomasz Goral som representerade de svenska färgerna med bravur.
Augusti inleddes med ett jubileumsfirande för Karlskronas legendariska tränare Inge Lindholm som firade 100 år. Ett stort grattis till Inge som trots sin ålder än idag ger lektioner och håller i träningar. Den nya säsongen inleddes i slutet av augusti med en introduktionsutbildning för tränare i rullstolsfäktning. Utbildningen tog plats på Bosön och var förbundets första steg till att förverkliga målet med att införa parafäktning i Sverige. Blott en vecka senare samlades 50 kadetter från hela landet på Lillsved utanför Stockholm för ett introduktionsläger med fysträning och mycket utbildning inför internationellt tävlande. Detta blev även första möjligheten för Svensk Fäktnings nya generalsekreterare, Carolina Håkanson, att vara ute i verksamheten. Carolina tog över efter Pierre Thulberg, som efter elva år på förbundet tackade för sig och lämnade över staffettpinnen till Carolina. Pierres insatser för Svensk Fäktning har varit enorma och vi önskar honom all lycka till med vilken uppgift han än tar sig an.
Tim ny FIE-domare för Sverige
I september avlades examen för blivande FIE-domare, och Svensk Fäktning fick möjlighet att gratulera Tim Andersson som fick sin första FIE-licens, i värja. September var sedan fyllt med ännu mer parafäktning, bland annat besökte Svensk Fäktning Polhems anpassade gymnasieskola, en skola för intellektuellt funktionsnedsatta, för att hålla prova-på pass. Eleverna uppskattade möjligheten mycket och projektledare för parafäktning Engla Sennerlin Holm var mycket nöjd med genomförandet av dagen. I september kunde Svensk Fäktning också stolt meddela att fäktningen för första gången kommer vara del av SM-veckan, som 2024 hålls i Luleå-Boden. Otroligt skoj tycker vi, och hoppas att vi ser er alla i Luleå!
VM-guld till Janne och silver till Annika!
I månadsskiftet september-oktober var det dags för ännu ett träningsläger, denna gång för samtliga värjlandslag 2023/24 i kadett-, junior- och seniorklassen. Den äldsta klassen, veteranerna, var på andra sidan Atlanten för att tävla på veteran-VM i USA. Och vilken succé! Jan ”Janne” Tivenius slog till igen och följde upp sitt EM-guld med ett VM-guld. Inte nog med Jannes guld så fäktade Annica de Groote till sig ett silver vid samma mästerskap i klassen damer värja veteran-50. Det var ett succéartat mästerskap och visar hur stark den svenska veterantruppen är. Oktober knöts ihop med en landslagssamling för kadett- och juniorlandslagen i florett som träffades även dem i Stockholm för två dagar av fysträning, fäktning och teambuilding.
November var en lugn månad för svensk räkning. Den inleddes med en världscupshelg för våra seniorer, men det var den enda tävlingshelgen den månaden. Istället anordnades ett läger för damvärja i veteranklassen, det första av sitt slag. Ett mycket uppskattar läger som garanterat återkommer under nästa år. Samma vecka firade vi ytterligare ett jubileum då Rolf Edling fyllde 80 år. Rolf har betytt otroligt mycket för Svensk Fäktning genom åren och han mottog Svensk Fäktnings hjärtliga gratulationer.
Första tävlingarna någonsin i Sverige för rullstol och ögonbindel
December inleddes med en julkalender, där vi på våra sociala medier varje dag introducerar en person med en särskild anknytning till Svensk Fäktning, så som kanslimedarbetare, fäktare, tränare, ideellt engagerade, mm. Det blev en succé med många roliga hälsningar. Ännu större succé var däremot Sveriges första tävling någonsin i parafäktning. I samband med St: Erikscupens tredje etapp avgjordes en tävling i värja rullstol och en i värja ögonbindel. Det var ett suveränt arrangemang och mycket roligt att äntligen få till stånd en parafäktningstävling i Sverige, förhoppningsvis bara en av många! Årets sista världscuptävling var den i värja i kanadensiska Vancouver. I lagtävlingen fäktade herrarna jämnt med det rutinerade japanska laget nästan hela matchen, men föll till slut i sista perioden. De svenska damerna besegrade först Spanien, men ställdes återigen mot världsettorna Sydkorea. Det blev tyvärr en tuff match men en erfarenhet rikare mot det bästa motståndet som finns. Årets absolut sista tävling var lag-SM, som traditionsenligt arrangerades av Ängby Fäktklubb. Helgen var lika spännande och dramatisk som lag-SM brukar vara och under helgen korades totalt fyra nya svenska lagmästare.
Det har sammanfattningsvis varit ett omvälvande år för Svensk Fäktning. Vi har sett våra landslag ta nya kliv, vi har startat upp både seniorfäktning och parafäktning, och vi har fått en ny generalsekreterare som ska föra vårt förbund framåt. De var ett bra 2023, och vi vet att 2024 blir ännu bättre. Mot nya framgångar!
Gott Nytt År önskar Svenska Fäktförbundet!