Individuellt: Sista världscupen för säsongen bjöd på en rolig och lärorik helg. Vi var tre fäktare som ställde upp, med Christian Gustavsson som medföljande tränare. Personligen inledde jag poulen med två jämna 4-5 förluster som lika väl hade kunnat bli mina vinster, sen blev motståndet för tufft. Daniel Brodén och Victor Ortiz Peña (världscupsdebutant) hade minst lika tuffa pouler och vi fick glatt nöja oss med en ledig lördag för att kunna ladda om inför söndagens lagtävling.
Lag: För första gången sedan EM 2004 ställde Sverige upp på världscupen med ett herrsabellag (gången innan var det VM 1983). I 32-tablån ställdes vi mot nionderankade Japan. Daniel inledde bra med 3-5 i första matchen, och med en genomnordisk tränarstab på bänken bestående av Christian Gustavsson, Islands Andri Mateev, och Finlands Markus Suorsa var det som upplagt för ”Bragden i Madrid”. Det skulle dock visa sig att Japan inte var att leka med och när 45 stötar var nådda var det bara att tacka våra motståndare för en god match och vara stolta att vi trots resultatet ändå skrivit modern svensk sabelhistoria. Förhoppningsvis kommer nästa lagtävling för svensk del inte dröja tills 2044…
Text: Philip Wallenius