Säsongen 2024/25 har nu inletts på allvar för våra landslag med en kalender som de kommande månaderna duggar tätt av världscuper, satelittävlingar och landslagsläger. Men denna säsong är inte som vilken annan. I år har två internationella satsningar inletts för landslagen i damvärja och herrflorett. Planerna skiljer sig lite men målen är samma; ett konkurrenskraftigt landslag med chans till OS-kval samt bättre och mer konsekventa internationella resultat. Förbundet fick en pratstund med både fäktarna och tränarna för de respektive satsningarna. Två reportage kommer att skrivas på ämnet, först ut är damvärjan.
Lovande start för en ’Olympisk offensiv’ i damvärja
Det verkar inte finnas stopp för Linnea Erikssons framgångar. Sedan säsongen 2024/25 inleddes har det unga stjärnskottet gått från klarhet till klarhet: NM-guld för kadetter, femteplats på ECC-tävlingen i Budapest, och nu senast bronsmedalj vid sattelittävlingen för seniorer i Dublin. Efter en trevande första pouleomgång i Irland vann Linnea samtliga matcher i den andra, och äntrade direktelimineringen som tredjerankad. 16-åringen besegrade i sina första elimineringsmatcher brittiskorna Lever och Hillier. I kvartsfinalen ställdes Linnea mot svenska Marlena Jawaid, olympier i modern femkamp, och säkrade sin första sattelitmedalj efter vinst med 15-6. I semifinalen tog det stopp mot den duktiga italienskan Clerici, men Linnea var klart nöjd med sitt brons:
Det var en annorlunda tävling med två pouleomgångar vilket är ovanligt internationellt. Första poulen gick inte alls som jag hade tänkt mig, men inför den andra taggade jag till och lyckades vinna samtliga matcher. Elimineringen inleddes också den skakigt men jag hittade sen i min fäktning. Detta är dock bara en av många tävlingar och det finns mycket jag vill träna på till framtiden – man kan alltid bli bättre på något! Jag vill rikta ett stort tack till Grigori, Natalie och Benedict för all deras hjälp innan och under tävlingen. Jag är också lyckligt lottad med alla människor runtomkring mig som stödjer mig, det är nästan en ”maskin” av människor som hjälper. Allt från tränare, föräldrar, sjukgymnast, etc. Utan deras hjälp och engagemang hade jag inte kunnat prestera så bra som jag gjort denna helgen.
Linnea Eriksson
Men det var inte bara Linnea som presterade i Irland. Med sig till 32-tablån hade Linnea sju landslagskamrater, och av de 16 bästa var fem från Sverige. Marlena Jawaid slutade på sjunde plats, men tätt bakom henne slutade Elvira Mårtensson på nionde plats, Emma Fransson på femtonde, Moa Maaninka på sextonde och unga Liv Olsson på plats 31. Marlena var glad över sin instats på sin första renodlade internationella fäkttävling och resonerade lite kring sin framtida satsning efter att den moderna femkampen förändrats i grunden:
Det var en bra tävling! Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, det var min första större fäkttävling så jag tog bara match för match och försökte njuta. Nu framöver ska jag lägga mer fokus på fäktningen, särskilt på att fäkta internationellt, och se hur det går och känns. Jag ska ge den ”nya” moderna femkampen en chans (hästhoppningen har bytts ut mot en hinderbana) och sen bestämma om jag ska satsa på den eller helhjärtat på fäktningen. Nu närmast för mig väntar världscupen i Vancouver där jag ska representera det svenska laget. Jag vet inte riktigt vilka resultat jag kan hoppas på men jag ska se till att göra det bästa av tävlingen.
Marlena Jawaid
De fina resultaten och bredden på laget som tjejerna visar bådar gott för framtiden, inte minst i ljuset av den påbörjade ’Olympiska offensiven’. Det nya samarbetet med Sverige Olympiska Kommitté (SOK) syftar till att ha svenska fäktare på OS i Los Angeles 2028 och svenska medaljchanser på OS 2032 i Brisbane. Satsningen kommer ge möjlighet till fler internationella tävlingar och träningsläger samt fysisk grundträning. I dagsläget ingår sju tjejer i satsningen, varav sex var på plats och tävlade i Dublin.
Nytt för i år är också förbundskaptenen i damvärja. Den nya förbundskaptenen är Solt Serra, till vardags tränare hos Djugården, som tar över i år efter Ninni Kysela och Maria Elmfeldt Öhrskog. Solt var nöjd med damlagets insats och delade lite tankar kring satsningen framåt:
Jag är stolt över Linneas resultat denna säsong, den nya generationen med unga, kvinnliga fäktare är lovande. Vi hade fem tjejer i topp-16, två i topp-8. Det visar att vi har flera starka kandidater för landslaget i damvärja. Vi befinner oss just nu i en uppbyggnadsfas där vi försöker förstå de olika lagrollerna och därefter ta fram bästa, möjliga lag till EM och VM. Vad jag behöver är stabila fäktare som är samarbetsvilliga och som jobbar mot ett gemensamt mål.
Solt Serra, Förbundskapten
Solt är nöjd med stödet som SOK och Svensk Fäktning ger damlaget och utvecklar kring sina planer:
SOK och förbundet ger oss stöd inför nästa säsong, vilket innebär att vi har mer resurser och hjälp inför tävlingar. Det betyder samtidigt att vi måste vara strukturerade och möta kraven som framförallt SOK ställer. Vi sätter mål för både resultat och utveckling för tjejerna som ingår i programmet och i vårt arbete strävar vi att nå dem. Från projektet i helhet förväntar jag mig mer internationella tävlingar, träningsmöjligheter och fysisk förberedelse. Vi hoppas kunna se att tjejerna utvecklas starkt redan denna säsong.
Solt Serra, Förbundskapten
Framöver ser vi värjdamerna delta i världscupen i Fujairah tidigt i november. De uttagna är Linnea Eriksson, Elvira Mårtensson, Emma Fransson och Moa Maaninka. Två veckor senare följer världscupen i Vancouver. Laget är intakt, förutom att Marlena Jawaid åker istället för Linnea Eriksson.