Värjdamerna i junior klassen kom till JEM i Antalya drygt en vecka efter succén på juniorvärldscupen i Beauvais. Förhoppningarna var framskjutna placeringar, rentav medalj, i båda tävlingarna, men främst med laget. Riktigt så bra blev det inte, men damernas instats övertygar oss alla att något stort är på gång.
Bäst av svenskorna blev Louise Ulltjärn, som efter en ren pouleomgång gick in i elimineringen som femma. Första matchen blev mer dramatisk än vad som var tänkt, men svenskan kunde till slut avancera med resultatet 15-13. Tyvärr tog tävlingen stopp redan i 32-tablån efter en frustrerande förlust mot bulgariskan Stefanova (13-15). Louise slutar dock på 18:e plats, personbästa, och visar att det finns mycket att hämta i hennes fäktning framöver. Närmast bakom följde Linnea Eriksson som redan hade två tunga kadett-tävlingar i kroppen, 7:a individuellt och 6:a i lag. Eriksson vann tre av sex matcher i poulen och mötte i första matchen Laharotte från Frankrike. Det var en tuff motståndare och fick se sig utslagen med 12-15 vilket resulterar i plats 54.
Den tredje svenskan att ta sig till elimineringen var Liv Olsson. Örebroaren fäktade i 128-tablån mot norska Hellebo, och låg inledningsvis under. Efter två pauser skruvade Liv upp takten och avancerade med 15-11. I 64-tablån väntade hemmafäktaren Erturk, flerfaldig medaljör och sjua i världen bland juniorer. Liv kämpade väl men förlorade till slut 12-15 och slutar på plats 59. Sara Mikulak hamnade utanför elimineringen och slutar på plats 77. Förbundskapten utvärderar tävlingen med blandade känslor:
Alltså det är dubbelbottnat. Sara gör mindre bra fäktning i poulen, men fäktar upp sig sista matchen och gör det på riktigt hög nivå.Liv fäktar väldigt bra, och tar sig till 64:an där det sen tyvärr tar stopp. Hon fäktar verkligen maximalt så det är en klart godkänd insats. Linnea, som redan har två tuffa tävlingar i kroppen, fäktar trögt i poulen och sätter sig i en situation med en svår motståndare tidigt och förlorar i T64. Vi hade såklart hoppats på bättre, men med tanke på de högintensiva kadettävlingarna bör vi inte vara alltför besvikna. Louise fäktar klockrent i poulen. I direkten fäktar hon däremot varannan stöt bra varannan dålig, i båda matcherna. Det tar stopp i T32 så jag skulle säga godkänd fäktning men ej resultat. Överlag är jag mest besviken på stolpe-ut känslan vi hade hela dagen. Tjejerna försöker verkligen men av olika anledningar vill det sig inte.
Inför lagtävlingen fanns det små förhoppningar på medalj, inte minst efter succéfäktningen i Frankrike veckan innan. Som tolfte lag ställdes Sverige mot femterankade Turkiet i 16-tablån. Det svenska laget visade att de på riktigt är med i leken och besegrade hemmanationen med klara 45-33. I kvartsfinalen väntade världssexorna Ungern, ett mycket starkt lag. Sverige hamnade tidigt på efterkälken och vid ställningen 9-23 efter femte perioden såg det mörkt ut. Som så många gånger för står Linnea då för en fenomenal instats och vinner med 13-5 mot Lotti Horvath. Sverige var nu endast sex poäng bakom och segerlusten väcktes verkligen. Liv Olsson plockade in en stöt, följt av Louise Ulltjärn som, trots sjukdom, plockar in två poäng till. Linnea går därmed in i sista perioden 41-45, men det räcker tyvärr inte till mot Dorina Wimmer och Ungern vinner till slut 45-41.
På baksidan väntade Spanien, som tidigt tog kommando. Sverige släpade bakom i princip sen första stöt och inför sista perioden låg tjejerna under med fyra poäng. Linnea Eriksson, som inte kan sluta imponera, hämtar upp underläget till 38-38, och återigen avgörs allt på prioritet. Tyvärr gick det inte vägen denna gång och spanjorskan Lozano satte den avgörande stöten. I dagens sista match ställdes Sverige mot Tyskland och lyckades plocka en tidig ledning. I mitten såg det skakigt ut när Tyskland minskade sitt underläge från sex poäng till ett, men de svenska tjejerna visar prov på riktig kyla och tar matchen i mål 45-40. Därmed slutar laget på en sjundeplats, klart godkänt enligt Barvestad:
Damerna var direkt kvalificerade in i 16-tablån och väl där mötte vi femterankade Turkiet. Snacket innan match handlade mycket om fokus och passion vilket tjejerna levererade på bästa sätt. Efter en poängmässigt jämn första del av matchen tog svenska tjejerna en ledning på några poäng och släppte den aldrig. I kvartsfinalen väntade Ungern. Återigen ett bra snack med tjejerna inför men tyvärr drar Ungern ifrån i tidig ledning med 23-9 efter den femte matchen. Linnea Eriksson kopplar in för match sex och står för en smått heroisk insats där hon sätter smått otroliga 13 stötar. Linneas upphämtning till 22-28 visar sig vara en riktig moralhöjare och Liv Olsson samt Louise Ulltjärn fortsätter jaga för att komma ikapp. Inför sista inkopplingen är svenska tjejerna nästan ikapp, men tyvärr lyckas Ungern vinna matchen 45-41. I matchen på baksidan förlorar sedan svenska tjejerna första match mot Spanien i sudden death, därefter vinner de mot Tyskland och slutar på 7e plats, klart godkänt.
Barvestad fortsätter:
Tjejerna jobbade för dagen i motvind, Louise kände sig förkyld och fäktade inte som start. Linnea och Sara hade redan fäktat tre tävlingar denna veckan vilket jag upplever gjorde att deras mentala energi var i princip dränerad. Trots detta kniper vi en 7e plats, vilket visar på lagmoralen, skickligheten och passionen dessa tjejer besitter. Stundtals briljant fäktning, särskilt i matchen mot Ungern där vi är ytterst nära att faktist besegra dem, vilket då hade gett match om medalj. Stort tack till tjejerna och till alla klubbtränare tack för lånet av era fina fäktare denna veckan.
Text: Daniel Lazer