Det har gällt de efterlängtade särskilda satsningarna på elitidrotten. Och inte minst för att hon vågade sätta ned foten och bringa en viss ordning i relationerna mellan RF och SOK.
Men igår hade hon en dålig dag på jobbet. Tyvärr var hon inte ensam.
Igår morse lyckades 23 förbundsordföranden få in en artikel på DN Debatt. Rubriken var
”Svenska folket måste kunna följa Olympiska spel gratis!”
I artikeln redovisade vi den stora betydelse OS har som skyltfönster för våra idrotter. Där får en guldmedalj lika mycket av massmedias strålglans på sig, oavsett om idrotten är stor eller liten, och oavsett om den exponeras mycket eller lite i svenska TV-kanaler.
Förutsättningen är naturligtvis att idrotten lyckas få med deltagare till OS. Det är vi inte säkra på. Men vi vet hur det är, t.ex. när Emma Samuelsson gjorde succé i Beijing.
Vår artikel är skriven i näst intill desperation över hur få möjligheter många idrotter har att synas i TV. Det går en skröna, som många brukar skratta åt, men som för många av oss istället är ett skäl att nästan gråta.
Svenska Castingförbundet arrangerade en internationell stortävling på Gärdet i Stockholm, några hundra meter från huset, där SVT huserar. Arrangörerna ringde till någon på SVT:s redaktion och berättade hur det låg till. ”Det är ju så nära, vi är ju utanför ert fönster. Och vi är internationellt framgångsrika och kommer troligen att vinna några klasser”, sa den som ringde. Svaret kom snabbt från redaktionsmedlemmen: ”Ring när det nappar!”
Hur många gånger har vi inte varit med om det. Ringt eller skrivit till SVT, eller TV 4, de breda kanalerna, som når alla, och berättat att vi har t.ex. en Grand Prixtävling med alla de 32 bästa fäktarna i världen i startfältet. Men tänkt så tyst det har varit i luren, och så tomt med kameror, när tävlingen går. Istället har vi ringt till Viasat (MTG). De har producerat tävlingen, alldeles utmärkt, och sänt finalpasset i en kanal till en kostnad som gör att vi inte har haft råd med det varje år.
Nu till idrottsministern.
Redan igår, innan riksdagen har behandlat frågan, berättade hon, att hon inte ville ha någon lista. Det måste ha varit överraskande också för kulturutskottet, som två dagar innan fick information om våra önskemål. Jag hade dessutom fått svar från flera utskottsledamöter att de var positiva till våra önskemål. Nu ska den här frågan behandlas i konstitutionsutskottet under våren, har man bestämt. Också de ledamöterna kommer att få kontakt med oss.
Jag trodde att riksdagsbehandling av motioner om en TV-lista inte var något spel för galleriet. Jag lever fortfarande i tron att utskottet ska göra en seriös prövning, samla in fakta om t.ex. priserna på evenemang i Finland, sedan listan införts där, och kanske också arrangera hearings med idrottens företrädare.
De flesta idrottsföreträdare hoppas ju att viktiga idrottsfrågor ska beslutas i bred politisk enighet. En riksdagsbehandling i utskottet under några veckor eller månader ger också möjlighet för alla att eventuellt gå ifrån tidiga uppfattningar och samlas till beslut i bred enighet. Det har ju blivit en politisk belastning att ändra mening, men som den västtyske förbundskanslern Adenauer en gång sa, då han fick kritik för det: ”Inget kan ju hindra mej att bli klokare för var dag jag lever.”
Idrottsministern berättade, att en lista skulle sänka priset på rättigheterna. ”Det riskerar att bli mindre pengar för idrottsrörelsen”, sa hon. Det måste vara ett missförstånd. Eller har idrottsministern missförstått sin roll, nämligen att se till Sveriges intressen, inte i första hand till IOC:s? Svenska skattebetalare satsar sedan ett antal år många nya miljoner varje år på svensk elitidrotts utveckling. Är det då inte rimligt att de också får garantier för att de får vara med och se resultatet, t.ex. på OS?
Listan handlar inte om arrangemang, som svenska förbund har rättigheter till. Svensk idrotts andel av det eventuellt högre priset för OS-sändningarna blir inte stort, om det ens syns i budgeten för SOK. När skickade Internationella Olympiska Kommittén, som ju får intäkterna, pengar till svensk idrottsrörelse senast? Vet idrottsministern något som vi andra inte vet?
”Om det här är ett förankrat krav, det vet jag inte. Men det har inte funnits något sådant önskemål tidigare, det är helt nytt”, sa hon också.
Det har helt enkelt inte tidigare funnits någon anledning att upprätta en lista. Vi har ju varit vana vid att OS och de riktigt stora evenemangen har sänts i SVT eller TV 4, d.v.s. de två marksända kanaler som inte kräver någon extrautrustning eller specialabonnemang för att se på. Minns vilket liv det blev det året ishockey-VM gick i TV 3 och inte kunde ses av alla!
Sportexpressen gjorde en enkät bland samtliga förbundsordföranden inom SOK, när nyheten om att MTG tog hem rättigheterna kom ut i juni förra året. Tala om förankring!
Läs om enkäten.
Expressen skrev: ”Svaret är entydigt – de vill se OS i SVT.”
Nu handlade ju vår artikel inte om SVT:s förtjänster, utan att OS skulle kunna ses gratis av alla. Den frågan ställdes inte i enkäten. Men svaren visar att det var möjligheten för alla att se OS utan kostnad som svaren egentligen handlade om. Det kan också ske i TV 4 och med MTG.
”Det vore någonting helt nytt om regeringen skulle gå in och styra i tablåläggning och vilka rättigheter de olika bolagen konkurrerade om. Det skulle inte betraktas som helt korrekt konstitutionellt”, berättade Lena Adelsohn Liljeroth vidare.
Vad idrottsministern säger är, att det i Sverige av någon outgrundlig anledning är omöjligt att göra det många EU- länder, t.ex. Finland, Storbritannien, Österrike, Frankrike, Tyskland, Irland och Italien redan har gjort. Vad vet idrottsministern om framtiden som inte dessa länders regeringar har begripit? Är det fel att göra något nytt i en ny tid?
Möjligheten att göra en lista finns redan i radio- och TV-lagen. Är det idrottsministerns uppfattning, att den lagen inte överensstämmer med svensk grundlag? Det är ju utomordentligt allvarligt.
För egen del tror jag att MTG kan göra utomordentliga sändningar, som i bästa fall ger alla möjlighet att utan kostnad se också de idrotter som vi 23 förbundsordföranden försvarar. Och debatten hittills för det goda med sig, att SVT förstår att missnöjet med företagets sportbevakning gror i idrottens led. Att man på SVT helt enkelt inte ansträngt sig tillräckligt.
I hela Europa går nu TV-utvecklingen åt samma håll. Tidigare monopol bryts upp, och nya företag kommer till. MTG är ett sådant.
Det här kan gå bra.
Så här säger idrottsministern:
”Förhoppningen är ju att man ska kunna se mycket, mycket mer idrott. Och det ska man kunna göra även om man inte har tecknat specialabonnemang.”
Det kan vi verkligen hoppas. Samtidigt kan vi lära oss något av historien. När den kommunala äldrevården utsattes för konkurrens, blev det inte så bra, som många hoppades. Samtidigt var det tidiga monopolet inte heller så bra. Istället för att vänta och se vad som händer, och därefter försöka rätta till det, går det utmärkt att vara förutseende och skapa ramverk som garanterar en viss miniminivå. Också på den punkten tror jag att likheten med äldrevården är riktig.
En lista skulle vara just ett sådant ramverk som skulle sätta mer press på MTG. Behöver det vara krångligare?
Nu till förankringen ännu en gång. Efter att ha läst dagens TT-telegram blir jag lite orolig. Dagen efter att 23 förbundsordföranden inom SOK, två tredjedelar av medlemsförbunden, har pläderat för TV-listan, säger SOK:s ordförande så här:
”Jag tror inte att det skulle bli någon skillnad”.
Jag utgår ifrån att han är felciterad. Då kan han rätta till det.
I annat fall hade inte heller Stefan Lindeberg, som också många gånger fått välförtjänta hyllningar i den här spalten, någon bra dag på jobbet igår.