Johanna Bergdahl, Emma Samuelsson, Nina Westman och Emma Väggö landade i ett Fäktsverige som inte var sig likt. Vi var ännu gladare än dagen innan. Och framtidstron hade ökat ytterligare. JEM gav oss starka bevis, inte bara förhoppningar och drömmar, för att det unga laget tillhör framtiden. Den glädje som de fyra utstrålade sprider sig till varje förening.
Det var en viktig seger i Ungern. En seger som naturligtvis ger signaler om den kommande generationsväxlingen inom svensk fäktning.
Den stora insatsen i Topolca var i första hand flickornas förtjänst. Men de tre ledarna Igor Tsikinjov, Johan Bergdahl och Björne Väggö skapade naturligtvis också ett klimat, där flickorna växte och tog för sig och inte lät sig nöja med en tredje- eller andraplats. Också detta skulle ju ha varit en fantastisk framgång för det unga laget, två födda 1990, en 1989 och en 1988. De slog nu europamästarinnor och världsmästarinnor som var tre – fem år äldre!
Bakom varje europamästarinna finns ett antal klubbledare, som har skapat en miljö, där flickorna har fått växa som människor och idrottsstjärnor. Där finns tränarna Peter Barvestad i Kalmar, Adrian Pop i Kungsbacka och Sergei Paramonov i Göteborg. Men där hittar vi tränarna som också är föräldrar, Johan Bergdahl i Jönköping och Björne Väggö i Kungsbacka. Nu fick de vara med och dela glädjen på plats. Förbundets sportchef Göran Flodström har också sin del i segern.
Men den goda klubben behöver mer än duktiga tränare för att utvecklas. En framgång i ett EM är också ett tack till alla de som gör nytta vid sidan av pisten, de som planerar, ordnar resor och tävlingar, skaffar och säljer lotter.
På Landvetter fanns flera föräldrar, glada och riktigt stolta. Undersökningar bland unga idrottsaktiva visar, att ett starkt föräldrastöd är den kanske viktigaste förklaringen till idrottsframgångarna.
Den här dagen fick de extra valuta för alla insatser genom åren. De har kört hundratals mil, utan ersättning, till träning och tävling med bilen packad med fäktutrustning och fäktare, som dagen därpå ska upp till en ny skoldag. De har lagt ned många tusen kronor på resor, också utomlands, till cuper och mästerskapstävlingar. Så är livet för juniorföräldrar i de flesta idrotter. De kommersiellt mest starka har en annan verklighet.
Nina Westmans föräldrar hade ett elände den här fredagseftermiddagen. Det fick jag reda på, när jag ringde Ninas pappa för att tacka och gratulera. De var inbjudna till två femtioårsfester i Stockholm över helgen och kunde inte vara med på stationen i Kalmar, när Nina kom hem med sitt segertåg. Jag tror inte de behöver vara så ledsna. De goda vännerna fyllde femtio endast en gång. Det kommer att gå fler medaljtåg till Kalmar.
Framgången kommer naturligtvis att betyda mer centrala resurser till den yngre generationen.
De framgångsrika fäktarna ska också få några råd.
1. Håll samman och fördjupa vänskapen! Ni fyra har ett fantastiskt minne tillsammans. Det mesta tyder på, att katalogen med fäktminnen så småningom kommer att innehålla ännu mycket mer.
2. Var öppna och släpp in de andra tjejerna i gemenskapen! Vi har en bred topp och behöver många goda vänner som håller ihop och samtidigt sporrar varandra. Nu är ni attraktiva byten på hemmaplan. Många kommer att vilja slå er. Och några kommer förhoppningsvis att lyckas ibland.
3. Håll fast vid svensk fäktnings värderingar. De två jag främst tänker på idag är hederlighet och glädje. Ni är nu föredömen för hundratals unga fäktare. Ni berättar med ert sätt att vara hur vi ska förhålla oss till varandra. Vad ni gör och inte gör betyder mycket.
Tack för en makalös bragd och för den framtidstro ni genom er seger skänkte svensk fäktning. Ni gjorde, redan nu, det till synes omöjliga möjligt.
Lars Liljegren