Vi delar budgetfunderingarna med andra förbund, har jag förstått. Svenska Fotbollförbundet t.ex. verkar just nu också ha stora bekymmer. Där diskuteras, om ett framtida TV-avtal ska ge mer eller mindre än en miljard på fyra år.
Vår situation är annorlunda. Under fyra år har riksidrottsstyrelsen inte lyckats öka stödet till specialförbunden. Det drabbar hårt de 60 förbund, av 67, som inte har så stora intäkter. Inom fäktningen får vi, nästan som enda litet förbund, 2006 en liten ökning. Vi fick 8 000 kronor mer och får nu 1 671 000 kronor. Det ska vi vara glada för. Vi har fått många fler ungdomar till vår sport, och kanske har vi också blivit bättre på att redovisa dem som redan är med. Det är roligt, när det långsiktiga arbetet med vårt program ”Fäktningen inför framtiden” ger resultat. Vi har öppnat dörrarna till fäktlokalen för fler.
Det är viktigt att vi har råd att fortsätta det långsiktiga byggandet av ett starkt och framgångsrikt förbund.
Vi behöver fylla på det egna kapitalet genom att få ett överskott i storleksordningen 50 000 – 75 000 kronor under 2006. Det är vår viktigaste uppgift i budgetarbetet.
Vår fantastiska utbildningshandbok är tryckt vilken dag som helst, och därmed startar en ny period i vår historia. Från och med nu har varje ledare som vill en katalog av övningar. I boken kan man också hitta viktiga fakta om ungdomars utveckling.
Många kommer ihåg, när vi första gången började prata om behovet och boken för tre-fyra år sedan? Många har gjort ett jättearbete. Men främst ska Mats Ekström i Örebro hedras för idéerna och texterna. Och Mats Ingerdal, giganten när det gäller utformning och färgsättning.
Nu ska vi samla klubbarna i regionen tillsammans med företrädare för SISU, så att vi får kraft och bredd i den här viktiga utbildningen på klubbnivå. Bristen på kunniga ledare var, enligt föreningarna i klubbenkäten för några år sedan, vår allvarligaste flaskhals, när vi ville öppna dörrarna för fler. Nu kan den flaskhalsen försvinna.
Vi gnetar på med Handslaget och får in ett antal ansökningar. Och flera föreningar har fått beslut om pengar. Men alltför ofta ser vi, att föreningarna på olika sätt försöker få pengar till normal utrustning. Så är det inte tänkt.
Vi behöver flera nya klubbar. Då ska vi betala pengar till utrustning. I övrigt har vi gjort en gemensam satsning på pister, som flera klubbar kan använda.
Fortfarande finns det klubbar som inte har gjort den gemensamma verksamhetsplanering, som är en förutsättning för medel från Handslaget. Det är lite trist, när pengarna finns.
Vår vision är att vi ska vara en olympiskt framgångsrik nation. SOK har nu erbjudit oss en fortsatt satsning, t.o.m. årsskiftet 2007/2008 och kräver av naturliga skäl ett snabbt besked om våra egna satsningar.
Det är angenäma problem, och SOK-samarbetet är alltid konstruktivt. Vi får impulser till förbättringar från någon som ser oss utifrån och som kan jämföra oss med andra.
Värjflickornas seger i junior-EM har gett eko. Ett omfattande program för damerna ser ut att nästan vara i hamn. Där är våra juniorer basen. Och till junior-VM ska förbundet ta fram pengar.
Beträffande herrarna är vi mitt uppe i diskussionerna om framtiden. Men också där har vi gott hopp. Jag undrar hur de småförbund gör som inte får SOK-stöd till sina elitsatsningar.
Vi kommer också att skapa en bättre stabilitet i landslagsledningen. Vår vice ordförande Per Palmström får huvudansvaret, och jag ser framför mej en landslagsledning med förbundskaptenen som främste ansvarig för det operativa arbetet.
Men landslagsledningen behöver breddas med en mindre referensgrupp med företrädare för elitkompetens och aktuella föreningar. Och vi måste på olika sätt få med alla kunniga tränare i verksamheten. De måste se till alla fäktare, inte endast till sina egna adepter. Vi är ett litet förbund i ett litet land och måste bjuda varandra på idéer.
Det är viktigt att vi nu behåller den breda topp som finns, t.ex. bland värjflickorna. Vi måste hantera flickorna och framtiden varsamt, så att de vill fortsätta en satsning, som kan gå hur långt som helst.
Det är också viktigt, inte minst för sammanhållningen mellan vapnen, att vi får fram resurser till en ”talangpott”, där ungdomar som inte omfattas av SOK-satsningen känner att de får stöd, ”oavsett kön och vapen”.
RF-stämmans beslut om jämställdhet måste vi ta på stort allvar. Vi bestämde, att vi i alla beslutande församlingar, även klubbar, ska ha minst 40 procent av vardera könet 2009. Och fördelningen mellan män och kvinnor i styrelserna kommer att påverka RF-stödet till specialförbunden.
Jag vill vädja till er, i första hand till valberedningarna, att ta detta på riktigt allvar. Snart startar årsmöten i SDF och föreningar. Missa inte tåget. Ett år, då unga flickor dominerar bilden av svensk elitfäktning, borde vi ha större anledning än någonsin att låta kvinnorna också få ett genomslag i styrelserummen.