Första delen av arikeln: Börja ta bra fäktbilder – så gör proffsen del 1
5. Utrustning
Utrustningen spelar roll när man ska ta bra fäktbilder. Jag använder en Canon 1D MarkIIn med ”snabba” (stor bländaröppning) objektiv, vilket är standard för de flesta sportfotografer. Jag kan ta 8,5 bilder i sekunden och upp till 40 bilder på en gång utan slutarfördröjning och en bildupplösning på åtta megapixel. Slutarfördröjningen är i princip omärkbar och bländaröppningen är tillräcklig för att släppa in mycket ljus hur mycket jag än zoomar. Dessutom går ISO-talet upp till 3200 och bildsensorn i kameran är av yppersta kvalité.
Men kanske vill du inte dra runt på en massa utrustning eller betala uppåt 90 000 för kamera och objektiv. Vad gör du då?
Inställningarna på kameran är det viktigaste när det handlar om att få mesta möjliga ut av det du har. Vilken kamera det än gäller – från ”titta och tryck” till semiprofessionella systemkameror som Nikon D-100 eller Canon Rebel – handlar det om att ställa in kameran så manuellt som möjligt.
Fotografier blir alltid bättre om det är du som tänker, inte kameran! När kameran är inställd på att automatiskt ställa in exponering, bländaröppning, vitbalans och ljuskänslighet måste den ”tänka” inför varje bild, vilket avsevärt sänker hastigheten.
- Sätt kamerans ljuskänslighet på högsta möjliga ISO-tal. Vissa kameror klarar bara ISO 400 eller 800. Ett högt ISO-tal optimerar ljuskänsligheten så att kameran kan arbeta snabbare. Använd inte högre ISO-tal än 1600 även om din kamera tillåter det eftersom du då får korniga bilder. Använd inte förinställningen för sportbilder.
- Därefter ställer du in vitbalansen så att du får bästa möjliga färger och vithet i dina bilder med hänsyn till belysningen. Använd bara automatisk vitbalans när du har ”blandat” ljus, till exempel solljus genom fönster och inomhusbelysning.
- Nu ställer du in kameran på M (manuell) eller A (aperture) för att justera bländaröppningen. Ställ in så stor bländaröppning som möjligt. Ju större bländaröppning, ju lägre tal (F/2,8 är stor bländaröppning medan F/16 är liten bländaröppning). På detta sätt släpper du in mer ljus så att du kan fotografera med kortare exponeringstid. Tänk på att en stor bländaröppning också innebär ett mindre skärpedjup – det vill säga bara det du fokuserar kommer att vara skarpt, inte hela bilden.
Ovanstående metod ger bäst ljusförhållanden men innebär också en utmaning att hela tiden arbeta med att fokusera – du behöver övning för att kunna vara säker på att få skarpa bilder. Autofokus är sällan snabbt på en kamera så du kan behöva försöka med att ställa in fokus manuellt eller välja en position där du hela tiden har motivet i fokus.
Om ljuset varierar kan det vara idé att prova att fotografera halvautomatiskt så att bländaröppningen kan variera i ett intervall. Kameran kommer inte att arbeta lika snabbt men den kommer att följa ljusförhållandena. Exponeringstiden varierar beroende på hur nära motivet du går. En närbild av en fäktares ansikte är mörkare och kräver längre exponering än en actionbild av två vitklädda fäktare som reflekterar mycket ljus.
När jag tar en bild av en fäktare som sliter av sig masken för att skrika ut sin glädje över en guldmedalj måste jag ställa in kameran för att fotografera ansiktet och inte hans dräkt.
6. Tänk som en fäktare
Att jag själv är fäktare underlättar för mig att förutse och förstå vad som händer på pisten. Eftersom jag är värjfäktare och har fäktat en del florett, har det tagit mig mest tid att förstå sabelfäktning. Jag har arbetat med att förstå vad som är spännande i sabel och när och på vilket sätt händelser inträffar. Att förstå idrotten man fotograferar är en oundgänglig förutsättning för att kunna ta bra bilder.
Förutseende och manuella inställningar är bästa sättet att undvika ”slutarfördröjning”, att digitala kameror tenderar att ta bilden en tid efter det ögonblick du ville fånga. Om du känner din kamera och har optimerat inställningarna så långt möjligt är det din egen tajming som återstår att jobba med. Tryck ned knappen direkt om du för ett ögonblick tror att en attack är nära förestående – vänta inte på att fäktarna ska sätta igång. Kommer du att slösa med bilder på detta sätt? Definitivt. Kommer du att få med dig några riktigt bra bilder hem? Ja!
Skaffa ett stort och snabbt minneskort där många bilder får plats och börja öva!
En bonus: Om du är fäktare själv kommer denna metod att hjälpa dig att bättre läsa en motståndare när du själv är på pisten och du kommer att se en attack innan den börjar…
7. Planera arbetet
Ska du ta en bild av en fäktare som koncentrerar sig före en match? Vill du ha en bra actionbild? Vill du ha en bild av en fäktare som skriker av glädje? Dessa olika bildtyper fordrar olika typer av positionering, inställningar och förutseende.
Försök tänka på hur du ska berätta en historia, från matchens början till sista stöten – vare sig det är fråga om världsmästare eller din tioåring som fäktar sin första stora tävling. Du måste känna din kamera och kunna ändra inställningar ”under gång”, samtidigt som du hela tiden förstår och fokuserar vad du fotograferar – du får inte bli distraherad av kamerainställningar eller fastna framför senast tagna bild på kamerans LCD-skärm så att du missar vad som händer på pisten.
Fäktare ser opersonliga ut i fäktdräkt och mask. Det är viktigt att försöka göra idrotten mer personlig genom ansikten och känslor. Detta, tillsammans med intressanta actionbilder och andra välkomponerade bilder skapar visuella berättelser som har en början, en höjdpunkt och ett slut. Hela tiden måste du sköta och ställa in din kamera så att den fångar varje bild så bra som möjligt. Automatiska inställningar kan ibland ge goda resultat men ger inte den jämnhet i kvalitén som krävs. Därför måste du ta tyglarna och styra händelserna – precis på samma sätt som en fäktare måste göra för att vinna.
Jag har haft turen att få vara med om fantastisk fäktning och jag har arbetat hårt för att vara redo när den inträffat, som när jag lyckades få en bild på Jonathan Tiomkin vid OS i Aten när han hoppade högre än vad någon tidigare sett en fäktare göra. Samtidigt ska man komma ihåg att för varje sådan bild går det åt massor av timmar åt att fotografera, ladda ned, välja ut och redigera bilder på hårda, kalla betonggolv.
I den här artikeln tar jag inte upp efterbehandling av digitala bilder, en myriad av detaljer i den process som en bild genomgår med hjälp av Photoshop och andra program när den väl kommit in i datorn. Detta är en lika viktig del av en fotografs arbetsprocess.
Men det är alltid bättre att börja med en välkomponerad bild med bra ljus. Med en sådan bild blir arbetet i ”det digitala mörkrummet” enklare, snabbare och roligare. Jag utgår aldrig från att det går att ”fixa” bilder efteråt i Photoshop. Istället testar jag förutsättningarna noggrant på varje ställe jag ska fotografera innan de viktiga matcherna och händelserna börjar – och det kan du också göra. Känn dina egna och din kameras förmåga och begränsningar så kommer du att kunna ta bra fäktbilder.
Tills slut: Njut av tiden som du fotograferar fäktning. Du kommer närmare idrotten, idrottsmännen och kanske också din familj. Jag skulle när som helst byta ut all tid jag lagt på att fotografera fäktare på OS mot bilderna jag tagit av min son på olika tävlingar och tiden jag haft tillsammans med honom då.
Börja ta bra fäktbilder – så gör proffsen del 1
Översättning: Pierre Thullberg
Denna artikel har tidigare publicerats i American Fencing Magazine, Hösten 2006.
Text och bilder publiceras med vänligt samtycke av Serge
Timacheff/FencingPhotos.com. Alla bilder skyddas av internationell lag
och tillhör Serge Timacheff/FencingPhotos.com. De får inte kopieras,
laddas ned, säljas eller på annat sätt distribueras utan tillstånd.