Nu har vi fått en ny regering, som i budgetpropositionen talar väl om idrottsrörelsens självständighet och lovar att öka det senaste årets handslagspott från 400 miljoner till 500 miljoner, utan att dra ned statens grundstöd.
Tänk om vi fått en regering som tror att idrottsledare är bättre på att utveckla idrotten än regeringstjänstemän".
Nu vet vi i detalj hur det blev, sedan regering och riksdag har fattat beslut om idrottsanslagen, och RF har tolkat bestämmelserna om det s.k. Idrottslyftet, som ersätter begreppet Handslaget.
Medan den tidigare regeringens företrädare ofta talade om idrottsbyråkrati, när vi förbundsledare talade om behovet av ökat stöd till förbunden, har vi nu fått en regering som förstår vad vi pratar om. Regeringen har nu gett riksidrottens ledning möjlighet att äntligen höja SF-stödet. Det betyder, att vi i förbundet har ytterligare 471 000 kronor att använda det närmaste året. Samtidigt fortsätter föreningsstödet, även om summan minskar från 810 000 kronor till 760 000 kronor.
Vi har nu bättre chanser än någonsin att bygga ett starkare förbund. Och de nya pengarna kommer, när vi i programmet "Fäktningen inför framtiden" redan har den väl förankrade plan, som vi ska göra och lämna in till RF för att kunna använda de nya pengarna. Det har plötsligt blivit extra roligt att vara förbundsledare. För oss socialdemokratiska idrottsledare känns det ju lite konstigt att det skulle behövas en borgerlig regering för att få oss på gott humör.
Nu ska vi samordna våra insatser för att göra det riktiga lyftet. Vi ska göra ett bra förbund med ständigt förbättrade nyckeltal ännu bättre. Vid vår verksamhetskonferens om några veckor ska vi prata vidare om det här.
De nya bestämmelserna från regeringskansli och RF är som ljuv musik. Detaljstyrningen av de s.k. handslagspengarna är borta, och huvudinriktningen är två för det nya Idrottslyftet:
Öppna dörrarna till idrotten för fler barn och ungdomar
Utveckla verksamheten så de väljer att idrotta längre upp i åldrarna.
"Allt arbete ska utgå från ett jämställdhets- och ett jämlikhetsperspektiv och genomsyras av riktlinjerna i Idrotten vill", står det vidare i de korta instruktionerna.
Vi kommer naturligtvis att också i fortsättningen satsa förbunds- och föreningspengar på de tidigare områdena:
Stöd till årliga verksamhetskonferenser
Särskilda stimulansbidrag till de klubbar som har en verksamhets- och utbildningsplan som ligger i linje med Fäktningen inför framtiden.
Stöd till de av förbundet eller SDF arrangerade utbildningarna. Utbildade ledare är en trång sektor för det förbund, som ser ungdomar i massor strömma in i träningslokalerna. Vi måste behålla dem där och ge dem möjlighet att utvecklas.
Lägerbidrag till föreningarna för att bl.a. stimulera ungdomarna att vara aktiva längre upp i åldrarna.
Särskilt stöd till de föreningar som rekryterar nya medlemmar
Startbidrag till nya föreningar
Men nu vill styrelsen bredda satsningen, så att vi kan komma åt ännu fler av våra "trånga sektorer", som det står i RF: s utomordentliga anvisningar för hur en plan ska utarbetas.
Vi hade en första diskussion om det här vid vårt förbundsmöte i våras och hoppades att vi skulle få frihet att på egna villkor utveckla vårt förbund. Nu har vi fått chansen.
Vi måste satsa ökade resurser på domarutbildningen. Björn Lindholm leder förbundets nya domarkommission, där också de förträffliga ledarna Pierre Thullberg och Björn Thulin ingår. De har gjort en plan, och så sent som i helgen, vid förbundsstyrelsens möte, fick de 40 000 kronor för att komma igång och för att känna att vi uppskattar deras viktiga och efterlängtade jobb.
Vidare är talangläger, främst på regional nivå, efterlängtade. Det stimulerar ungdomarna i en liten idrott att fortsätta längre upp i åldrarna, allt enligt de nya motiven för Idrottslyftet.
Kerstin Levin i vår styrelse har i bred dialog med föreningar tagit fram ett utkast till vår syn på ungdomsfäktningen, ett avsnitt som ska ingå i Fäktningen inför framtiden.
Så här skriver vi "Målbild 2010":
"Svenska Fäktförbundets ungdomsverksamhet öppnar dörrarna för allt fler ungdomar. En större andel ungdomar än tidigare stannar också kvar i verksamheten som aktiva fäktare eller som ledare.
Grunden för framgången var en bred dialog om ungdomsverksamheten och gemensamma insatser från föreningar och förbund".
Vi får nu nya resurser för att förverkliga den uppfordrande målbilden.
Och nya resurser behöver vi också för att nå jämställdhetsmålen. För det var ju så, att "allt arbete ska utgå från ett jämställdhets- och ett jämlikhetsperspektiv", som det stod i reglerna för Idrottslyftet. Där har vi ett stort och svårt jobb. Och vi är lite sent ute.
RF-stämman 2005 fattade genomgripande beslut om jämställdhet, när idrottsrörelsens nya jämställdhetsplan antogs.
I alla beslutande församlingar, även klubbar, ska finnas minst 40 procent av vardera könet 2009. Och fördelningen mellan män och kvinnor i styrelserna kommer att påverka RF-stödet till specialförbunden.
Vi måste arbeta hårt för att göra dessa mål till verklighet både i förbund och i klubbar. Bristande engagemang i jämställdhetsfrågor får inte bli en anledning för RF att minska stödet till förbundet.
Egentligen är det inte så krångligt. I förbundsstyrelsen är könsfördelningen helt jämn. Så kan det också bli i klubbarna, om föreningarnas styrelser med sina valberedningar går igenom jämställdhetsmålen och de krav som ställs i jämställdhetsplanen.
Så gjorde vi centralt, och nu kan vi tjäna som ett hyggligt föredöme.
Lars Liljegren