Det rapporteras att stämningen inom FIE är på topp. När IOK-ordföranden Jacques Rogge gjorde sitt inspektionsbesök på herrsabelfinalen igår blev han överförtjust och sa att fäktningen utan tvekan var den bästa idrotten han varit på hittills.
Rogge har ju uttryckt oro över att spelen håller på att bli för gigantiska och i Peking är det mycket av OS-installationerna som är just gigantiska. Det skapar avstånd mellan idrottsmänen och vanliga människor och en alienerad stämning. I fäkthallen fann han mäsnskliga proportioner, fokus på sporten och en mycket entusiastisk publik.
Efter Rochs beröm och alla andra reaktioner från ledare, aktiva och besökare vilar en ganska belåten stämning bland de som kämpat för att allt ska komma på plats.
För fäktsporten har de senaste OS-arrangemangen varit en följd av framgångar. Det började egentligen i Atlanta som, även om det inte var perfekt, ändå för fäktningens del innebar ett tydligt brott med trafitionen av organisatoriskt kaos som rådde också i Barcelona. Tidshållning blev plötsligt ett begrepp med mening inom vår idrott.
Sydney innehöll massor av innovationer, framför allt de färgade zonerna, den snygga sdesignen av lokalen där fäktare och tränare verkligen trivdes och bra tidshållning. Fortfarande hade inte TV upptäckt sporten så mycket och det förekom en hel del fuffens när det handlade om domare och annat.
I Aten var lokalen också bra med till exempel punktbelysning av pisterna och det fick TV-mässigt genomslag genom att det gick bra för USA och också därför att de mäktiga inom TV gillade de transparenta visiren på maskerna. Allt skulle ha varit frid och fröjd om det inte varit debaclet med domarfusket som satte en ful plump i IOK:s utvärderingsprotokoll.
I Beijing lyckas fäktningen ta med alla positiva saker från de tidigare spelen och dessutom utveckla det. Arenan känns fulländad med en design som imponerar på både på åskådarna i hallen och de på TV. Man har också lyckats återskapa en viss intimitet och närhet för publiken som saknats några av de senaste gångerna och som definitivt saknas på OS generellt. Protokollet: Presentation av fäktare, ljus, ljud, storbildsskärmar allt ger bra intryck. Och mycket tyder nu på att dessa spel kan bli helt “rena”, utan allvarliga problem med partiska domare och annat.
Hela utvecklingen är faktiskt frukten av ett oerhört målmedvetet och ihärdigt arbete från FIE:s sida. Man har jobbat intensivt med varje organisationskommitté, varit konstruktiv och kommit med förslag till förbättringar.
Mycket av äran tillkomer president Roch själv men han har haft ytterst kunniga och dedicerade medarbetare också. Tekniske direktören Ioan Pop, tävlingsdirektören Jie Ao, administrativa chefen Nathalie Rodriguez och TV-chefen Jochen Färber har alla varit viktiga för framgången, Färber ända sedan 1994.
Tanken på att fäktningens existens i den olympiska familjen skulle vara hotad känns just nu mycket avlägsen. Frågan är om våra fina arrangemang påverkar möjligheten att få två medaljer till och en därmed sammanhängande ökning av antalet idrottsmän i tävlingarna, vilket vi skulle behöva. Det känns ju tråkigt att herrflorett och damvärja inte har lagtävlingar denna gång.