Magnus hade gjort en fin
upphämtning mot Tor Forsse i semifinalen
och såg taggad ut inför finalen. Men det räckte inte ända fram.
Här såg vi kanske ett symboliskt
generationsskifte i svensk herrfäktning.
Jag skrev så här i ett förord
till programbladet:
”Jag hoppas
att också den unga manliga generationen snart ska ta steget ut i strålkastarskenet.
Vid senior-EM 2008 kom Carl Frisell på plats 9 -16. Och under 2008 fick
herrjuniorerna Victor von Platen och Anton Samuelsson ett antal goda
placeringar i världscupen.
Om de gör
bra resultat under våren 2009 ska vi inte utesluta möjligheten, att också de
kan få en plats i SOK: s satsning på London 2012 eller OS 2016, var det nu
hamnar. SAF-pokalen är det första elddopet på hemmaplan.”
Tack Carl och alla andra
framgångsrika svenskar för uppvisningen igår!
I Åkeshovshallen kom också en stolt
pappa fram och pratade. Johan Bergdahl, i direktkontakt med den eviga staden
Rom, berättade att dottern Johanna hade
kommit till åttondelsfinal i seniordamernas grand-prixtävling. En av de bästa
damprestationerna på många år, nästan i klass med Emmas Samuelssons
OS-fäktning. Och Johanna har två år kvar på juniorpisten! Grattis Johanna, som
också var den svenska flicka som fick representera framtida OS-deltagare i SOK:
s delegation i Beijing! Det fanns många flickor från många idrotter att välja
på. Men SOK valde Johanna.
Och medan vi gick mellan pisterna
och småpratade, så pratade vi mest om den fantastiska Vigor Challenge. Nästan
600 kadetter och juniorer i den största fäkttävling som har arrangerats i
Sverige.
Grattis, och tack, till er alla
slitvargar i Västsverige som genomförde succén!
Men vi hann också glädja oss åt
Djurgårdens 50-årsfest förra helgen. Jag hade förmånen att få vara med och se
en förening på stark frammarsch och med en stor portion framtidstro. Unge tränaren Ivan Makkai följer i legenden
Belas fotspår och gör ett uppskattat arbete. Jag fick också höra ett fint tal
av ordföranden Carl Bernadotte, ett sådant där tal som en klubbordförande skall
hålla, men inte alltid gör, vid jubileer. Där nämndes många av klubbens
eldsjälar, och framgången fick många ansikten.
Grattis Djurgården till de 50
framgångsrika åren!
Någon frågade, inte för att vara
elak, vad jag hade gjort på förmiddagen.
”Jag har
ägnat fyra timmar åt att skriva remissvar på idrottens organisationsutredning
och bl.a. funderat på hur vi skall se på förslaget att slå samman RF och SOK”, svarade jag.
När jag sa det, såg Johan Harmenberg ut som om han tittade på en varelse
från en främmande planet. Det fanns en blandning av förundran och beundran i
den praktiske OS-mästarens ansikte, när jag berättade att det t.o.m. kunde vara
roligt att fäkta med pennan i fyra timmar, för mej av tradition ett bättre
vapen än värjan. Det är ju ingen hemlighet, att mina praktiska kunskaper om
fäktning inte är speciellt stora.
Men samtidigt, om jag skall vara
ärlig, tänk så mycket annan nytta jag kunde ha gjort på förmiddagen. Jagat
sponsorer. Förberett måndagskvällens styrelsemöte ännu bättre. Skriva till
Östersunds kommun och Jämtlands idrottsförbund och be dem ge stöd till vår
klubb i Östersund, vars lokal har brunnit ned och med den hela utrustningen.
Eller skriva till Skånes Idrottsförbund och Svenska Handikappidrottsförbundet
för att få deras stöd för den satsning på rullstolsfäktning som vår klubb C 4 i
Kristianstad vill göra. Det lovade jag för flera månader sedan.
Och vad tycker vi då om
sammanslagningen? Det bestämde styrelsen vid mötet för fjorton dagar sedan och
bad mig skriva ned det. Det har jag nu gjort inför måndagens telefonmöte, då vi
ändrar lite i texten och fattar det formella beslutet.
Remissyttrandet, som handlar om
mycket mer än sammanslagningstankarna, blev 10 sidor långt. Bl.a. innehåller
det en kraftfull plädering för en gemensam elitsatsning, som skulle byggas upp
av SOK och RF tillsammans, och så att också de icke-olympiska förbunden skulle
få tillgång till SOK: s unika kompetens.
Men om sammanslagningen tycker vi
inte. Så här står det bl.a. i utkastet:
Utredningen
har inte gjort någon analys av vilka konsekvenser en sammanslagning av RF och
SOK skulle få, speciellt för SOK: s medlemsförbund. Varken för- eller nackdelar
redovisas.
För Svenska
Fäktförbundet är det viktigt, att också förbund med lägre kommersiella intäkter
får möjlighet till utveckling. Den möjligheten är tryggad inom SOK, förutsatt
att svenska fäktare är i toppklass. Då utgår stöd från SOK, ibland till
enskilda individer, vilket vi inte har haft anledning att anmärka på.
Ett stöd för
den nuvarande ordningen är ett stöd för mångfalden i svensk idrott.
Förslag om
hur de olympiska rättigheterna ska förvaltas i framtiden finns inte.
Om en
sammanslagning med positiva konsekvenser ska bli möjlig måste tilliten byggas
upp. Den saknas för närvarande. Bristen på tillit har sin grund bl.a. i den
ekonomiska utvecklingen med ökade skillnader mellan förbunden men också i den
tveksamma demokratiska process om utredningen, som vi har beskrivit ovan.
Bristen på
tillit förstärks av det inte heller finns några garantier för att den kompetens
som finns inom SOK, och det sätt att arbeta som präglar organisationen, får
fortsätta i en ny sammanslagen organisation. Vi bedömer SOK: s arbete med
elitidrottsfrågor som oerhört kompetent. Organisationen präglas av erfarenhet,
kvalitetskontroll och snabba beslutsvägar.
Svenska
Fäktförbundet har grundsynen, att samarbetet mellan RF och SOK på många sätt
kan och bör förbättras. Om och när detta samarbete blir framgångsrikt, kanske
det blir allt naturligare med en sammanslagning.
En
sammanslagning av organisationerna förutsätter beslut i stadgefrågor av en
kvalificerad majoritet på respektive stämma/årsmöte.
En framtida
sammanslagning förutsätter, tror Svenska Fäktförbundet, också att
rösträttsreglerna förändras, så att de mindre förbunden får ett ökat inflytande
på den gemensamma stämman.
Svenska
Fäktförbundet vill avslutningsvis framhålla att dagens situation med ständiga
energislukande gräl mellan RF och SOK, inte kan och får fortsätta.
Svenska
Fäktförbundet förutsätter, att den gemensamma elitidrottsorganisationen nu
byggs upp genom god samverkan mellan RF och SOK, och att riksidrottsstyrelsen
inte längre aktualiserar frågan om sammanslagning mellan RF och SOK.
Och när jag har kommit så här
långt och skall till att stänga datorn, läser jag, att vårt unga damlag har
kommit på någon av platserna 9 eller 10 i Rom efter att bl.a. ha slagit Schweiz
och England. Ännu en händelse att glädja sig åt!
Mer tid för jobb med viktiga saker.
Och mer tid att glädjas. Det skulle bli möjligt om riksidrottsstyrelsen –
äntligen – förstår, att en tillräckligt stor andel av de olympiska förbunden
inte vill ha någon sammanslagning. Det är jag övertygad om efter att ha pratat
och mailat med många förbundsordföranden. På torsdag kväll, vid SOK: s extra
årsmöte, vet vi om jag får rätt.