Roger Skårbratt, alltid så glad och verkligen levande, är död.
På sin Facebooksida har han öppet berättat om sin sjukdom, hur han åkte mellan strålbehandlingarna och hemmet. Men varken hans glädje och optimism eller alla de uppmuntrande tillropen från vännerna i och utanför Fäktsverige kunde besegra den svåra sjukdomen. Tidigt på lördagsmorgonen somnade Roger in med sin älskade familj vid sin sida.
Roger bildade Kungsbacka Fäktklubb 1999 (KF99) för 11 år sedan. På tio år blev den en av vårt lands bästa fäktklubbar, oavsett om våra mått var bredden och kvaliteten i verksamheten eller antalet medaljer vid Ungdoms-SM.
Roger var den drivande kraften men också den gode lagledaren, som fick andra att arbeta. Lönen var glädjen över att lyckas.
Under några år var Roger också ledamot av vår förbundsstyrelse.
Förra året fick han Svenska Fäktförbundets näst finaste utmärkelse – den Kungliga silvermedaljen. Tidningsreportagen berättar om att han fick stående ovationer från publik och fäktare. Det var han verkligen värd, denne älskade idrottsledare.
Jag kommer just hem från Uppsala Cup. Många talade, med tårar i ögonen, om mötena med Roger. Någon berättade om hur han fick många nya ledare från hela Sverige att känna sig välkomna i gemenskapen. Andra kom ihåg de inspirerande mötena med Roger. Någon talade om grovjobbet i klubben och i tävlingarna i Västsverige.
Idag sörjer vi med familjen. Om våra tankar kunde lindra sorgen skulle det kännas lättare. Men vi glädjer oss, mitt i sorgen, också åt att vi fick ha Roger hos oss. Han gav så många fäktare, föräldrar och ledare inspiration, värme och glädje. Det kommer alltid att leva.
Lars Liljegren
Media m.m.
Så minns vi Roger Skårbratt (Norra Halland den 8 nov)