“Olympiska spel – vilken klingande fanfar, som smattrar över hela världen vart fjärde år! I snart hundra år har den haft en förunderlig förmåga att väcka intresset för idrott hos all världens ungdom. Har detta någonsin varit så påtagligt som i Stockholm den solstekta sommaren 1912?
På väggen över min säng fäste jag en stor graderad papptermometer, där jag flyttade små flaggor i de olika ländernas färger allteftersom placeringarna ändrades i den poängtabell som stod på tidningens första sida. Oftast måste jag sätta den amerikanska flaggan överst, men när jag efter spelens sista dag kunde placera den svenska överst i topp kände min stolthet och glädje inga gränser.
Och därmed var jag för alltid frälst för idrotten.”
De olympiska spelen i Stockholm 1912 var en milstolpe i den svenska idrottsrörelsens utveckling. Olympiastadion i Stockholm kan stå som symbol för framtida satsningar på idrottsanläggningar. Idrottens popularitet ökade i de breda folklagren. Och därför beviljade riksdagen 100 000 kronor till idrotten året efter, det första i raden av årliga anslag till idrotten.
Nästa år firar Stockholm, och hela landet hoppas jag, hundraårsjubileet av de olympiska spelen i Stockholm 1912.
Stockholms stad hälsar hela Sverige välkommet till firandet.
Den olympiska tanken är speciellt viktig i dessa tider. Spelen startade faktiskt som en paus i krigens Grekland, en fest i fredens tecken, där de unga samlades till en tävling men också till en gemenskap, oberoende av ras, hudfärg, nationalitet eller politisk uppfattning.
Vi kan hitta många glimtar av denna vackra tanke i de olympiska spelens historia.
I Berlin 1936 tog det endast 10,3 sekunder för rasismens idé att ramla samman. Så lång tid behövde den svarte sprintern Jesse Owens för att vinna 100-metersloppet, till Hitlers obeskrivliga besvikelse. Av bara farten vann Owens också 200 meter, längd och stafett fyra gånger 100 meter.
Eller när Abebe Bikila barfota sprang in i världens hjärtan i Rom 1960. En helt ny kontinent välkomnades till den olympiska gemenskapen. Vi fick förståelse och kunskap om det för många dittills okända.
Eller minns när Cathy Freeman, aboriginflickan och symbolen för ursprungsbefolkningens revansch, tände elden vid OS i Sydney 2000. På sina späda axlar bar hon därefter under nästan två veckor den egna befolkningens och en hel världs förväntningar. Och hon lyckades. Efter guldloppet på 400 meter satt hon smågråtande på innerplan och lyssnade, när hela stadion kokade av förlåtelse och försoning.
Det kommer under året många tillfällen för unga människor att få inspiration, att börja drömma drömmen om att en gång få vara med, i Rio de Janeiro 2016 eller i senare olympiska spel.
Det blir mängder av idrottsaktiviteter under hela året. Spännande utställningar kommer att finnas på bl.a. Riksidrottsmuseet och Stockholms stadion.
Fäktningen kommer att synas i staden vid skilda tillfällen. Stockholms Fäktförbund och föreningarna kommer att visa upp vår idrott och låta barn och ungdomar prova på. Finalerna i S:t Erikscupen i Åkeshovshallen den 18 februari finns med i programmet liksom Challenge Bernadotte den 12 – 13 maj.
Vid den stora festen på Olympiastadion lördagen den 9 juni kommer också fäktningen att synas. Vi håller just på och diskuterar hur vi ska kunna göra något extra spännande, något som sitter kvar hos åskådarna.
Så sent som i fredags var det oklart om vi skulle kunna arrangera Challenge Bernadotte. Skillnaden mellan beräknade intäkter och kostnader var alltför stor. Stockholms stads idrottsförvaltning lovade då ett extra stöd till tävlingen, vid sidan av det marknadsföringsstöd vi redan fått från Stockholm Business Region, stadens organisation för att attrahera företag, evenemang och turister till Stockholm. Och det brev jag hade formulerat till Internationella Fäktförbundet om att avstå tävlingen skickade vi aldrig. Så nära var det.
Låt mig säga detta väldigt tydligt. Stockholm gör det möjligt för oss att arrangera Challenge Bernadotte. Stadens idrottsförvaltning har också genom åren gett oss mycket värdefull hjälp till bl.a. pister och utrustning. Så sent som förra året betalade staden den vackra blå mattan, som täckte Eriksdalshallens golv under Challenge Bernadotte.
Stockholm har haft den synen, att också idrotter vid sidan av de stora ska ha bra förutsättningar. Vi kan hoppas, att det finns pengar till detta också i framtiden, när nu miljarder satsas på nya jättearenor både i Stockholm och i Solna.
Jag hoppas innerligt att Challenge Bernadotte 2012 blir en fest för alla fäktintresserade i vårt land. Under de senaste två åren har 32 respektive 30 av världens 32 bästa manliga värjfäktare varit i Eriksdalshallen.
Kan någon med fäktintresse missa denna möjlighet i Stockholm den 12 – 13 maj 2012?
Välkomna till Challenge Bernadotte 2012!
Välkomna till Stockholms jubileumsfirande!
Läs mer på arenastockholm2012.se