Annus horribilis i svensk fäktning - grunden till något bra? - Svensk Fäktning
Hem » Aktuellt » Annus horribilis i svensk fäktning – grunden till något bra?

Annus horribilis i svensk fäktning – grunden till något bra?

Året startade med att hennes son prins Andrew skildes från sin Sarah. Därefter var det dottern Annes tur att skiljas från sin Mark. Och i december skilde sig tronföljaren prins Charles från sin Diana. Och som om detta inte vore nog, höll ett av hennes residens, Windsor Castle, på att brinna upp.

Jämfört med detta har det senaste året varit hyggligt för svensk fäktning.

Men för egen del jämför jag med de år jag kan se tillbaka på. Och då börjar vi närma oss det latinska uttrycket.

Vi kom inte till OS. Därmed slogs vår vision i kras.

Vi har varit klantiga och gjort en felbudgetering på grund av missförstånd om RF:s s.k. riktade elitstöd och SOK:s sponsormedel. Det betyder, att vi förra året gjorde ett dåligt resultat, och att vi det här året måste bromsa i princip all landslagsverksamhet från och med nu. Det är landslagsverksamheten, totalt sett, som har gjort av med pengar som vi inte har haft. Och för det har vi i styrelsen, som en gång beviljade pengarna vi inte hade, det yttersta ansvaret.

Men vi har också haft en del trista diskussioner om bl.a. styrelsens beslut om ökade pliktdomarkostnader och domarkommissionens bedömningar i några enskilda fall. Sådana frågor skulle aldrig diskuteras med så våldsam hetta i ett större förbund, men hos oss, som i många avseenden liknar en stor familj, på gott och ont, får de frågorna stora proportioner.

Nya meningslösa krig om “florett eller värja” har återigen börjat pyra, sedan vi rökte fredspipa förra gången.

Duktiga vapenledare har sagt att de inte längre vill arbeta. Förbundskaptenens kontrakt förnyas inte. Sådant skapar naturligtvis också oro och ger skäl till berättigad kritik av styrelsen. Konstigt vore det annars.

För mej handlar det inte om motsättningar i sakfrågor. Det är jag van vid, och de som känner mej vet att jag också trivs med det. I diskussionen kommer de goda idéerna. Men det har kommit in en ton, som jag inte gillar. Det är inte heller alla som har kunnat skilja på sak och person. För egen del är jag inte längre så ung, att jag vet allt. Men tillräckligt gammal för att uppröras över de många självsäkra svaren på de svåra frågorna, t.ex. om ungdomsidrottens utveckling och utmaningar.

En styrelse gör alltid misstag, även om det hittills har varit sällsynt hos oss. Det är jag både glad och lite stolt över. Vi kommer att bedömas, hoppas jag, efter hur vi klarar upp misstagen. Där har jag gott hopp, både om den framtida ekonomin och om den framtida landslagsorganisationen för att ta de viktigaste sakfrågorna.

Låt mej därefter berätta historien om pappan och mamman i New York som fick ett brev från sin dotter.

Så här lät det:

“Hej pappa och mamma!

Steven och jag har flyttat från Los Angeles till Cuba. Steven har fått jobb, där han städar den lilla stadens toaletter. Och jag har ett liknande jobb. Men just nu jobbar jag inte, därför att jag förra veckan bröt båda benen och nu ligger på sjukhus. Doktorn säger, att det inte är någon fara för barnet. Berättade jag inte i förra brevet att jag var gravid?

Nej, pappa och mamma!

Vi har inte flyttat till Cuba. Jag har inte brutit några ben, och jag är inte gravid. Däremot missade jag senaste tentan. Jag skrev det här brevet för att ni skulle få perspektiv.

Hälsningar från er älskade dotter”

Vi bör också ha perspektiv. Och ibland se på oss själva med ett leende.

Så här ser utvecklingen ut under senare år:

Mål

2000

2008

2009

2010

Antal föreningar

51

43

48

49

Antal medlemmar

2 900

4 300

4 200

4 324

Antal licenser (18 månader 2008)

323

851

  829

828

Studietimmar i SISU-regi

80

346

750

905

I början av 2000-talet samlade vi oss till en fin diskussion om framtiden och antog programmet “Fäktningen inför framtiden”. Programmet och det fina samtalet är en viktig förklaring till våra organisatoriska framgångar, som syns i tabellen.

Vi har nu stagnerat i framtidsdiskussionen efter de konstruktiva åren med “Fäktningen inför framtiden”. Debatterna på hemsidan efter min förra krönika visar dock vilket engagemang det finns i framtidsfrågorna. Mängder av aktiva ledare i föreningar och förbund, många starkt profilerade, deltog överhuvudtaget inte i programdiskussionen för tio år sedan.

Ett antal frågor med stor tyngd i dagens diskussion har ingen plats i “Fäktningen inför framtiden”. Det gäller bl.a. de nya gymnasierna, domarfrågornas principer, utvecklingstrappans möjligheter, de nya utbildningarna, principer för Idrottslyftet m.m. Inte heller nyckeltalen, som vi följer, finns fastlagda i programmet. Konkreta mål saknas.

Ett antal formuleringar i det nuvarande programmet är inaktuella, inte minst därför att ett framgångsrikt arbete har gjort, att frågorna har lösts på ett bra sätt.

En ny framtidsdiskussion lyfter blicken och ger en ny chans för en helhetssyn på förbundets utveckling. Det kommer att svetsa samman förbundet omkring målen, efter en remisstid med högt i tak och konstruktiv diskussion.

Annus horribilis kommer att lägga grunden för något bra.

Lars Liljegren

 


Prenumerera på vårt nyhetsbrev!

Du missar väl inte att få nyheter och viktig information om Svensk Fäktning?