Läget är mörkt just nu. Hösten började lovande med tävlingar där många nya fäktare gjorde tävlingsdebut och rapporter kom om god rekrytering till nybörjargrupperna från flera håll. Men nu slår Covid 19-pandemin återigen hårt mot vårt samhälle.
Idrotten och även fäktsporten behöver göra sina insatser för att stoppa den ökande smittspridningen. I nuläget har det införts särskilda restriktioner i fem av de mest folkrika regionerna i Sverige. Vi måste vara beredda på att detta kan hända på fler ställen.
De lokala restriktionerna i Skåne, Stockholm, Östergötland och Västra Götaland innebär avrådan från att delta i idrottsträningar och -tävlingar. Ett ljus i mörkret är att myndigheterna undantar träning för de yngre, födda 2005 och senare. Vi kan fortfarande välkomna de yngsta till fäktsalen och hålla verksamheten igång. Men för oss andra gäller ännu en gång att härda ut och kämpa på.
De senaste dagarna har därför många planerade aktiviteter fått ställas in. Tävlingsarrangörer har upplevt besvikelsen att inte få välkomna fäktare från andra delar av landet och att förberedelserna varit förgäves. Våra seniorlag har fått se träningsläger och tävlingar ställas in och och reservplaner gå om intet. Denna helg skulle Svenska Fäktförbundet ha genomfört träningsläger bland annat för juniorer och kadetter – de viktiga framtidsgrupperna – men detta läger går nu om intet.
I detta läge vill jag först tacka alla er som under detta svåra år fortsatt att kämpa på med fäktningen som ledare och tränare. Ni som planerat och genomfört roliga träningar trots att möjligheterna till träning beskurits från alla håll, ni som hittat lösningar för att hålla igång träningen, improviserat för att hitta tävlingsdatum i en osäker kalender, spritat masker, planerat cirkulation och tejpat i golven för att markera säkert avstånd, bokat resor och hotell för aktiviteter som ställts in med mera, med mera – jag är så tacksam för Era insatser!
Sedan vill jag framföra min uppskattning till de aktiva fäktarna. Det gör mig stolt över min idrott att den lockar er trots ändrade förutsättningar: inställda träningar, svårigheter med utlåningsmaterial, uteblivna tävlingstillfällen, inga mästerskap att drömma om… Fortsätt bejaka det som ger er motivation i dagsläget, vare sig det är fäktkompisarna, glädjen i själva utövandet eller vetskapen om att det kommer att bli bättre igen.
Till er som inte har fortsatt på samma sätt, kanske för att ni är äldre, tillhör en riskgrupp eller inte tycker att det är lika kul nu, vill jag säga: Ni är alltid välkomna tillbaka och det kommer att bli lika kul igen!
Mitt budskap till er alla är: Överväg inte ens att ge upp nu. Håll i träningen, även om det inte just nu går att fäkta på klubben där du bor, fortsätt att planera, fortsätt att utgå ifrån det mest optimistiska scenariot, fortsätt att preliminärboka lokaler, fortsätt att lägga in tävlingar i kalendern, fortsätt att diskutera hur det ska bli om några månader eller nästa säsong, fortsätt att organisera bra verksamhet för barn och unga så att vi får fler fäktare.
Det finns mycket vi kan göra för att hålla igång vår idrott. Det finns mycket vi kan göra för att hålla allas gnista vid liv. Vi måste göra allt detta och samtidigt ta vårt ansvar för att stoppa smittspridningen. Det är så vi kan använda vår kämpaanda och härda ut, och se fram emot den dag då vi kan ses igen på klubben eller på tävlingen.