Svensk fäkthistoria skrevs vid 2025 års upplaga av U23-EM i Tallinn. Miriam Schreiber, GFK, säkrade bronset i damernas florettklass – Sveriges första i florett och blott andra medalj någonsin efter Sanne Gars brons i värja 2012.
Efter den europeiska fäktkonfederationens (EFC) nysatsning har U23-klassen fått ett lyft, och det var ett högklassigt startfält som gjorde upp om medaljerna i den estniska huvudstaden. Bakom flera fäktare på landslagsnivå och med meriter från juniorsidan gick Miriam Schreiber in i tävlingen med rank 15. Efter en halvdan poule – tre av sex vinster – inledde Miriam sin direkteliminering med vinst i 64-tablån mot ungerskan Badar (15-8).
Jag fick en tveksam start, i poulen inledde jag med tre förluster mot de på pappret svåraste motståndarna. Jag lyckas sen vända och ta tre sista vinsterna, generellt en skakig och inte övertygande känsla. Därefter fäktar jag upp mig ju längre dagen går. I 64 möter jag Badar från Ungern som jag hade dålig koll och som verkade vara lite yngre. En betydligt bättre match dock, här hade jag flyt och vågade utmana mer med spetsen samt mer intensiva ben.
I 32-tablån besegrade Schreiber tredjerankade Wolf, också hon från Ungern (15-9), följt av en imponerande vinst mot italienskan Grandis (15-12). Efter vinst med 15-13 mot tjeckiskan Illekova i kvartsfinalen var medaljen säkrad:
Möter Wolf som är på landslagsnivå i Ungern. Jag fick till det ännu bättre med ännu mer aktivitet i spetsen och jag tog bra kommando. I T16 mötte jag Grandis som jag slagit en gång tidigare, och där får jag tacka Martin och Marcus [Broberg, GFK] som hade spanat in henne på förhand. Jag hade en tydlig idé och är mest stolt rent taktiskt, det var tydligt i mitt huvud vad som fungerade och vi applicerade det väl. Kvartsfinal mot tjeckiskan, nu hade jag självförtroende och hade scoutat henne lite så det kändes bra.
Tyvärr tog dagen slut i semifinal mot italienskan Amore, men Miriam var otroligt nöjd efter sin instats:
Semifinalen var dagens sämsta match, sliten efter dagen och fick inte till det spelet jag behövde för att få ut maximalt av min kapacitet. Jag hade behövt röra mig mer och kom för sent in i matchen. Jag är väldigt nöjd över dagen, glad över detta resultatet det känns verkligen superkul! Vad jag framförallt tar med mig från dem matcherna är det mentala. I båda matcherna (T16/T8) ledde jag, lät motståndaren få momentum, men lyckades ändå komma tillbaka in i matchen. Jag höll ihop det snyggt när det annars är lätt att mentalt tappa. Jag skulle vilja tacka Martin [Roth Kronwall] som coachade på plats, Marcus som hjälpte mig att scouta samt alla som hejade på, även om semifinalen inte blev så mycket show att bjuda på. Det var en grym dag idag!
Miriams tränare samt förbundskapten, Martin Roth Kronwall, lät inte berömmet vänta:
Miriam gör en alltsomallt en otroligt fin insats idag. Det jag skulle vilja lyfta fram som extra betydelsefullt är att hon tog sig hela vägen till medalj trots temporära motgångar under tävlingsdagen; att kunna hitta tillbaka till grundplanen när man gått lite vilse eller hamnat ”off track” är ett tecken på mognad hos en fäktare. Dagen inleddes ju faktiskt ganska skakigt med 3-3 i poulen – inget drömläge inför en direkteliminering. Sedan blev det allt mer solid fäktning ju längre dagen skred. Allra bäst var det i DE16 och DE8 som båda var matcher där vi hade en tydlig plan som funkade så väl att vi leder de matcherna ganska betryggande, hinner bli lite nervösa, tappa momentum men har närvaro nog att komma tillbaka till ursprungsidén och gå i mål. I semifinalen kunde vi haft ett betydligt högre arbetstempo, det blev lite väl segt och avvaktande. Jag hade kanske önskat att pausen mellan kvartsfinal och semin kunde varit något kortare. Det kändes som att vi hann gå ner lite för mycket i ”påkoppling” mellan de två matcherna. Men all-in-all… ett kvitto på att Miriam är på ett bra spår.
Martin fortsätter med hyllningarna:
Jag skulle vilja ta tillfället i akt och lyfta fram andra som också ligger bakom framgångarna. Framförallt vill jag ge en eloge till Henrik Lundegard, Miriams tränare under väldigt många år och som har en stor del i hennes framgångar. Jag vill också tacka hemmaklubben GFK:s sponsor (anonym) som möjliggör att jag, Miriam och Marcus ens kan åka på alla tävlingar. Bekom sponsringen ligger också ordförande Andreas Eklöf. Under hans ledning har verksamheten verkligen förbättrats och är en stor anledning till varför vi fått dessa pengarna. Det är viktigt att komma ihåg och lyfta alla som ligger bakom Miriams insatser!
Den andra svenska florettfäktaren var Sara Mikulak, som slutade på plats 31.
Text: Daniel Lazer