I Pelle Svanslös stad, i närheten av Uppsala domkyrka, ska företrädare från specialförbund och distriktsförbund samlas för att dra upp riktlinjerna för framtiden.
Så mycket diskussion om de viktiga frågorna har det inte varit, om vi undantar, hittills, SVT:s ambitiösa försök att skildra debatten om 51-procentsregeln.
För några månader sedan berättade jag för dem som ville lyssna, att jag befarade att den här stämman skulle öka splittringen i svensk idrott. Själv var jag med på min första RF-stämma i slutet på 70-talet och såg den kommande som en av de mer avgörande. I första hand berodde det på sprängkraften i två frågor som verkligen kunde splittra, stödet till specialförbunden och 51-procentsregeln, två utomordentligt viktiga frågor, där Svenska Fäktförbundet har varit mycket aktivt i debatten. Också den eviga frågan om elitidrottsstödet har visat sig kunna ställa till mycket rabalder.
Vi har själva föreslagit, att SF-stödet borde öka med 20 procent till nästa RF-stämma, d.v.s. från 265 miljoner till nästan 320, och att vi dessutom vill ha ett samlat grepp över finansieringen av svensk idrott till nästa stämma.
Men våra bibelcitat om att sila mygg och svälja kameler övertygade inte den Riksidrottsstyrelse som istället vill höja stödet till 300 miljoner till 2015.
Vi har i svensk idrott haft en bra process med många och fina samtal. Fäktningen har fått uppmärksamhet på SF-stödets betydelse. Med det tror jag vi får vara nöjda den här gången. Ingen verkar vara riktigt nöjd och ingen riktigt missnöjd. Det verkar egentligen vara ett bra betyg för Riksidrottsstyrelsen. Dagsformen och humöret avgör om vi muttrar lite i den diskussionen.
Bolagiseringsfrågan har på ett sätt skötts bra av Riksidrottsstyrelsen. Så här skrev vi i ett pressmeddelande för någon månad sedan, när vi gladde oss åt att Riksidrottsstyrelsen inte ville göra någon förändring.
”Det här visar att vi har en klok Riksidrottsstyrelse, som i en svår tid försöker hålla samman denna fina idrottsrörelse.
Vi måste kunna leva oss in i villkoren hos de förbund och föreningar, som utsätts för det starka trycket och den hårda konkurrensen från utländska klubbar och ligor. Vi bör tillsammans ta tid på oss och försöka hitta en lösning som gör en tydlig boskillnad mellan folkrörelseidrotten och underhållningsidrotten. Kanske är det omöjligt, men vårt remissvar kanske anvisar en sådan väg”.
Jag hoppas att RF-stämman ska kunna ta det här greppet, som Riksidrottsstyrelsen inte vågade eller kunde.
Att nu sitta stilla och inget göra kan också splittra svensk idrott. Måndagen, dagen efter RF-stämman, är en ny dag.
Ambitionerna i många storklubbar i fotboll och ishockey att försöka något nytt för att kunna konkurrera med omvärldens ligor och klubbar lever vidare. Behovet av nytt kapital för att konkurrera med omvärldens klubbar och ligor finns kvar.
Kanske går det att hitta en lösning till nästa RF-stämma, så att det fåtal föreningar som vill kan ta klivet in i det nya och säga ja till en bättre finansiering. Men de får samtidigt säga nej till den föreningsdemokrati vi vant oss vid. De får säga nej till statligt och kommunalt stöd till t.ex. anläggningar och ungdomsidrott. De får betala mer för t.ex. polisinsatser. På så sätt kan de kanske 50 föreningarna/företagen leva sitt liv på sina villkor utan att förutsättningarna förstörs för de övriga 20 950 idrottsföreningarna. Kanske kan vi på det sättet utveckla den svenska idrottsmodellen och göra en bra svensk idrott ännu bättre.
Förslaget om en samlad elitsatsning är bra, om vi ska titta framåt och inte bakåt. Riksidrottsstyrelsen tar det samlade grepp, som man ju faktiskt har fått från regeringen. Den s.k. styrgruppen med företrädare för RF, SOK och Handikappidrottsförbundet, med en opartisk ordförande, läggs ned. Därmed tar den ansvaret som har fått det. Riksidrottsstyrelsen kan inte längre skylla på någon annan. Och får nu ensam stå till svars, om det inte fungerar. Jag utgår ifrån att samarbetet med SOK blir bättre, inte sämre, och att stödet till SOK och till de olympiska förbunden också blir bättre, inte sämre. För vår egen del kan vi glädja oss åt en hygglig samlad ökning av elitstödet för 2011.
Till sist något om valen.
Valberedningen föreslår två av Svenska Fäktförbundets kandidater, seglingens ordförande Lena Engström och Skånes Idrottsförbunds ordförande Krister Clerselius.
Den stora överraskningen i valberedningens förslag är Björn Eriksson, f.d. populär landshövding i Östergötlands län, tidigare generaldirektör och rikspolischef, men framför allt respekterad f.d. ordförande i Svenska Skidskytteförbundet i 10 år. Björn skulle med sin unika erfarenhet och sitt breda kontaktnät inom näringslivet och den offentliga sektorn bli en stor tillgång. Han skulle faktiskt tillföra erfarenheter som nu faktiskt inte finns.
Om striden mellan SOK och RF skulle blossa upp igen, skulle han genom sin erfarenhet från den s.k. medlargruppen, sitt kontaktnät i SOK-familjen och sitt goda humör snabbt få de inblandade att byta ut stridstrumpeter mot fredspipor. Själv känner jag dessutom Björn som en god vän, som gör det han lovar och står för det han gör.
All den här erfarenheten har ingen 40-åring. Björn är riktigt torr bakom öronen. Jag hoppas att det inte ligger honom till last.
Till sist något om valberedningen. Det är nästan fantastiskt, att ingen i den nuvarande valberedningen har varit med i den styrelse, RS, som man ska föreslå kandidater till. Och ingen, med ett undantag, har varit förbundsordförande. Nu ser Hans Hellquist, nominerad av oss, ut att bli valberedningens ordförande, sedan Rolf Carlsson på grund av mycket gräl och bråk i valberedningen hoppar av. Hasse har varit med i RS och har också varit förbundsordförande. Vi har fram till helgen på oss att leta fram fler med den bakgrunden till valberedningen. Den behöver förstärkas.
Till sist. Det såg illa ut ett tag inför RF-stämman. Men genom hyggliga förslag har Riksidrottsstyrelsen valt sammanhållning och harmoni. Genom att stödja dugliga kandidater kan vi få en ännu bättre Riksidrottsstyrelse.