Talesättet säger "bättre fly än att illa fäkta". På sätt och vis passar det in på florettalangen Andreas "Andy" Nicolaidis från Löderup. Han har inte varit nöjd med sin fäktning de senaste två åren och nu har han bestämt sig för att göra något åt saken.
Andreas blick är lika fri från tvekan som orden som kommer ur hans mun. Målmedvetenheten är så påtaglig att många frågor inte ens behöver ställas. Hans riktning i livet verkar lika rak som en fäktpist, lika bestämd som en perfekt attack med floretten.
Jag kan inte se mig leva något annat liv. Jag älskar att träna och tävla. Jag får resa mycket och jag har fått många nya vänner inom fäktningen. Dessutom finns det inte mycket som går upp emot när det går bra på en tävling. Det går inte ens att beskriva. Att lägga av finns inte, då skulle dagarna bli alltför tomma, säger Andreas "Andy" Nicolaidis.
Med fäktningen i fokus styr han sitt liv och från hemmet i Löderup har han länge pendlat både till Malmö och Köpenhamn för att träna. Det senaste året har han även gått gymnasiet i Malmö, vilket har gjort att han inte haft tid till mycket annat än träning och studier.
Jag offrar väl en hel del. En del vänner har försvunnit jag träffar dem inte mer, eftersom jag tränar så mycket. Den senaste tiden har jag tränat tio till tolv pass i veckan. Det har varit allt ifrån fäktning och löpning till styrka och simning, förklarar Andreas.
Men den hårda träningen på hemmaplan är inte nog för Löderupssonen.
Klubbytet från Ystad till Malmö (MF 19), som han gjorde för några år sedan, har slutat ge effekt.
Malmö räcker inte till längre.
Sverige räcker inte till längre.
I slutet av augusti flyttar 17-årige Andreas till Gdynia i Polen för minst ett år framåt. Där ska han inleda en, om möjligt, ännu större satsning på florett.
Jag hade tänkt på det här i ett par år innan jag bestämde mig. I Sverige är det mycket som är bra, men sparringen saknas. Det har inte funnits någon sparring att tala om för mig, så jag behövde komma utomlands.
Mycket tack vare den svenska landslagsledaren Andrzej Kanikowski fick Andy kontakt med den polska klubben ASZ Gdansk (från Gdynias grannstad), som är Polens starkaste florettklubb. Utöver polska seniorlandslagsmän förfogar klubben både över Polens bästa junior och den polska förbundskaptenen.
Det är en liten dröm som går i uppfyllelse. Visst är det ett stort steg att flytta hemifrån, men det ska man ju ändå göra förr eller senare. Fäktningsmässigt känns det bara spännande och allt blir bättre. Jag har känt att det har varit något som saknats i min fäktning de senaste två åren.
En sak som Andreas saknat är just tillräckligt motstånd på träningen. Detta har gjort att han har odlat en enorm längtan efter just det.
Faktum är att denna längtan växt sig så stor att han innerligt önskar att den första tiden i det nya landet blir fylld av bittra… förlåt, härliga nederlag på träningarna.
Som det är nu vill jag åka ner och få stryk på träningarna i början. Förhoppningsvis får jag storpisk. Då vet jag att jag har något att jobba på, säger Andreas med en uppriktig längtan i rösten.
Andreas ska bo och studera på en internationell internatskola. Där får han välja vilka ämnen han ska studera och han tänker specialisera sig på biologi, kemi och historia. Samtidigt ska han läsa svenska på distans.
Men går det verkligen att kombinera en helhjärtad idrottssatsning med ett idogt studerande?
I Sverige har jag haft lärare som har sagt till mig att det inte går att satsa på både och, men jag tycker inte det är sant. Det beror på vilken typ av person man är. Skolan är viktig för mig, även om den kommer i andra hand.
Vid påsktid nästa år stundar junior-VM på Sicilien, vilket Andreas ser som det stora målet inom greppbar tid.
Men han sneglar även med ett öga längre fram i tiden.
Och det de flesta människor skulle kalla för en framtida dröm, kallar Andreas för målsättning.
Om allting funkar och rullar på resultatmässigt så ser jag ingen omöjlighet med att vara med i OS 2012.
Han får det att låta som en självklarhet. Som om han behöver möta riktigt höga hinder på vägen om han inte ska vara med i OS i London om fem år.
Men med tanke på att han länge hävdat sig bra internationellt och i åratal varit på tok för överlägsen i sin ålder i Sverige är hans tankar också befogade.
Andreas Nicolaidis från Löderup är helt enkelt både en talangfull och ovanligt målmedveten ung man.
Han har framtiden klar för sig.
På kort sikt vill han ha rejält med stryk.
Och på lång sikt ska han till OS.
Ulf Gummesson