“Det finns en stor orättvisa i dessa byten då reserven (oftast) varit en viktig del i OS kvalifikationen för laget. Utan reserven så är det inte säkert att laget ens hade varit med på OS. Samtidigt som lagkvalifikation inte enbart berättigar till lagstart utan också till 3 individuella starter där endast ordinarie laget får delta.
Reserven som varit med och tagit laget till OS får inte enbart vara utan medalj om de tar någon utan han/hon får inte heller vara med i den individuella tävlingen eller bo i OS byn (känner man sig som en del av laget då?).
Man kan också se det som att detta är idrott och kanske måste deltagarna helt enkelt lära sig att leva med att de andra är bättre än de. Det är därför de utgör ordinarie laget medan jag är reserv. Blir någon skadad så får jag min chans. Det är under dessa premisser reserven får vara närvarande med laget. Det är idrott och det var ingen som någonsin har påstått att det inte kan vara hårt och skoningslöst. Det är helt enkelt en del av att vara idrottsman. Detta är hårda men ganska sanna ord.
Även om alla val inom idrott rent principiellt (professionellt) endast ska baseras på nödvändigheter och aldrig känslor (medkänsla, skuldkänsla osv.) så verkar flera nationer strunta i detta och ge alla i laget en chans att få ta del av medaljen. Det är klart: Har man kanske fyra, åtta eller tolv år kvar med det laget så skulle en sådan ”uteslutning” kunna vara skadligt för lagmoralen och harmonin. Och kanske den tankegången är där av en rent sportsligt korrekt motivering till att göra bytet (Det tyska bronslaget gjorde inget byte i Aten 2004, vilket kan vara en del av förklaringen till deras ganska stökiga situation).
Om vi bortser från varför, hur, rättvist eller orättvist, är det lite löjets skimmer över det hela. Hur känner sig tävlingsledningen och läkarna på plats? När de vet att skador inom fäktning är ganska ovanliga och helt plötsligt så blir alla skadade? Jag blir ytterst fundersam på hur IOK tänker? När IOK försöker hålla nere medaljerna är det efter spelet de utvärderar om det blivit för många medaljer till fäktningen? Eller är detta endast ett spel där IOK har satt upp sina regler i en förhandling med FIE som i sin tur sedan försöker tänja på reglerna genom att blunda för oproportionerligt många skador?
Får IOK en rapport om hur många ”skador”/byten som har skett samt läkarrapporterna? Och än intressantare är om IOK förstår att 90 % är rena påhitt men väljer att blunda för att det i slutändan kanske delades ut 8 medaljer mindre än om alla skulle få medalj då inte alla lagen lyckades eller ville göra ett fejkat byte? I de flesta fall brukar alla aktörer vara insatta i situationen och känner naturligtvis till alla fakta. Och den slutliga situationen brukar vara någon form av förlikning. Men intressant är det i alla fall! Pierre du kanske vet hur det ligger till?
Först och främst ett stort grattis och tack till Emma till hennes fina insatts. Men också till Monica som omedelbart satte ut lite extra reklam (vill du börja fäkta). Vi har fått många e-mail med anmälningar samt samtal från personer som vill börja fäkta. Naturligtvis så får vi göra om planeringen för flera grupper under höstterminen (måste ta tillvara detta tillfälle) men det gör vi mer än gärna!
Om Emma och tjejerna forsätter så här samt våra herrar höjer sig än mer över den senaste tidens allt finare resultat och våra internationellt duktiga kadettherrar växer till sig lite, kommer svensk fäktning inte enbart att ha många utövare utan också många roliga år att se fram emot.”