Björn Lindholm, Helsingborg, har avlidit i en ålder av 74 år. Björn hade ett långt liv inom fäktningen som fäktare, tränare, domare och ansvarig för Svenska Fäktförbundets domarverksamhet.
1965 avgjorde de första svenska juniormästerskapen i fäktning. Björn Lindholm stod som segrare i klassen florett herrar. Fäktare i hans generation vittnar om en elegant, stilren och mycket talangfull fäktare. Björn fortsatte att tävla under många år därefter men det blev aldrig någon riktig elitsatsning.
Under en tävling i början av 1980-talet genomborrade en avbruten klinga Björns fäktdräkt och trängde in i kroppen genom armhålan. Björn klarade sig men han var i sin fortsatta gärning alltid mycket noga med skyddsutrustningen både för sig själv och andra. Denna och andra händelser visade på den dåvarande fäktutrustningens allvarliga brister. Materialutvecklingen satte fart såväl i Sverige som internationellt. Några år senare fastställdes helt nya regler om material och materialkontroll.
Björn var aktiv i Aramis Fäktklubb. Han var under en tid tränare för värjfäktare med goda resultat upp till junioråldern och blev tidigt en högt respekterad florettdomare på nationell nivå. Han klarade examen till FIE-domare och dömde internationellt i världscupen. Björns kännetecken under den mest aktiva domarperioden var en utpräglad förmåga till korrekt och konsekvent aktionsbedömning. Han hade också modet att stå för kontroversiella beslut i lojalitet med fäktsportens regler.
Under de första åren på 2000-talet blev Björn alltmer intresserad av utbildning av domare och valdes in i Sydsvenska Fäktförbundets styrelse där han blev ansvarig för domarfrågor.
År 2007 blev han ordförande i Svenska Fäktförbundets domarkommission, ett uppdrag som han tog sig an med entusiasm och stor plikttrogenhet. Samtidigt var han medveten om att uppgiften var kontroversiell och skulle leda till konflikter. Han gav sig i kast med uppgiften med att bygga upp en utbildningsstruktur och bygga upp ett system för att hålla reda på alla domare och deras aktiviteter.
Som skicklig pedagog och med ett brinnande engagemang ledde han massor av distriktsdomarutbildningar och examinationer på olika håll i landet. Grunden för den svenska domarutbildningen var den lärobok han själv skrev. Mottagarna av de oräkneliga e-postmeddelanden Björn skickade under sin tid i domarkommissionen hälsades alla utan undantag med ett hawaiianskt ”Aloha”.
Under fyra år var Björn ledamot av Europeiska Fäktförbundets domarkommissionen och tjänstgjorde som domardelegat vid kadett- och junior-EM i Porec 2012 och i Budapest 2013.
När Björn avgick efter fem år på posten skrev Svenska Fäktförbundets dåvarande ordförande Lars Liljegren:
”Björn Lindholm, och domarkommissionen som helhet, har gjort en enastående insats sedan 2007, då Björn blev ordförande. Nu har vi många fler utbildade domare, som också uppträder och ser ut som domare. Tidigare dömde fäktarna ofta själva. Vi har en sammanhållen domarutbildning med ordning och reda. Vi har fått många fler, och bättre, domare. Allt fler svenska domare får internationella uppdrag.
Björn personifierar på det här området Svenska Fäktförbundets försök att arbeta som ett seriöst specialförbund.
När jag själv, på grund av min bakgrund, är ute bland andra specialförbund, bl.a. som mötesordförande vid årsmöten, hör jag ständiga diskussioner om hur domarna ska bli bättre.
Vi talar om en utvecklingstrappa för fäktare med 10 000 timmar från ungdom till världsfäktare. Träning är grunden för framgång. Domare, precis som fäktare eller andra idrottsutövare, blir bättre av träning. Långa uppehåll gör domare och fäktare sämre, inte bättre. Den som ska döma ska naturligtvis också träna regelbundet. Om detta borde vi alla vara överens.
I flera fall har domarkommissionen under senare år fått kritik för att de följer de regler vi har ställt upp. Nästan varje diskussion har konstigt nog handlat om hur vi ska sänka kraven, t.ex. genom att tillåta någon att göra ett längre uppehåll i dömandet, hitta någon egen utbildning eller liknande.
Björn har som person tvingats ta strider för denna sak. Där har han alltid haft mitt fulla stöd. Vi behöver fler ledare som står upp i stormen, när det blåser som värst.
Vi behöver flera och ännu bättre domare.”
Björn arbetade med administrativ IT-utveckling i Helsingborgs stad. Ett annat stort fritidsintresse vid sidan av fäktning var 3D-grafik där han lånade sitt artistnamn från musikgruppen Dr Zoot och han tyckte om att arbeta i trädgården. När hans livskamrat Karin gick bort för några år sedan sörjde han henne djupt.
Björn Lindholm begravs i Kropps kyrka fredagen den 2 september kl 10.30.
Pierre Thullberg, generalsekreterare Svenska Fäktförbundet
Ulf Wikström, f d ordförande i Sydsvenska Fäktförbunde
Åsa Andersson, ordförande i Fäktklubben Aramis, Helsingborg
Johan Hårleman, ordförande i Sydsvenska Fäktförbundet