
Hur behandlar man en akut fotledsstukning? Hur länge måste foten vila och hur bör man lägga upp rehabiliteringen? Svenska Fäktförbundets förbundssjukgymnast Karsten Kaping sjunger balansplattans lov och gör en djupdykning i ämnet fotledsstukningar, en skada som förr eller senare drabbar de flesta fäktare.
Så var det dags igen för några tips från sjukgymnasten. Efter första tipset har det varit många som skrivit om alla möjliga sorters skador och besvär. Det har varit roligt att så många funnit en plats att kunna få svar på sina funderingar eller oro kring skador från fäktning.
Innan jag inleder med omgångens tips vill jag skicka ett stort grattis till medalj- och finalplatserna i EM. Hårt jobb och skadefrihet bidrar till att kunna prestera max.
Har du önskemål om frågor gällande skador, rehabilitering samt träningsupplägg skriv gärna några rader till mig på karsten.kaping@spray.se. Är det svårare frågor kan jag besvara detta mer noggrant personligen.
Många har frågat över vila efter skada och framför allt efter fotledsstukning. Övervägande del av mailen visar att man ofta agerar efter felaktiga instruktioner för hur man beter sig vid denna vanliga skada inom fäktningen.
Linda hårt och högläge
För att få hela bilden klar kring denna skada börjar vi därför från början. Det är viktigt att i fäktbagen alltid ha med sig en elastisk linda, helst en s.k. dauerlinda.
När olyckan sker se till att snarast linda några varv kring fotleden extra hårt. Gör det själv, om du kan, eller be domare eller träningskompis att hjälpa dig. Lindans syfte är att minska blodtillförseln till foten rejält och på så vis reducera den efterkommande svullnaden.
Ligg ned och låt foten vara i högläge d.v.s. lägg upp foten på en stol. Efter c:a 10–15 minuter kommer det göra ganska ont och foten får en blå färgton. Då kan du släppa lite på bandagets hårdhet. Ibland kan även en ispåse läggas i bandaget i akutskedet, vilken har som funktion att minska den eventuella smärta som kan finnas vid en stukning
För att få ännu mera av kompression på skadan kan man klippa till ett U i plast eller hård kartong och lägga kring ankeln (fotknölen) och på så vis skapa lite extra kompression över det drabbade stället. Även ett tillklippt U är bra att förvara i fäktväskan tillsammans med lindan.
Behåll sedan kompressionen från lindan över natten och kanske ytterliggare något dygn vid behov.
Finns det ingen linda i närheten kan fäktstrumpan eller en fäktkompis strumpa snabbt dras åt kring fotleden tills en linda kan fixas fram. Det är de första sekunder efter skadan som är så viktiga. Är man snabb kan tiden med svullnad, smärta och nedsatt funktion minskas betydligt.
När får jag belasta? Är det en förstagångsstukning kan det vara svårt att stödja på foten och därför kännas skönt med kryckor i något dygn, annars gäller det att börja gå och belasta på foten så snabbt som möjligt. I normala fall efter några timmar men helst nästa dag.
Vad innebär skadade ligament?
Vad är det som händer? Foten stabiliseras av en rad olika hårda och mjuka strukturer. För att hålla emot krafter som påverkar fotens inre eller yttre del har vi ett antal ligament (ledband). Dessa är förhållandevis mjuka och flexibla band som tål förlängning till viss del, men om kraften blir för stor och bandet töjs över sin fysiologiska gräns kommer det att först dras ut till en förlängning som inte nämnvärt går tillbaka samt delvis spricka. Fortsätter kraften ytterliggare att påverka ligamentet går det av.
Ofta liknar man ett ligament vid ett gummiband, det går att dra och dra och dra… pang! I samband med ligamentets uttänjning går delar av ledkapsel och blodkärl sönder vilket innebär att fr.a. blod rinner ut i området kring skadan. Ofta ses några dagar efter skadan s.k. eccymosis d.v.s. koagulerat blod som ligger kring fotknölen eller längs fotens ut eller insida. Detta försvinner gradvis av sig själv men ju mindre av detta som finns efter skadan desto bättre.
Vanligen viker sig foten innan ledbandet går av och en uttänjning uppstår. Resultatet blir en instabilitet, ett glapp i fotleden en s.k. draglåda vilket enkelt kan ses och kännas i en specifik test några dagar efter att svullnaden försvunnit.
Det som bidrar till det största problemet efter skadan är att ledbandet är en stor sensor till huvuddatorn-hjärnan. Ledbanden är försedda med massor av s.k. proprioceptorer, fria nervändar som reagerar på spänningsförändring i ledbandet. När ledbandet skadas, förändras och försämras möjligheten till denna feedback-mekanism och information blir bristfällig, vilket bidrar till att muskulaturen kring fotleden kan kopplas in för sent eller i alldeles för liten grad av vad som behövs för att upprätthålla stabiliteten i fotleden.
Genom forskning har man kunnat visa att genom att låta stukade idrottare endast träna fotmuskulaturen och inte träna ledkänseln var ny skada inte långt borta. Betydligt bättre gick de för de som tidigt och regelbundet tränade sin ledkänsel. 10 veckors träning på balansplatta i 10 minuter om dagen återställde de skadade till normal neuromuskulär funktion.
Hur känns det efter skadan?
Fotleden är efter skadan mycket känslig för ny skada eftersom ledkänseln inte är korrekt. Har man oturen att råka trampa på en sten eller en kotte lite på sidan av foten så händer det ofta att musklerna inte hinner hjälpa det uttänjda ledbandet och en ny stukning är ett faktum.
Det bör alltså finnas ett visst mått av försiktighet innan man kliver upp till full aktivitet. Det vikiga är dock att komma igång men tänka efter vilka övningar som utsätter fotleden för störst belastning och i början avvakta med dessa. Svullnad och viss smärta i belastning kan kvarstå under lång tid efteråt men får inte vara begränsade för återgång till aktiviteten.
Ofta beskrivs det som naturligt att efter en rejäl stukning ha en lätt känning under eller efter aktivitet i upp till 6 månader efter skadan. Fotens rörlighet i den riktning när fotbladet böjs upp mot underbenets framsida blir ofta inskränkt en tid efter skadan. Detta ses tydligast genom att möjlighet att sitta på huk eller få till en bra vadstretching blir mycket svårare.
Detta blir gradvis bättre men kan ibland behöva behandlas för att uppnå full funktion. En kvarstående rörelseinskränkning kan exempelvis störa en flêche där stora delar av belastningen i just den nämnda rörelseriktningen läggs på ena benet. Normal gardställning kan upplevas som att man förlorat en del av möjligheten att sitta i denna ställning ordentligt.
Borsta tänderna, en bra början?
Börja med att så tidigt det går stå och belasta på foten. Fungerar detta bra kan du börja promenera utan att halta, alternativt cykla. Inled med regelbundna promenader samt börja stå på ett ben utan skor. Stå c:a 15 sekunder och vila 10 sekunder. Förläng sedan den aktiva ståfasen upp till en minut. Hela programmet bör omfatta 10 minuters balansträning varje dag.
Förhoppningsvis borstar du tänderna varje morgon och kväll, tag då tillfället i akt att göra detta på ett ben. I nästa skede kan du börja med att stå på ett lite ostadigare underlag exempelvis en madrass eller en rullad handduk. Bäst är att skaffa en balansplatta.

Öva regelbundet ett par gånger om dagen genom att stå längre och längre. Klarar du detta med lätthet och behöver ny utmaning starta med att lyfta en vikt i sidled med ena armen. Du kan även titta i rummets hörn och flytta blicken mellan dessa. Har du möjlighet att få hjälp, be en kamrat att kasta boll med dig medan du står på plattan.
När du klarar att stå på balansplatta skall du utföra benarbete. Undvik i början flêche och utfall tills du känner dig säker på balansplattan. Om du måste utföra dessa moment nära in på en skada, skaffa ett stukningsbandage på apoteket eller be en sjukgymnast att lära dig tejpa fotleden mot stukning.
Glöm dock inte bort att tejpen eller bandaget är en kortvarig lösning. Du måste när du inte skall utföra tuffare belastning snarast träna ledkänseln utan denna hjälp. De allra flesta kan fäkta en försiktigare assaut efter c:a 3–7 dagar.
På utsidan av underbenet och ned på foten finns en muskelgrupp som ofta benämns peroneerna. Denna grupp kan med fördel få komplettera din ledträning för att öka på din stabilitet. Peroneerna har med en instabilitet en sämre reaktionstid vilket inte är speciellt positivt för en fäktare. Med ett vanligt gummiband fäst kring foten gäller det att ha gummibandet spänt åt insidan och jobba upp foten mot underbenets utsida. 15 repetitioner i tre till fyra set är en bra ordination. Vill du sedan öka motståndet för att bli tröttare och starkare bör du sänka antalet repetitioner till c:a 8-10 stycken och endast upprepa i tre set men först efter att ha utfört fyra veckor med den första ordinationen.
Normal assautträning efter 3–6 veckor
När du nått så här långt in i din träning skall varken jogging eller normal assault vara ett hinder. Som nämnts tidigare är lätt smärta och svullnad inget onormalt en ganska lång tid efter skadan. Denna kan t.o.m. öka något igen då den tuffare belastningen inleds
Spänstträning kan inledas efter c:a en vecka men starta då med små svikthopp och öka gradvis svårigheten. Just spänstträningen känns oftast bra i början men man tröttnar fortare på den skadade sidan. Det är svårt att känna detta varför man bör vara försiktig. Tänk på att tiden för läkning kan uppskattas vara 6-8 veckor. Dock skulle jag vilja säga att den med optimal rehabilitering är 10 veckor till full symmetri uppnåtts mellan fötterna.
Balansplatta i varje fäktsal
I Sverige bör det i varje fäktsal finnas minst en balansplatta. Inte bara den som skadat sig behöver träna på plattan utan även den som utövar fäktning. Gör det till en rutin att använda plattan så att vi slipper onödiga avbrott från fäktningen.
Har du frågor?
Som sagt: Har du önskemål om frågor gällande skador, rehabilitering samt träningsupplägg skriv gärna några rader till mig på karsten.kaping@spray.se.
Alla som redan skrivit ber jag vara uppmärksamma på att mitt svar ibland kan hamna i spamlådan. Detta beror på att jag har Spray som leverantör och reklam kan komma med i brevet. Om just du funderar på varför jag inte har svarat så har med all sannolikhet svaret hamnat i din spambox.
Karsten Kaping
Leg Sjukgymnast-Förbundssjukgymnast för SvFF
Spec Ortopedisk Manuell Terapi
Sveriges Olympiska Kommittés Medicinska Team